Hans tonårsbarn hatar mig!!

sextiotalist

Thu 15 Aug 2019 08:56
113 svar

Citera Återställ Anmäl

Hans tonårsbarn hatar mig!!

frokenannorlunda skrev 2019-08-15 04:24:21 följande:
Du måste ju vara sjuk i huvudet.

Och ja, jag är bonusmamma.

Till två barn.

Jag ser ingen skillnad på om dom är hans eller mina. När jag valde honom, valde jag dom också. Till 100%.

Det är barn du pratar om, inte en älskarinna. Dom söker tröst, en trygg famn. En förebild.

Hade hon hatat dig hade hon aldrig gått till er. Då hade hon sökt sig till vänner.

Om hon inte vill vara hos mamma måste det vara något knas där. Funderat på att fråga henne om det?

Nädu. Mitt tips är att du flyttar ut. Det där var nog inget jobb för dig.

- mvh hon som är så jävla trött på alla bonus päron som klagar på barnen. (Som att det kom från ingenstans att er partner hade en familj.) wow.

Vet du, det finns sådana tonåringar. Jag hade en gammal kompis som var sådär, hon gjorde allt för att jäklas med sin pappas fru. Hon hade ett enda stort fel, hon var gift med min kompis pappa. Och ja, hon kunde åka dit, speciellt om hon visste att småsyskonet var sjukt och föräldrarna sovit dåligt, för att jäklas lite extra (kan väl säga att hon inte är en vän längre, eftersom även jag tröttnade på hennes fasoner att styra omgivningen och straffa dom som inte dansade efter hennes pipa). Hon ville inte ens se sina halvsyskon som syskon.
Sambon har också två barn sedan tidigare, numera är de utflugna och vuxna och under tonåren kunde de vara rejält odrägliga, men till skillnad från i TS fall, så fanns det en pappa och en mamma som inte alls tolererade detta. Dvs de tog sitt föräldraansvar och jag kunde backa undan rejält.
Nej, jag valde inte dom alls, de kom med på köpet. Däremot så har vi haft en ömsesidig respekt. Och jag har inga problem med att erkänna att den relation jag har med sambons barn är helt annorlunda än den jag har med vår son (men relationen med sambos barn är väldigt bra)
Jag är, till skillnad från dig, medveten om att ungdomar kan bete sig väldigt illa och även uppsöka den/de som de inte gillar för att förpesta för personen.
Ja, man får klaga på bonusbarnen, man får klaga på sina egna barn.
Ja, det finns tonåringar som beter sig rejält illa, det finns tonåringar som utger sig för att vara stand-in för föräldern.
TS skrev dessutom i början att dessa barn har saboterat tidigare förhållande.
sextiotalist

Thu 15 Aug 2019 10:33

#87

Citera Återställ Anmäl

Aiyana skrev 2019-08-15 09:44:22 följande:
Jag hade också en kompis som uppförde sig helt förfärligt mot sin bonusmamma. Bonusmamman var en jättefin människa som verkligen försökte att ha en bra relation med min kompis och hennes brorsa och accepterade dem fullt ut. Men min kompis hade som mission att bryta ner henne, enbart för att hon gift sig med kompisens pappa. Ändå var det mamman som ville skiljas för att hon hittat en ny.

Kanske många döttrar upplever pappans nya som ett hot och blir svartsjuka. I alla fall så flyttade bonusmamman och de skiljde sig för hon stod inte ut längre. Idag har min kompis sjukt dåligt samvete över var hon gjorde och erkänner att bonusmamman var hur bra som helst och verkligen förtjänade bättre. Hon och hennes pappa har idag en urdålig relation pga av vad hon gjorde. Så visst finns det ungdomar som helt går in för att bete sig illa mot sin bonusförälder.
Alltså, att barn inte är änglar, det borde de flesta veta. Tonåringar kan vara riktigt förjäkliga. Se alla som mobbar och beter sig illa, nej, det beror inte på att de mår dåligt, utan för att de kan.
I ts fall, då är det klart två föräldrar som abdikerat i sitt föräldraskap, jag skulle nog säga samma sak när det gäller de kompisar som betett sig så.

Det har inte varit någon som satt ner foten och gjort klart för dom att de inte accepterar det beteendet.
Jag är rätt säker på att barn till separerade föräldrar har lättare att komma undan sådant beteende, eftersom vissa gärna vill "tycka synd" om barnen
sextiotalist

Thu 15 Aug 2019 10:44

#89

Citera Återställ Anmäl

SylviaPlath skrev 2019-08-15 10:39:11 följande:
Kom in i matchen! De vuxnas behov är sekundära. Barnen har rätt att komma till sin förälder när som helst. Att deras pappa har en relation ska ha noll betydelse för hur tillgänglig han är. Acceptera det eller lämna deras liv.
Finns inga sekundära behov. Allas behov är lika viktiga, sedan kan det finnas perioder, tillfällen och åldrar, där man får prioritera vissa behov framför andra.
En 17-årings behov av ens förälder är förvisso viktigt, men de är så gamla att de ska kunna backa för andras behov. De är också så pass så gamla att de inte ska behöva ha tillgång till sina föräldrar 24/7. Det finns 17-åringar som bor själva.
Om man som förälder inte kan sätta gränser kring sig själv, berätta för sina snart vuxna barn, att de har rätt till ett privatliv som deras barn inte har tillgång till, då är man inte redo för ett förhållande eller så har man misslyckats som förälder.
sextiotalist

Thu 15 Aug 2019 10:59

#91

Citera Återställ Anmäl

SylviaPlath skrev 2019-08-15 10:51:15 följande:
Jag håller inte med, trots att jag själv varit i rollen som den nya kvinnan (med den skillnaden att de barnen gillade mig). Att allas behov är lika viktiga är ett makalöst påstående. Relationen mellan barn och vuxen kan aldrig bli jämställd på det sättet att barnet inte ska ha ansvar för de vuxna. De ska inte behöva träda undan för att ge de vuxna egentid. Men att deras behov går först innebär inte att de inte ska respektera den nya kvinnan, dvs om hon förtjänar det.
Där kan vi nog enas att vi inte är eniga.
Visserligen är inte relationen mellan en tonåring och ens förälder helt jämnställd, men är på väg att bli. Och när man är 17 så bör man kunna ta en del ansvar över sig själv. Eller snarare en 17-åring ska kunna ta ansvar över sig själv, men självklart inte över ens föräldrar. Det skrev jag inte heller, jag skrev att en 17-åring ska respektera och acceptera att han/hon inte har tillgång till sina föräldrar 24/7.
En 17-åring som har det behovet har antingen svåra problem själv eller föräldrar som inte har gjort sitt arbete som föräldrar.

Och ja, jag kommer alltid anse att allas behov är lika viktiga. Vi har det synsättet i vår familj, men så har vi också hållit ihop i ungefär 25 år, sambons äldre barn och vår gemensamma är empatiska och har aldrig haft problem med att inte komma i första rummet hela tiden.
sextiotalist

Fri 16 Aug 2019 05:53

#105

Citera Återställ Anmäl

frokenannorlunda skrev 2019-08-15 21:07:34 följande:
Wow, här kommer det komma ett långt svar.

1. Självklart finns det hemska tonåringar (var en sådan själv).

Däremot så blir dom inte hemska utan anledning. Där borde pappan steppa in och se efter, vad gick fel egentligen? Vart? Varför?

2. Okej, du är en sån. Du vill ögöra skillnad på barn och barn, där är vi olika ser du. Jag tror att det skapar mönster och människor som känner sig oälskade, ovälkomna och som alltid kommer vara sökande efter tröst hos andra. Jag vill inte vara med och skapa såna individer. I vårat hushåll ska alla vara lika. Biologiskt som bonus. Även bonus barnens nya syskon hos deras mamma är välkommet under vårat tak. Syskon mellan ska inte se skillnad på vilket hem dom får komma in i. Hos oss äter vi alla tillsammans.

3. Jag kan absolut se att ungdomar kan bete sig illa, men där kan du läsa punkt 1 igen.

Och självklart ska man få klaga, det ingår i livet. Men det är nog inte det som är problemet här. Att klaga på vardagen är en sak, att bli tillsammans med en far, och sen kräva att han slänger ut sin egen dotter ur deras gemensamma bostad är hemskt. Tyvärr, men dottern kommer komma före.

OCH om ungen är så hemsk, vad gör du kvar?! Pappan verkar en total mes, hade aldrig stannat i förhållandet.

Det jag menar är att det stora problemet ligger inte på dottern eller TS i sig, utan hur hela deras relation fungerar ink pappan. Vart är han i det hela och ta tag i situationen?! Det skulle ha gjorts redan från start. Har det gått så långt är det inget att ha, bara att lämna över nycklarna och dra.

Livet är för kort :)

Ok. Om du läste allt, så är samtliga vuxna och vi har en bra relation. De hade inga problem med att jag hade en annorlunda relation till deras, mer än 10 år yngre, lillebror.

Skulle nog säga att vi har skapat en egen relation, annorlunda ja, men egen. Som jag skrev innan, vi plockade ömsesidigt ut russinen ur kakan.

Jag har även skrivit att jag hade en kompis som betedde sig illa mot pappans nya utan att ge den nya en chans.

Jag lägger inte ansvaret i ts fall på dottern. Jag lägger det 100% på föräldrarna
sextiotalist

Fri 16 Aug 2019 07:30

#107

Citera Återställ Anmäl

Anonym (MM) skrev 2019-08-15 23:18:04 följande:
Att kliva in som bonusmamma är ingen dans på rosor, särskilt inte om det är tonårsbarn det handlar om. Det tar tid att bygga en relation, särskilt om det blir ansträngt från början.

Men du verkar glömma att du är den som är vuxen i relationen till dina bonusbarn. Att ha inställningen att du inte tycker om dom säger mig att du gör nog bäst i att hitta dig en man utan barn. Gå bara vidare om du inte ha förmågan att inse att du har det största ansvaret att försöka bygga något bra.

Du kanske inte förstått det men även tonårsbarn pendlar i perioder där dom har större behov att vara nära den andra föräldern lite mer. liksom när dom är små och är mammiga eller pappiga
Hon känner nog extra tydligt också att du roffar åt dig av hennes pappa genom att visa att hon inte är välkommen där under mammaveckorna. vilket gör att bekräftelsen av pappa blir ännu större.

Jag har själv erfarenhet av en bonusmamma som inte kunde acceptera mig och min syster. Idag (i vuxen ålder) mår vi båda dåligt i perioder då hon fortfarande än idag motarbetar våran relation med våran pappa. Man har rätt till sina föräldrar och det ska ingen elak styvmor/far få förstöra.

Jag har även erfarenhet av "elak bonusmor" till mina egna barn. Det har slutat med att relationen till deras far är väldigt dålig och min yngsta har varit väldigt ledsen och utåtagerande under flera år pga av detta.

Så sluta grina över att det verkar synd om dig. Det är du som är vuxen här så ta ditt förbaskade ansvar och acceptera barnen, VÄX UPP. Ge dom nån form av omtanke och bekräftelse så ska du se att du får det tillbaka en vacker dag. Annars tycker jag att du ska bespara familjen mer smärta och hitta dig en man UTAN barn.

Men du har ingen erfarenhet av barn som motarbetar relationer, för de finns, jag upprepar, min gamla kompis gjorde det. En annan här berättar om en kompis som också gjorde det.
Jodå, tro det eller ej, men det finns barn som motarbetar och gör allt för att föräldern inte ska ha en ny relation, allt från små barn (där det troligen är lättare att hantera) till vuxna, utflugna barn.
Om jag förstått allt rätt, så har inte ts varit drivande att flytta ihop, det var hennes sambo, tillika dotterns pappa, som var drivande. Så jag tvivlar starkt på att ts är en elak styvmamma som inte låter far och dotter ha kontakt.
Det har även framkommit att tidigare relationer har blivit förstörda av dottern. Det är pappan som agerat helt fel här, han har en historia med tidigare separationer pga dottern inte accepterat den nya, så han borde vara medveten om att detta problem, han övertalade ts att flytta ihop med löften att det skulle vara barnfria veckor (ett löfte som var orimligt att uppfylla). Dessutom en dotter som har svårt att släppa greppet om sin pappa.
Men vem får skulden, ts, vilket inte alls är ovanligt, hon är vuxen, dvs hon ska bli utsatt för mobbing, trakasserier etc. Den som bär skulden helt och hållet är flickans föräldrar, i synnerhet pappan, som är den som har huvudansvaret att detta ska fungerar.
Sedan är mina råd att man inte ska flytta ihop om det inte fungerar helt och hållet mellan alla. För finns det problem innan ihopflytt så kommer de bli större, de försvinner inte.
Jag och sambon hade inte flyttat ihop ifall inte hans barn hade accepterat mig. Deras mamma avstod från att bli sambo, eftersom barnen inte accepterade hennes nya (med all rätt bör jag väl tillägga, han är inte snäll mot sambons ex heller tyvärr)
sextiotalist

Fri 16 Aug 2019 14:21

#110

Citera Återställ Anmäl

Anonym (cassie) skrev 2019-08-16 13:16:17 följande:
Skulle ALDRIG flytta in i en familj där inte alla accepterade mig! Jag skulle sitta ner med ALLA familjemedlemmar och fråga deras åsikt och känslor att få en ny person i familjen och deras hem! Annars kan det gå så här

Och jag skulle ALDRIG acceptera en relation som jag inte önskade mig, i mit eget hem! Människor kräver av barnen att stå ut med sådant de själva aldrig skulle stå ut med!

Instämmer. Det hade inte jag heller gjort

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Hans tonårsbarn hatar mig!!

Hans tonårsbarn hatar mig!!

INNEHÅLL