Ni som gör allt hemma!

Fattar inte att man alltid ska se ner på kvinnor som faktiskt älskar att ta hand om sin man, sina barn och sitt hem. Varför ska man ses som en städslav eller någon med dålig självkänsla?

Min man driver eget företag och arbetar aktivt 10-11 timmar per dag samt jour resterande timmar på dygnet. Jag arbetar deltid på en arbetsplats där jag arbetar aktivt 3-4 timmar per dag och resterande timmar helt eller delvis är bortkopplad från arbetet. Utöver mitt arbete tar jag med glädje hand om min familj och hem. Tycker om att leva i ett välstädat hem ,närvarande när barnen kommer hem från skolan och servera min man hemlagad mat när han kommer hem från sitt arbete. En fråga? Varför skaffar man barn om det är så tröttsamt att faktiskt ta del av deras liv? Varför bor man ihop med en partner om man hatar att ge den uppskattning och ömhet? Varför väljer man att arbeta som en jävla löneslav för en chef som skulle byta ut dig imorgon om den kunde för någon som är yngre, billigare och mer driv i? Det handlar om var man sätter sina prioriteringar i livet och var man sätter sitt värde.

Dom var inte tydliga nog för dig eller vad?

Jag ,jag, jag ... hade rätt alltså, ensam bitter iallafall. 2 av tre inte illa. Förtidssjukskrivningen kommer ska du se..

Som man svarar mig får man svar tillbaka... ganska enkel grammatik

Och konstlad självömkan klär dig inte

Men hjälp... vi är två föräldrar där den ena för tillfället startat eget och kommer så småningom kunna gå ner i arbetstid och driva företaget utan att alltid vara på plats och se över allt. Han spenderar all sin tid hemma med barnen eftersom allt annat i hushållet är ordnat innan han kommer. Jag får honom ensam efter barnens läggdags. Han har aldrig klagat på att det är tröttsamt att ha barn, däremot är det en enda stor klagan där två föräldrar valt att arbeta heltid och samtidigt kunna ?fostra? barn. Vi ser det som en självklarhet att när man väljer att bli förälder så väljer man att sätta deras behov i första rum och att då som många gör idag sätta karriär arbete och självegoism i första rum ,då bortprioriterar sin familj och sitt hem. Min frågan är så varför man väljer att leva så? Och sedan se ner på andra som väljer annat och har sina prioriteringar i livet på annat än just självegoism och ego-tänk? Inte så konstigt att barn lider av stressrelaterade sjukdomar och att bris telefoner aldrig varit så heta...

Jepp det förstod jag, svarade lika spydigt som personen tilltalade mig här ex:

?Det är tydligt i alla fall i mina ögon att du prioriterar dig lägst, och jag tycker uppriktigt sagt synd om dig. Hoppas du inte tutar i din dotter/dina döttrar amma unkna föråldrade värderingar om ni nu olyckligtvis har några.?

Så nu kanske du bättre förstår varför jag gav svaret jag gjorde på det du skrev mig

Varför gör vi inte så att du först svarar på dom frågor jag ställt igenom hela denna tråden och många riktade till dig, så kan vi ta denna diskussionen vidare eller är du bara ute efter att tjafsa? Isåfall råder jag dig rinta din ilska till personen som du faktiskt är förbannad på, din chef? Kollega?

Lägg till att han tar våra får (som rymmer 1 miljon gånger om dagen), fyller vatten till kor och får vilket krävs traktorkörning och jag kan inte köra traktor, underhåll av bilar, klippa gräsmattan som tar ca 2 timmar MED åkgräsklippare, han som står för den stora biten av renovering som just nu står still då det är mer akut med hundgårdsbygge. Så nej, idag tar jag inte striden med det som är inne på grund av andra faktorer som inte han kan påverka i dagsläget. Däremot har jag slutat plocka efter alla andra, det som andra använt/plockat fram får helt enkelt stå kvar tills rätt person plockar bort det.

Det är löst. Fåren flyttade igår, även jag.