sextiotalist skrev 2019-08-15 08:56:47 följande:
Vet du, det finns sådana tonåringar. Jag hade en gammal kompis som var sådär, hon gjorde allt för att jäklas med sin pappas fru. Hon hade ett enda stort fel, hon var gift med min kompis pappa. Och ja, hon kunde åka dit, speciellt om hon visste att småsyskonet var sjukt och föräldrarna sovit dåligt, för att jäklas lite extra (kan väl säga att hon inte är en vän längre, eftersom även jag tröttnade på hennes fasoner att styra omgivningen och straffa dom som inte dansade efter hennes pipa). Hon ville inte ens se sina halvsyskon som syskon.
Sambon har också två barn sedan tidigare, numera är de utflugna och vuxna och under tonåren kunde de vara rejält odrägliga, men till skillnad från i TS fall, så fanns det en pappa och en mamma som inte alls tolererade detta. Dvs de tog sitt föräldraansvar och jag kunde backa undan rejält.
Nej, jag valde inte dom alls, de kom med på köpet. Däremot så har vi haft en ömsesidig respekt. Och jag har inga problem med att erkänna att den relation jag har med sambons barn är helt annorlunda än den jag har med vår son (men relationen med sambos barn är väldigt bra)
Jag är, till skillnad från dig, medveten om att ungdomar kan bete sig väldigt illa och även uppsöka den/de som de inte gillar för att förpesta för personen.
Ja, man får klaga på bonusbarnen, man får klaga på sina egna barn.
Ja, det finns tonåringar som beter sig rejält illa, det finns tonåringar som utger sig för att vara stand-in för föräldern.
TS skrev dessutom i början att dessa barn har saboterat tidigare förhållande.
Wow, här kommer det komma ett långt svar.
1. Självklart finns det hemska tonåringar (var en sådan själv).
Däremot så blir dom inte hemska utan anledning. Där borde pappan steppa in och se efter, vad gick fel egentligen? Vart? Varför?
2. Okej, du är en sån. Du vill göra skillnad på barn och barn, där är vi olika ser du. Jag tror att det skapar mönster och människor som känner sig oälskade, ovälkomna och som alltid kommer vara sökande efter tröst hos andra. Jag vill inte vara med och skapa såna individer. I vårat hushåll ska alla vara lika. Biologiskt som bonus. Även bonus barnens nya syskon hos deras mamma är välkommet under vårat tak. Syskon mellan ska inte se skillnad på vilket hem dom får komma in i. Hos oss äter vi alla tillsammans.
3. Jag kan absolut se att ungdomar kan bete sig illa, men där kan du läsa punkt 1 igen.
Och självklart ska man få klaga, det ingår i livet. Men det är nog inte det som är problemet här. Att klaga på vardagen är en sak, att bli tillsammans med en far, och sen kräva att han slänger ut sin egen dotter ur deras gemensamma bostad är hemskt. Tyvärr, men dottern kommer komma före.
OCH om ungen är så hemsk, vad gör du kvar?! Pappan verkar en total mes, hade aldrig stannat i förhållandet.
Det jag menar är att det stora problemet ligger inte på dottern eller TS i sig, utan hur hela deras relation fungerar ink pappan. Vart är han i det hela och ta tag i situationen?! Det skulle ha gjorts redan från start. Har det gått så långt är det inget att ha, bara att lämna över nycklarna och dra.
Livet är för kort :)
