Tänkte göra ytterligare en liten uppdatering om det är någon som är nyfiken :)
Vår "lilla" (14.5kg) tjej är snart 10 månader, kan inte förstå att hon snart fyller 1 helt år. Det är galet.
Vi har lyckats hålla oss friska från både covid och vanliga förkylningar så hoppas de håller i sig.
Hon är en otroligt stark och bestämd liten dam som vrålar högt när något inte passar. Hon har sen drygt en månad tillbaka börjat med smakportioner (2 hela mål om dagen) vilket bara det är helt sanslöst. Hon skulle ju bara kunna andas enligt läkarna. Resten äter hon på flaska.
Hon har rullat från både mage-rygg och tvärtom några gånger (reflex eller inte, vi ser det som ett starkt tecken på att hon inte är helt lealös). Hon ler lite grann när vi leker med hennes armar och hon har nyligen gett ifrån sig det absolut gulligaste hjärtvärmande litta fnisset. Måste jag ens förklara hur lyckliga vi blir av att se henne i ett annat tillstånd än bara ledsamhet och smärta? Vi lever på alla hennes små (men enorma) framsteg länge och vi är så galet glada för att hon vill vara här och har valt att kämpa :)
Hennes hypotyreos och struma har ju som sagt varit hennes minsta problem, men vi märkte snabbt att man måste vara påläst själv för att få rätt behandling och rätt tankar av läkarna osv.
Imorgon ska vi träffa hennes neurolog igen, var några månader sen sist. Ska bli oerhört spännande att se vad han har att säga om henne.
Just ja, för några veckor sen fick hon sina första hjälpmedel. En pandastol och en specialanpassad barnvagn. Väntar fortfarande på en stol till, men verkar vara väldigt försenat.
Ska försöka komma in mer ofta och skriva en rad eller två. :)