Inlägg från: Anonym (Jag också) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Jag också)

    Börja röka?! Hjälp!

    Otroligt, men jag började också röka av ungefär samma anledning och våra historier är nästan overkligt lika även om det dröjde ett år innan jag började efter att ha träffat honom. Jag började feströka lite med min rökande kille och sedan blev det oftare och oftare tillsammans med honom även i vardagssituationer. Efter någon månad började jag köpa egna cigg och nu fyra år senare röker jag fortfarande. Är 38 nu och var 34 då. Precis som du, ser jag mig själv som sportig och trots rökningen har jag fortsatt att träna. Ironiskt nog har min sambo (samma kille) slutat röka sen tre månader tillbaka. Vi försökte sluta tillsammans, men jag föll dit igen efter ett par veckor medan han övergått till snus. Precis som du tyckte jag också ganska snart att det var gott och faktum är att jag inte har någon större motivation att sluta. Jag röker inte jättemycket, kanske 6-7 cigg/dag men dessa cigg tycker jag att jag är värd. Så knasigt kan det bli...,

    Rådet till dig är självklart att försöka lägga ner innan du fått ett fysiskt beroende, men var inte för hård mot dig själv om du inte fixar det.

  • Anonym (Jag också)

    Beträffande din fråga om hur länge det tar att bli ?beroende på riktigt? så är det svårt att skilja på det psykiska och fysiska beroendet. Jag tror det psykiska kommer först.

    Efter att jag gått från ren feströkning till vardagsrökning inland med min kille tog det bara en månad innan jag började tänka på när jag skulle få röka härnäst, jag kunde längta efter min kille för att jag visste att jag skulle ta en cigg med honom osv. Det var exakt i det läget jag började köpa egna cigg för att själv kunna styra över när jag fick röka och då var det liksom inget som begränsade mig längre och i någon mening var jag fast i vanan/beroendet.

  • Anonym (Jag också)

    TS: Hur går det med rökningen? Är lite nyfiken eftersom du verkade vara vid ett vägskäl, men inte skrivit något mer i tråden efter trådstarten.

  • Anonym (Jag också)
    Anonym (Motivation) skrev 2019-12-12 23:29:05 följande:

    Skönt att det finns fler än mig.

    Jag fick för mig att testa på en af för ca ett år sedan och gillade det. Fortsatte en efter det att fråga efter cigg när jag drack. Men efter en tid kände jag att jag inte kan springa runt o tigga cigg så fort jag gick ut så jag köpte mig ett alldeles eget paket (rökte upp hela paketet samma kvälll). Så gången efter så köpte jah två paket och rökte 1,5 paket.

    När jag dagen efter vaknar på förmiddagen så kunde jag bara inte låta bli o ta en cigg till kaffet.

    Vips så rökte jag nu 5 cigg om dagen. Inte för att jag kände mig beroende utan för att det fick mig att slappna av.

    Fortsatte så i kanske 6 mån och älskade att ha cigg att längta efter. Men kände att jag va i lite utav ett vägskäl. Jag skulle kunna sluta utan problem men fortsatte jag så skulle jag säkerligen röka ännu mer o få svårare att sluta.

    Jag slutade, rökte inte en cigg på över en månad gick jätte bra men saknade stunden för mig själv ciggen JÄTTE mycket.

    En kväll va en vän över hos mig o delade på lite vin. Hon gick ut och rökte tre gånger, den fjärde följde jag med och tog en cigg jag med.

    Efter den kvällen bestämde jag mig för att jag gillar cigg för mycket för att inte unna mig att röka.

    Röker idag 10-15 om dagen och älskar det! Visst har det känts lite konstig att som 30+ börja röka. Men att ha den där belönings ciggen och se fram emot eller allt det sociala i olika sammanhang den skapar är inget jag vill vara utan.


    Ja, vi verkar vara några stycken som gjort liknande resor och jag gillar att få röka några cigg om dagen.
  • Anonym (Jag också)
    Anonym (Motivation) skrev 2019-12-12 23:29:05 följande:

    Skönt att det finns fler än mig.

    Jag fick för mig att testa på en af för ca ett år sedan och gillade det. Fortsatte en efter det att fråga efter cigg när jag drack. Men efter en tid kände jag att jag inte kan springa runt o tigga cigg så fort jag gick ut så jag köpte mig ett alldeles eget paket (rökte upp hela paketet samma kvälll). Så gången efter så köpte jah två paket och rökte 1,5 paket.

    När jag dagen efter vaknar på förmiddagen så kunde jag bara inte låta bli o ta en cigg till kaffet.

    Vips så rökte jag nu 5 cigg om dagen. Inte för att jag kände mig beroende utan för att det fick mig att slappna av.

    Fortsatte så i kanske 6 mån och älskade att ha cigg att längta efter. Men kände att jag va i lite utav ett vägskäl. Jag skulle kunna sluta utan problem men fortsatte jag så skulle jag säkerligen röka ännu mer o få svårare att sluta.

    Jag slutade, rökte inte en cigg på över en månad gick jätte bra men saknade stunden för mig själv ciggen JÄTTE mycket.

    En kväll va en vän över hos mig o delade på lite vin. Hon gick ut och rökte tre gånger, den fjärde följde jag med och tog en cigg jag med.

    Efter den kvällen bestämde jag mig för att jag gillar cigg för mycket för att inte unna mig att röka.

    Röker idag 10-15 om dagen och älskar det! Visst har det känts lite konstig att som 30+ börja röka. Men att ha den där belönings ciggen och se fram emot eller allt det sociala i olika sammanhang den skapar är inget jag vill vara utan.


    Hur har det faktum att du börjat röka som 30+ tagits emot bland vänner och familj? Jag fick mängder av förvånande och ibland ganska nedsättande kommentarer, bara ett fåtal var förstående eller neutrala.
  • Anonym (Jag också)
    Anonym (Motivation) skrev 2019-12-13 18:46:42 följande:

    Bland vänner och bekanta så va det mest förvånande minner, främst för att jag är den hurtiga typen. Mina föräldrar va väl kanske inte överlyckliga men har ändå respekterat att det är mitt liv. ( mamma är rökare) och vi har faktiskt fått en betydligt bättre relation efter det att jag berättade att jag rökte.

    Vad fick dig att börja röka?


    Jag har ett inlägg om det tidigt i tråden, men träffade en kille som rökte... är också den hurtiga typen som sportat mycket i min ungdom. Tränar fortfarande en hel del.
  • Anonym (Jag också)
    Anonym (Motivation) skrev 2019-12-13 19:45:05 följande:

    Oj såg det nu????

    Men då har du alltså rökt i fyra år nu.. Känns inte som att du ångar att du började röka?


    Nej, jag trivs toppenbra som rökare men vet ju samtidigt att det inte är så bra på sikt... det var väl därför jag gjorde ett försök att sluta men jag märker ju att jag vill röka. Även om det gått fyra år så är det fortfarande väldigt mycket njutning. Kul att hitta andra som har förståelse
  • Anonym (Jag också)
    Anonym (Motivation) skrev 2019-12-14 15:08:06 följande:

    Någonstans långt bort finns den tanken ja. Skulle jag nu bli gravid så skulle jag så klart sluta röka under graviditet och ev amning.

    Sen skulle jag ta mig en funderare om jag skulle börja eller ej. Tycker inte att jag skulle bli en sämre mamma bara för att jag röker. Jag skulle i vilket fall vara en mamma som höll igång med både mycket motion och bra kost.

    Tror inte det behöver va så mycket sämre än en som ligger i en soffa och häller i sig 2 liter cola om dagen o aldrig gör något.


    Har två barn sedan tidigare, men jag resonerar som dig ifall det skulle bli aktuellt med ytterligare barn.
  • Anonym (Jag också)
    Anonym (Motivation) skrev 2019-12-16 18:01:01 följande:

    Får väl hälsa dig välkommen till klubben.

    Röker du ett paket om dagen?


    Måste säga att det faktiskt känns ganska skönt att vi är några stycken som har gjort liknande resor. Det blir ju oftast en massa negativt kring rökning (kanske med all rätt?) och då tycker jag det är skönt att möta förståelse från andra som är i liknande läge som jag också varit/är i.
  • Anonym (Jag också)
    Anonym (Confused) skrev 2019-12-16 17:27:48 följande:

    Mitt råd är att verkligen tänka igenom situationen nu innan du blivit beroende! Fortsätter du kommer du förr eller senare märka att beroendet har kickat in och då blir det väldigt lätt så att du fortsätter även om det inte var meningen från början.

    Jag rökte länge 3-4 cigg om dagen, lite mer vid fest eller andra speciella tillfällen. Var förvånad över att jag inte kände av något beroende och jag hade inga problem med att hålla upp någon dag då och då när jag inte kände för att röka. Började nästan tro att jag kunna hålla mig på den nivån utan att bli rökare på riktigt. Men var nyligen på semester i två veckor och då rökte jag nästan ett paket om dagen. Efter det har jag tyvärr varit helt fast, märkte direkt på flyget hem att det var jobbigt att vara utan ciggen. För mig är det ingen stor grej, jag trivs ganska bra med att röka. Har alltid varit lite av den duktiga flickan som gjort allt rätt så njuter av att få vara lite rebellisk nu. 


    Förstod nog att du skulle hamna där att du började röka på heltid. Kan nästan sakna den fasen när det var lite nytt med delvis andra rutiner än tidigare. Kvar är ju känslan av hur bra det känns att få ta en cigg när man är ordentligt röksugen och kanske inte rökt på ett tag.
Svar på tråden Börja röka?! Hjälp!