Nej en timme eller två per vecka känns ok. Kan även tänka mig sex vid sidan av men om han väljer att hellre ägnar sin tid åt sex med någon annan än sex med mig då börjar det bli knepigare faktiskt
Jag tror att det helt enkelt beror på att vi är olika. En del förknippar sex med kärlek och andra ser det mest som något njutningsfullt. Därför har också en del lättare att förlåta en otrohet än andra.
När det gäller begränsningar i relationer, så är det inte så konstigt att många vill begränsa att den andra har sex med flera eller är otrogen. Det finns andra begränsningar som är okej att göra utan att någon tänker på det (sedan är valet om den andra parten godtar det eller inte). Ett exempel är användning av droger och många är nog inte heller okej med att mannen eller kvinnan spelar upp alla pengar om de har gemensam ekonomi.
Något som är ännu vanligare är begränsningar att ofta gå ut och supa när paret skaffat barn, eller en viss begränsning av speltid på dator.
Begränsningar är det dock alltihopa. Men om man inte behövde ta någon hänsyn till den andra partnern så skulle nog inte många förhållanden hålla.
Själv ser jag ingen som helst vinst för egen del att försöka jobba med mig själv för att bli ok med att maken skulle vilja ligga med andra. För mig skulle det innebära att jag skulle behöva bli likgiltig i förhållandet, sluta känna och älska.
Som sagt, alla gör som det passar sig själv. Jag skulle inte vara kapabel att leva i ett öppet förhållande. Överhuvudtaget så vill jag inte blanda in många människor i mitt liv. Jag har bara en nära vän tex. Vi är alla olika och alla behöver olika saker eller sätt att leva sina liv för att må bra. Men oavsett så vill ju ingen människa leva med någon vars lycka är på bekostnad av sin egen lycka.
Vad tråkigt det låter att du upplever verkligheten som sämre. Känns främmande att leva i någon typ av fantasibubbla som verkligheten inte kan överträffa. Så det ska helst vara "förbjudet" för att vara riktigt bra... Håller inte med.
Är det vad det kanske handlar om? Att de som inte kan tänka sig att tillåta sex vid sidan av befarar att partnern ska hitta någon den hellre har sex med? Jag för min del tror att fantasin om att någon annan är bättre än partnern är en större risk, verkligheten är aldrig lika spännande som förbjuden frukt.
Ja, det vore bedrövligt om ens partner fantiserade om någon som är bättre. Det ändrar ju inte på något dock.
Faktumet att det vore jobbigt och smärtsamt att veta att ens partner fantiserar om någon annan som är bättre förändrar inte faktumet att samma person kan tycka det är smärtsamt och jobbigt att vara med om att partnern föredrar att ha sex med någon annan.
Hur länge har du levt i en öppen relation?
Om du på allvar ska jämföra hur det är att leva som öppen bör du ha lika lång tid att jämföra med . För de flesta fungerar sex bra de första åren oavsett. Om man ska se hur en öppen relation fungerar måste man granska den på samma sätt som de monogama. Det är inte så ovanligt att det inte känns på samma sätt efter några år, och när någon blir riktigt kär är det mycket möjligt att det blir mindre viktigt att ha sex med fler. Har följt några personer som ändrat sig genom åren och framförallt i samband att de fått mycket känslor för någon ny person. Det låter som att erat val att leva öppet mer handlar om att slippa skiljas och det kan ju vara en vits med det.
"Gibboner lever i monogama parförhållanden som varar i ett flertal år. En familjegrupp består av två vuxna individer och 1?3 ännu inte vuxna ungar."
Ingen frågar vilket rationellt skäl gibbonerna har. De lever enligt sina instinkter. Synd att det inte syns på oss människor vilka som vill leva som dvärgchimpanser resp gibboner.
När vi levde som nomader kanske alla försörjde alla. Men många barn överlevde inte, eftersom en mor inte kunde bära mer än ett barn. En del nyfödda avlivades alltså.
När vi övergick till jordbruk kunde fler barn överleva. Dels mer mat, dels betyder varje barn någon som kan bidra med att arbeta i jordbruket. Då om inte förr blev det viktigt för mannen att veta vilka barn som var hans. Skulle han slita för andras barn? Man kan alltså se att det varit rationellt med monogami i 5.000 till 10.000 år. Det är först de senaste 50 åren det kan anses vara lika rationellt att leva polygamt.
Harem är ju inte bra för någon utom för haremsägaren. Inte för kvinnorna i haremet, inte för de män som i stället blir utan kvinnor, inte för barnen (alltför många med en och samma far).
Såväl otrohet som polygami är motsatsen till trogna monogama förhållanden (sådana som vissa människor föredrar liksom gibboner, svanar, storkar etc). När den allmänna moralen, religionen, juridiken etc påbjuder monogrami, då väljer en del otrohet.
När man gifter sig så lovar man att vara trogen. Det är helt enkelt ett avtal. Ingen tvingas nuförtiden att ingå sådana avtal, alltså är det löjligt att kalla det för att "begränsa" maken.
De som ingår samboförhållanden förutsätter att samma villkor gäller. Alltså är det den som inte tänker vara monogam som har skyldighet att förklara att detta avtal inte gäller.
Monogami kan förstås vara inlärt och då kan man avlära sig det. Men om det tvärtom känns som medfött, varför ska man tvinga sig att bli polygam? Om man anser att ett långvarigt förhållande är något önskvärt (t ex för barnens skull), då är varje annan sexuell förbindelse ett potentiellt hot mot förhållandet.
p
Vi utgår från att ett romantiskt förhållande innebär sex. Ingen kan tänka sig romantisk kärlek utan sex. På samma sätt kan varje sexuellt förhållande leda till kärlek.
Om den ene parten har en massa förbindelser utanför förhållandet medan den andra inte har det, blir det automatiskt ojämlikt. Den som inte har några extra sexpartners (för att den är obotligt monogam eller inte hittat några), den hamnar i underläge.
Vilka är troligare att bryta upp från äktenskapet tror ni - de som är beslutna att vara trogna och sätta äktenskapet och familjen först eller de som sätter sina njutningar först?
Jag förstår inte vad du vill komma med detta. Ingen har väl ifrågasatt att vi kan känna vänskaplig kärlek? Det kan ju både monogama och polygama? Det är ju inte vänskaplig kärlek vi diskuterar här.
Generellt i detta ämne har jag gjort följande spaning.
En del människor upplever att de är polygama när de lever i en relation som är bristfällig. De kan vara kritiska mot svartsjuka och mena att "sex bara är sex". En del av dem kanske själv har en älskare, eller älskarinna och tycker inte att det skulle vara jobbigt alls om deras partner har sex med andra...men(!!!) blir svartsjuka om de upptäcker att tex deras älskare har sex med andra. Ofta är de okej med att han är gift, för de känner sig ändå utvalda sexuellt, men om han sedan har sex med ytterligare en älskarinna försvinner alla polygama resonemang.
Jag har också stött på män som uttryckt att de är polygama ända tills de blir kära....
Om man väljer att ha sex med andra för att "stå ut" i en sval, eller död relation, handlar det inte om att man är polygam. Det är helt andra drivkrafter som styr. Tex tanke på barnens bästa. Rädsla att förlora annat bra osv. Jag säger inte att det är fel, jag bara menar att det är något annat.
Några komiska situationer har tom uppstått här på FL då män som uppgett sig vara öppna och flersamma, och inte svartsjuka, tom med reagerat med svartsjuka på mig, när jag visade intresse för en annan man här på FL... Trots att vi bara växlat lite pm....
Om man är otrogen är man inte "helyllemonogram", utan en hycklare. Antingen är man polygam el så älskar man inte sin partner längre men vill av bekvämlighetsskäl inte skiljas. Kort sagt, man prioriterar sex före kärleken (som kanske dött) och prioriterar sig själv före partner (och barn).
Vet din älskares fru om hans aktiviteter utanför äktenskapet och är införstådd med det?
Som sagt så är ju inte otrogna helyllmonogama, och jag vet inte om så många otrogna tycker att de beteer sig monogamt när de är otrogna.
Du har levt så här i några år och kanske kommer du fortsätta att må bra i det i många år, men för andra (i motsvarade situation) fungerar det mer som konstgjord andning en kortare period, eller som en ventil. Du levde som monogram i flera år och det kanske också funkade de första åren.
Det kanske funkar för din älskare när han har tryggheten hemma och makten att ta för sig av flera älskarinnor.... Eller så skulle han bli svartsjuk om hans fru, du och den andre älskarinnan plötslig fick ökat intresse för andra män. Kanske börjar din man längta för mycket efter någon som han har sex med och får känslor för någon. (Deg behöver ju inte bli så) Kanske blir det inte lika enkelt då. Relationer och känslor ändras med tiden och det kan givetvis ställa till det i både monogama och polygama relationer. Jag tror inte alls att sex med fler skyddar relationer från smärta, svartsjuka och för att känslor och längtan som växer till "fel" personer.
Hur fungerar det för er att åka bort på semestrar tillsammans och umgås bara ni. Funkar lyckan och sexet då, när ni inte har andra? Du skriver att du är oförskämt förälskad i din man. Hur är den förälskelsen? Vad är förälskelse för dig? Hur visar det sig?
Ja, fast det du ser är ju en lögn. De otrogna kanske stannar av feghet att lämna, rädsla att såra, bekvämlighet, omsorg om barnen, ekonomiska och praktiska orsaker, bostadsproblem, övriga sociala kontakter. Vissa kan ha en monogam känsla och inställning, men stannar av rädsla och feghet, och andra orsaker, i tex i en bristfällig relation. Då har det inte ens med monogami, eller polygami att göra. Det som är mest avgörande när det gäller polygami, eller monogami, (tycker jag) är hur folk tänker när de går in i en ny relation och det lustiga här är att många som pratar om polygami tappar intresset när de ska inleda en ny relation.
Okej. Du beskrev ju i början att erat sexliv var dåligt innan ni öppnade relationen och du inte kunde känna lust till din man. (inget funkade) Det är ju väldigt bra att du verkligen vill vara nära nu igen och har lust till din man igen, fastän det var så omöjligt innan (efter 20 år.) och att det dessutom funkar när ni är ensamma. Du skrivet att du saknar "dina extra" och din man när ni är från varandra och "det gör väl alla". Nja... Alla saknar verkligen inte andra män när man är på semester.
Va?!?!?!?. Får man inte tala om förälskelse????!? Får man inte fråga vad skillnaden på förälskelse är för dig?!?!?. Jag fattar abslot ingenting?!? Varför så kränkt?! Jag tycker det är intressant att höra vad förälskelse är. Hur du beskriver det och vad den kännetäcknas av. Jag tycker det är intressant att fundera på vad skillnaden är i olika kärlek. Vänskaplig och mer djup kärlek, typ romantisk kärlek, eller vad man ska kalla det.
Jag har själv levt i en lång relation där kärleken svalnade med tiden. Förälskelse är något som ofta svalnar i relationer. Jag skulle inte ens använda ordet förälskad när det gäller min sambo, fast vi har det jättebra och älskar varandra, så jag blev nyfiken på vad du menar.