Inlägg från: Anonym (Sippo) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Sippo)

    Min man berättade idag att han mår dåligt och har ångest över tanken att ha sex med mig

    Beklagar er situation ts!

    Det uppenbara problemet är ju er bristande kommunikation. Det har vi förstått.

    Vad kan ni göra åt den då?

    Du har testat flera olika vägar. Vad finns kvar? Skriftligt meddelande? Brev, sms?

    Terapi, sexolog.

    Hur länge orkar man? Hur länge ska man försöka?

    Vad beror den här bristande attraktionen på? Vad har förändrats sen han fångade dig så att säga? Är det sedan ni blev sambos? Vad tror du håller honom kvar?

    Tar han medicin mot något? Många mediciner tar bort lusten helt.

    Eftersom jag som kvinna har varit i samma sits som din karl, så vet jag att pressen tär sönder en. Allt tjat om att man måste prata om det. Jag orkade inte till sist. Vi särade på oss efter några år. Lusten kom när pressen försvann... :/

  • Anonym (Sippo)
    Anonym (Hur klarar man detta) skrev 2019-08-22 10:28:34 följande:

    Jag tror skillnaden är att han inte har något sexbehov eller någon lust. Han behöver inte ens runka liksom, på ett halvår!! Jag är rädd att jag ska göra allt för att få bort pressen o till slut har han bara vunnit tid o jag är vilseledd...

    jag har faktiskt tappar lusten med honom själv också. Sa det också, det är en sorg för mig men kanske en lättnad för honom.


    Klart att du könner dig vilseledd och kanske lite förd bakom ljuset? Han fångade dig med bravur. Och visade sig vara någon annan..

    Frågan ni ska ställa er är vad ni har kvar om ni skippar all närhet och lust. Ni kan ju inte kommunicera, så vad ska ni ha varandra till? En status grej på sociala medier? Förstå mig rätt. Jag menar inget illa. Vill bara få dig att haja till lite.
  • Anonym (Sippo)
    Anonym (Hur klarar man detta) skrev 2019-08-22 10:45:53 följande:

    En annan aspekt, pressar jag för mycket? Borde jag vara tyst om sex o inte ta upp det alls, säg 3-6 månader?


    Nä det gör du med all säkerhet inte. För det har ingen betydelse längre. Du kan sluta nämna det i åratal. Det kommer sluta på samma sätt oavsett.

    Hans lust existerar ju inte. Och med åldern blir det inte bättre.
  • Anonym (Sippo)
    Anonym (broken) skrev 2019-08-22 11:24:10 följande:

    Jag orkar inte ta upp ämnet, var många år sedan sist. Men då för länge sedan då vi diskuterade var vi så ense om att det skulle bli bättre. Men senare så framkommer små gliringar om att jag inte duger. Jag orkar inte svara då utan går min väg och gråter.


    Jag förstår att detta är skit jobbigt! Verkligen.

    Men nästa gång han säger något. Varför inte stanna? Skit i om att ser dig gråta. Det är dina könslor inför situationen. De är inte fel. Hans känslor är inte heller fel. Men vad jag tolkar det som så försöker din man tala in för dig vad som gör att han tappat attraktionen. Jag förstår att du inte vill höra kritik. Det får dig bara att må sämre. Men om du vågar möta dina rädslor så kan du lära dig att bemöta dom istället för att fly och gräva ner dig i självömkan där du intalar dig att du inte duger.

    Bli stark igen!
  • Anonym (Sippo)
    Anonym (Hur klarar man detta) skrev 2019-08-22 12:05:29 följande:

    Jag är en väldigt öppen, känslomässig, kärleksfull person.. har gråtit så många ggr och öppnat upp mig fullständigt, blottat mig.. det har gjort honom arg, han blir arg när jag gråter vilket jag gör automatiskt när vi pratar om det för det gör såååå ont.

    Jag hade ett bra jobb innan honom, hade en pojke sedan innan. Jobbade som tusan för att bygga en bra framtid o kom från ett dåligt misshandelsförhållande sedan innan. Jag var på banan, hade ett stort kapital, jobbet befordrade mig, mådde bra med min tillvaro. Träffade honom o han vände upp o ner på mig (positivt), ville ex inte ha barn någonsin mer men skaffade med honom, kom ifrån jobbet pga föräldraledighet, alla mina pengar gick till större bostad. jag investerade verkligen allt, trodde ju på den sidan han visade då. Känner mig så arg.

    Investetat i hans intresse, försökt köpa vitaminer till hnm, pratat om problemet så myckrt, sökt så mycket, grävt så mycket.

    Jag inser nu att jag står helt själv IGEN!!!! Hur ska jag ta mig igenom detta?


    Jag är med dig! Det är som att allt står och darrar i luften. Man kommer ingen vart. Man vet innerst inne att man bör lämna men man har ju trots allt investerat allt detta du beskriver. Man har trots allt skaffat en familj ihop. Man har lovat varandra trohet och kärlek. Man vill förneka så länge det går. Men som sagt. Står luften bara stilla så tar syret slut så småningom. Elden brinner ut och kvar finns en hög med aska. Vem vill ha det?
  • Anonym (Sippo)
    Anonym (sant) skrev 2019-08-22 13:14:13 följande:

    Det är lustigt, men även jag kom från ett misshandelsförhållande innan jag träffade min nuvarande/ex. Det kanske hänger ihop med det på något sätt? Man väljer någon som inte är som en vanlig man, utan någon som är fysiskt avståndstagande istället för "på" och misshandlar... 


    Nej, troligtvis väljer ni en man som har de egenskaper som ert ex saknade. Som i misshandelsfall. Då faller ni för en lugn snäll kille och tror att det är vad ni söker. Sen kommer ni underfund med att det egentligen är ett mellanting ni behlver. För exet skrek jämt och kommunicerade verbalt och med nävarna. Er nuvarande kan ni inte ens prata med överhuvudtaget.

    Det bästa är att vara med sig själv ett tag tills man vet vilka värderingar en jämlike bör ha.

    Värderingar är inget man kan säga att man har. Det är sånt man märker. En man kan säga att han älskar sex, han städar ofta, är bra på matlagning osv. Du faller som en fura. Men det är bara egenskaper som han tror att han har. Värderingarna är annorlunda. Då hade han agerat. Han hade städat självmant. Öppnat dörren åt dig av sig själv. Kramat dig när han kände för det osv.

    Förstår du?
Svar på tråden Min man berättade idag att han mår dåligt och har ångest över tanken att ha sex med mig