Har haft snoront i ryggslutet idag. Det strålar ut i skinkan typ. Och så känner jag mig öht öm i bäckenet. Mest när jag rör på mig och mest på vänster sida så jag tänker väl att det troligen är något muskulärt, men man börjar förstås fundera ändå...
Någon som haft liknade i samband med att det dragit igång? :-S
Har haft en jobbig natt med (ursäkta) diarré och halsbränna. Vi åt stark mat igår och jag tror det är därför, men iaf till kl 5 så drog förvärkar igång. Mkt oregelbundet, sporadiskt och svaga. Jag vet inte om diarré var tecken på närmande förlossning eller stark mat men positivt i det negativa iag. Är i 39+3 idag. Får se var detta leder någonstans!
) Kul!
Idag är det dags för igångsättning. Kl 8:00 ska jag vara på plats på sjukhuset. Nu har jag gått över tiden 1 vecka. Ligger vaken efter ett av nattens alla toalettbesök. Hur ska man kunna somna om? Det är blandade känslor. Dels är jag glad att det äntligen blir av. Jag är spänd och förväntansfull. Dels känner jag frustration över läget pga Corona som ju inte går att påverka. Min partner kommer likt på fler ställen i landet att få lämna mig på förlossningen ensam först eftersom det är igångsättning som gäller. Han rings in när allt dragit igång (=3 värkar på 10 min). Detta är mitt andra barn. När jag födde mitt första tog det 1,5h att öppna mig från 3 till 10 cm. Tänk om det går så snabbt denna gång att när min man väl får komma in så är det dags att krysta? Jag och min man har i alla fall bestämt att väl på plats ska vi inte lägga massor med energi på det som är negativt utan försöka att tänka på målbilder osv :) Hoppas det hjälper för att få en så bra upplevelse som möjligt.
Har följt denna tråden sen den skapades och läst inlägg fram och tillbaka. Vi har 14 dagar kvar till bf här och det börjar bli riktigt jobbigt nu. Har börjat fundera på om det kanske kanske börjar köra igång också. Varit lös i magen i tre dagar och det har inte jag inte varit någon gång resterande tid av graviditeten. Har varit inne en gång för minskade fosterrörelser, "mensvärk" och ont i ländryggen vid samma tillfälle (detta var för två veckor sen). Igår hade jag värk vid 19 tiden, så pass att sambon fick koppla på tensen, det höll i sig en bra stund. Sen kom det igen runt 21, likadant och tensen startades igen. Imorse vid 06 upplevde jag samma värk och även vid 12 idag. Jag blir stenhård i magen och så gör det väldigt väldigt ont nedåt samt att jag känner mig nödig. Imorse vid 06 trodde jag att jag behövde gå på toa, satt där i en kvart eller något men ingenting ville komma ut. Det värkte rejält så de var bara att gå och lägga sig.
Är första barnet så jag vet lixom inte riktigt hur det ska kännas eller vad man ska vara uppmärksam på, förstår ju att kroppen förbereder sig också i detta skede :) antar att det är olika från person till person men hur har ni känt när det "börjat"?
Kämpa på alla, snart är ni i mål.
Vår stora lilla kille föddes idag 12:23, 11h från första värken. Han fastnade med sina breda axlar men efter en stunds dramatik fick vi komma i hudkontakt. 4330g och 54cm <3 otroligt nog klarade jag mig utan minsta stygn och mår nu rätt så bra. Kvinnokroppen är fantastisk!!
Min lilla skrutt har gått ned mycket i vikt så vi har varit på SÖS varje dag sedan vi fick lämna för att väga henne och idag fick vi äntligen goda nyheter! Nu ligger hon på 3040g och vi behöver inte fortsätta komma in på kontroller. Känns så skönt.
Kämpa allihopa <3
Nu är han äntligen här. 54cm och 4090g. Vi hade ju egentligen planerad igångsättning 14/5 men det drog igång natten till gårdagen med värkar. Åkte in 4:30 och han föddes 9:22. Det blev lite dramatik i slutet då han var stressad i magen. Han hade bajsat i vattnet och hjärtljuden sjönk vid varje värk. Fick snabba på under krystfasen och han kom ut ganska snabbt, troligtsvis för att jag är omföderska. Barnläkaren fick titta på honom en snabbis när han kom ut men konstaterade ganska snabbt att allt var som det skulle. Nu vilar vi ut på BB. Längtar efter att få komma hem och visa honom för storasyster som är lite drygt 2 år gammal.
Ja som helhet känns det bra för allt gick lugnt och kontrollerat och som jag tänkt mig fram tills krystning, men avslutningen blev ju inget vidare.. Det vällde in folk då han fastnat och han föddes livlös. De hann nämna upplivning och sprang iväg med honom men ropade över axeln att de hittat puls. Han var tillbaka hos mig efter 10 minuter men det var jobbiga minuter. Till råga på det började jag blöda då moderkakan lossade så då vällde det in folk igen. Också det ordnade sig dock rätt fort och vi har återhämtat oss bra, hoppas få åka hem till pappa och storasyster imorgon bara amningen fungerar. Lite ont i käkar och axlar har han så har lite problem med greppet.
Det känns förvånansvärt ok nu, och vi hade ju tur i oturen ändå så det slutade lyckligt. Känner iaf inte ännu att det blivit ett stort trauma men eftersom vi nu har de två barn vi önskat oss så är det inte aktuellt att oroa sig för hur en tredje gång skulle gå heller.. Mångden kärlek till den här krabaten är iaf enorm och utöver träningsvärk i mage och rygg samt svaghet pga lågt järn så känner jag mej så gott som återställd redan. <3
