Hans tonårsbarn hatar mig!!
sextiotalist skrev 2019-08-16 07:30:22 följande:
Men du har ingen erfarenhet av barn som motarbetar relationer, för de finns, jag upprepar, min gamla kompis gjorde det. En annan här berättar om en kompis som också gjorde det.Jodå, tro det eller ej, men det finns barn som motarbetar och gör allt för att föräldern inte ska ha en ny relation, allt från små barn (där det troligen är lättare att hantera) till vuxna, utflugna barn.
Om jag förstått allt rätt, så har inte ts varit drivande att flytta ihop, det var hennes sambo, tillika dotterns pappa, som var drivande. Så jag tvivlar starkt på att ts är en elak styvmamma som inte låter far och dotter ha kontakt.
Det har även framkommit att tidigare relationer har blivit förstörda av dottern. Det är pappan som agerat helt fel här, han har en historia med tidigare separationer pga dottern inte accepterat den nya, så han borde vara medveten om att detta problem, han övertalade ts att flytta ihop med löften att det skulle vara barnfria veckor (ett löfte som var orimligt att uppfylla). Dessutom en dotter som har svårt att släppa greppet om sin pappa.
Men vem får skulden, ts, vilket inte alls är ovanligt, hon är vuxen, dvs hon ska bli utsatt för mobbing, trakasserier etc. Den som bär skulden helt och hållet är flickans föräldrar, i synnerhet pappan, som är den som har huvudansvaret att detta ska fungerar.
Sedan är mina råd att man inte ska flytta ihop om det inte fungerar helt och hållet mellan alla. För finns det problem innan ihopflytt så kommer de bli större, de försvinner inte.
Jag och sambon hade inte flyttat ihop ifall inte hans barn hade accepterat mig. Deras mamma avstod från att bli sambo, eftersom barnen inte accepterade hennes nya (med all rätt bör jag väl tillägga, han är inte snäll mot sambons ex heller tyvärr)
Jag var sju år när min farmor dog, en utdragen process. Farfar var 70 fyllda, lessen och hans hälsa var inte den bästa. Han orkade inte med sitt hus och sin trädgård, så han annonserade efter en hushållerska. Hon, en helt förtjusande trevlig och duktig änka, själv pensionsfärdig med egna vuxna barn, tog hand om farfar och hans hus. Hon hade viss insikt i sjukvård också, eftersom hon gått rödakorsutbildningar i sjukvård och krishjälp. Hon bodde på övervåningen i farfars hus där hon hade både eget badrum och ett litet pentry.
Detta tålde inte min far och farbror. De mobbade tant Birgit på det grövsta och tarvligaste sätt. Vägrade äta hennes mat och sa rentut att hon nog förkortade farfars liv med sin konstiga mat (dvs hälsosamma mat som jag gillade skarpt) och anklagade henne för att försnilla hushållspengar och solochvåra farfar. De sa att han skändade farmors minne!!! Bara det! Min mamma höjde rösten och försökte tala bröderna till rätta för de hade gruvligt fel. En ärligare, gulligare människa än tant Birgit var svår att uppleta.Efter två år stod tant Birgit inte ut längre, hon flyttade hem till Skåne, där hon förståndigt nog hade behållit sitt lilla hus. Ja, farfar då? Efter mindre än ett år låg han i sin grav.
Så visst - vuxna, medelålders män kan bete sig som vidriga barnungar och detta har jag aldrig förlåtit min pappa för. Det vet han om, men han ändrar i sin tjurighet inte sin uppfattning.