Anonym (Orolig själ) skrev 2019-09-24 20:41:24 följande:
Jo, börjar närma mig 30, så längtar efter någon att dela sin vardag med och skaffa familj med är så stor. Jag har så mycket att ge, önskar bara att någon kunde förstå det och ge mig en chans.
Alla som känner mig förstår inte varför jag inte hittat någon. Men känns bara som att jag blir utnyttjad. Att de tror att det finns någon bättre. I många fall hör killarna av sig efter ett tag igen. Antagligen för att det sket sig med en annan tjej eller att de är kåta igen.
Jag vill verkligen inte dra alla över en kam och hoppas att det är min tur tillslut. Det tar kål på mig. Vill inget hellre. Ibland är jag rädd att jag vill för mycket. Men upplever inte det när jag väl dejtar. Även om man övertänker ibland. Men är ju positiv och vill att allt ska bli bra.
Jag har några vänner som jag pratar med och en som är i liknande sista som mig. Vi båda börjar tappa hoppet om killar. Börjar fundera på om nätdejting är det bästa? Men vart ska man annars hitta någon?
Ja, du känner suget. Det är bra. Det vore värre om du inte hade den drivkraften. Du hade du inget incitament till att förändra dig eller att stå ut med några smällar på vägen.
Chansen kommer - men du kanske skulle kunna tänka att du vill hitta någon du vill ge en chans istället. Det är ett sundare förhållningssätt, d.v.s. att även du har krav, inte bara den andra. Annars kan du utstråla desperation, och det är tvärtom mot vad du vill.
Du kan inte påverka ödet. Det enda du kan påverka är dig själv. Du kan fortsätta vara den där fina och bra personen som dina vänner ser och visa det för de du träffar. Om de du träffar inte är intresserade så är det inget du kan göra något åt. Du kan bara söka efter ev. strategiska misstag som du gjort, fundera över vad du utstrålat och vad du kan förbättra till nästa gång. Men var det en douchebag du träffade ska du inte göra det. Då ska du vara glad att det inte blev ni!
Jag blir lite berörd när jag läser din text. Du vill verkligen så gärna, du försöker och ser andra i din närhet bli tillsammans men inte du. Det är en stor sorg, för dig, läser jag in. Jag önskar jag kunde trösta dig på något sätt. Det enda jag kan säga är att jag vet att du kommer att träffa någon. Var tålmodig bara, så händer det. Var inte rädd att det inte kommer hända.
I samband med det har jag ett ytterligare råd. Jag tänker att din önskan att få en partner och att du tänker att tiden går sannolikt blir ett problem för dig i ditt dejtande. Utan att du märker det utstrålar du det antagligen. Dessutom så börjar du kanske tänka på dig själv som en person som inte är värd kärlek. Det här är inte bra. För att undvika det tycker jag att du ska ge dig själv ett visst antal år - kanske 2, 3 eller 4. Den tiden har du på dig att försöka hitta en partner. Om tiden sedan går utan att du hittar en partner då kan du bli desperat, tänka att du är för gammal och att du har svårt att hitta någon. Men innan den tiden har gått förbjuder du dig själv att tänka sådana tankar. Detta för att du ska ge dig själv en bättre chans att hitta en partner och slippa vara stressad under den här tiden fram till den tidpunkt du har bestämt. Och sannolikt kommer du hitta en partner innan den tiden infaller och då är ju problemet löst.
Skönt att du har en person som är i samma situation som dig. Då kanske ni tillsammans kan gå ut och försöka träffa någon. Eller läsa igenom varandras profil på dejtingsidan och liknande.
Ja, visst kan man hitta en partner på andra ställen än nätet. Vad sägs om på: restaurangen/jobbet/universitetet/kursen/affären/stranden/utestället/dansstället/parken/gatan/biblioteket/festen, etc.
Det enda som krävs för att fråga efter någons telefonnummer är att gå fram och fråga. Och mod. Om man ser på raggande på det sättet öppnar sig nya möjligheter. Man kan fråga den personen man ser i affären. Man kan fråga killen som står framför en i biokön, etc. Det sinnrika med det är att modet som krävs för att ta initiativ samtidigt ger en självförtroende, en känsla av att själv bestämma över ens öde och personlig utveckling. Allt på samma gång. Dessutom har man en rolig story att berätta för sina barnbarn. En sådan ingång gör dig också unik. Du blir inte en i raden av 100 tjejer som dykt upp i en inkorg. Du blir kanske den enda kvinna som någonsin frågat i ett sådant sammanhang. Det ge er relation en skjuts från början. Redan i tanken så sprakar och gnistrar det.
Jag kan räkna upp några mer ovanliga ställen som jag har raggat på: Bibliotek, affär, föreläsningssal, studierum på universitetet, ringt på en persons lägenhet, träffat en person som jag sett i en artikel i en tidning. Det var ganska spännande och det var viktigt för min personliga utveckling. Ingen av dem jag stötte på blev förolämpad och jag gav dem alltid en chans att backa ur på ett lätt sätt om de inte var intresserade.
Annars är förstås det klassiska svaret som också fungerar att gå en kurs eller att gå med i en förening. Gå ut på krogen och ragga, eller börja med styrdans. Ragga på fester har varit min favorit - det är nästan oslagbart, där är ofta personer i rätt stämning för att bli raggade på och miljön är optimal enligt min mening.