Hur kan graviditeter ens lyckas och barn över huvud taget födas...?

Jag tror att väldigt många har gjort samma misstag som du. Jag råkade definitivt få i mig något jag inte skulle när jag var gravid. Det är ju trots allt inte så att riskerna för listeria är väldigt höga. Jag var också orolig under mina graviditeter och vet hur slitsamt det kan vara. Barnen föddes för övrigt helt friska vilket ju faktiskt är det vanligaste.

Nu kommer jag inte ihåg siffrorna (tror de finns på Livsmedelsverkets sida) men antalet listeriafall varje år i Sverige är lågt. Ännu mindre andel av dessa är gravida, och ytterligare färre leder till missfall...

Det föds barn i svält, krigsdrabbade länder osv också.

Det är en sak att ge så bra förutsättningar som möjligt. Jag tycker i grunden att rekommendationerna är bra att följa, men man ska ändå vara medveten om att riskerna via mat etc fortfarande inte är höga. Det troligaste vid missfall är nog att det är något du inte hade kunnat påverka.

En del av det där har jag också gjort. Ångest, förkylning och varmkorv tex. Två friska barn på två graviditeter.

Eftersom mänskligheten har överlevt i några hundratusen år så kommer inte en bit kall korv förgöra oss.

Andas.

Om oro, stress och ångest skulle orsaka missfall eller fosterskador hade jag aldrig fått barn! Kära nån, de flesta gravida är oroliga och stressade nån gång under graviditeten. Lägg på hög ålder, riskgraviditet, farliga mediciner så får du mina graviditeter- och jag fick 2 fullt friska barn!  Häromdagen läste jag att linfrön var farligt- det åt jag hela tiden. Häpp, hade jag ingen aning om så det kan inte vara så himla farligt! Som det mesta. Mat innebär viss risk, men det mesta en oerhört låg risk. Tänk förr, då visste de ingenting om risker öht och folk fick barn då med. Undrar om de ens visste att rökning var farligt när min mamma var gravid…?

Mitt tips är att sluta googla! Man blir bara knäpp och inte hjälper det graviditeten heller. Lycka till!

Jag är gravid för fjärde gången på 2 år.

Vi har två änglabarn och vi var med om ett tidigt missfall.

Första graviditeten var jag försiktig. Jag undvek mat man bör undvika, jag tränade i lagom mån och hade det inte så stressigt. Pluggade på distans och gjorde praktik men det var inte så stressigt att man inte klarade av det.

Sonen kom sen pga för tidig förlossning i v.25. Han var perfekt men fick tyvärr en infektion och dog 10 dagar gammal.

Vår dotter blev jag gravid med 2.5 månader efter. Jag fick cerklage för att förhindra för tidig förlossning men i v.25 dog hon i magen pga infektion, GBS. Jag undvek mat som man bör undvika och var sjukskriven och mestadels sängliggandes men det gick inte ändå.

8 månader senare blev jag gravid igen. Fick missfall i v.9. Skötte kost och var mån om mig själv.

Är nu gravid i v.20. Har cerklage och äter antibiotika sen v.13. Undviker socker (godis och snacks, läsk, kakor, glass osv) Åt en ost man bör undvika i v.7 men var inte orolig, såg bara till att inte köpa den igen.

Mon poäng är att man kan sköta sig och leva hälsosamt en hel graviditet sen kan det sluta olyckligt ändå, sen finns de kvinnor som inte ens vet att dom är gravida förrän långt in i graviditeten och under tiden kan både alkohol och sämre kost gått ner, men det kan sluta så himla bra med både barn och mamma!

Jag är glad över våran nya graviditet men tillåter mig själv inte att njuta och vara glad, även fast jag försöker ! Men det är svårt, jag vill bara jubla och köpa kläder och saker till vårt blivande barn.

Därför tycker jag att du ska försöka släppa din oro, för att tillåta dig att vara glad och känna att allt kommer gå bra.

Jag skötte mig under alla de tre andra graviditeterna men som sagt, det hjälpte inte.

Och du är absolut inte om att ha stoppat i dig det du ätit eller ha eksem eller känna oro.

Samtalsstöd kan vara en bra sak, be din bm om hjälp med det.

Det är riktigt slitsamt att oroa sig. Och man vet ju egentligen innerst inne att man inte kan oroa sig för allt hela tiden. Att man som gravid även kan gå på trottoaren och bli påkörd av en bil. Men tack för att du skriver att du råkade äta något olämpligt också, och att dina barn är friska. Det lindrar absolut lite av oron.

Tänk på gravida i fattiga länder som knappt får nån bra mat tyvärr.Och de kan föda friska barn.

Jag vet att det föds barn överallt, även i svält och krigsdrabbade länder. Men jag vet inte hur missfalls-statistiken ser ut där eller hur många (eventuellt) fler barn som föds med handikapp eller sjukdomar där. Observera att jag inte vet om det faktiskt ÄR så, men jag tänker att bara att förut visste man inte att det var skadligt att röka och det föddes massor friska barn då också - men också väldigt många sjuka. Förstår du hur jag tänker?

Grattis till dina två friska barn! Du är lyckligt lottad! Och tack för ditt inlägg. Jag tycker att det kändes bra att läsa. Jag måste försöka printa in i skallen att min oro inte står i rätt proportion med riskerna.

Andas är ett bra tips faktiskt. Det kan göra skillnad för hur man tänker och känner. Men man kan ju säkert andas in massor skadliga ämnen så att fostret dör också... Hehe okej där skojade jag, men det är ändå lite så min hjärna jobbar. Tror nästan jag har hamnat i en manisk oros-psykos :)

Ts, har du sökt hjälp för dina rädslor?

Kan vara en bra idé att göra det.

Så avundsjuk på dig som har två friska barn! Grattis! :) Och tack för att du skrev. Varför är det så skönt att läsa att andra också har gjort fel (inom kaninöron) eller haft grejer emot sig - men ändå klarat sig bra? Det hjälper verkligen. Jag antar att det är HOPP man söker. Tack!

W O W. Tack för ditt svar!

Det var spännande (kanske fel ordval men...) att läsa ditt inlägg! Tycker oerhört synd om dig för det du har upplevt!!! :( Så orättvist! Stackars stackars dig och dina barn som inte klarat sig :( Starkt av dig att dela med dig av din historia. Gud vad jag önskar dig lycka till med din nuvarande graviditet! Heja oss! (Okej det där lät jättetöntigt men ändå... Kämpa!).

Din poäng är väldigt hjälpsam. Att man kan följa konstens alla regler och ändå mista ett foster.

Jag gillar även det du skrev om dom som inte ens vet att dom är gravida under flera månader. Jag känner faktiskt en tjej som inte visste det förrän i femte månaden och hennes barn är friskt.

Det jag tänker är också lite sådär... man kan ju oroa sig hur mycket som helst men ändå inte påverka mer än att försöka. Problemet är när man har försökt och misslyckats genom att råka äta något till exempel - då blir man så besviken på sig själv :/

Det tog över 10 år att få första barnet, många IVF.er, många ED och flera missfall så det i sig är inget att vara avundsjuk på. Det förklarar min oro den graviditet som faktiskt till sist slutade i barn! Jag trodde egentligen inte på barn förrän han var född. Men jag oroade mig inte för mitt eget leverne och min kost för det visste jag inte påverkade så länge jag följde de grundläggande råd som finns.
Det är där du hakat upp dig- till ingen nytta alls. Man kan inte försöka styra varenda detalj i livet för att ev. minska risken vid graviditet. Man kan bara leva så bra man nu kan och låta naturen sköta resten. Känner du att oron går helt överstyr så får du prata med mvc om det. De allra flesta gravida får barn och dessutom friska barn.

Mänskligheten har överlevt hittills, eller hur? Det argumentet använder jag på mig själv så fort jag oroar mig för onödigheter.

Jag gissar att du väntar ditt första barn. För jag känner så igen mig i ditt beteende. Jag var helt hysteriskt i min första graviditet. Tillslut gav min barnmorska mig googleförbud. Hon sa att alla funderingar eller frågor jag hade skulle jag mejla eller ringa henne om direkt och inte söka svar på nätet och familjeliv.

Och det är egentligen mitt enda tips till dig, försök ta det med ro. Ditt barn har med allra största sannolikhet inte skadats av en korv. 

Försök att njuta av graviditeten och inte googla så mycket. Du gör nämligen bara dig själv en otjänst av att sitta och läsa trådar här på familjeliv. Prata med din barnmorska om din oro så kan du få stöd och hjälp av henne.

Jag väntar nu mitt tredje barn och tycker att varje graviditet har gjort mig lite coolare. Kan med facit i hand  skratta åt mitt beteende i första graviditeten. Förhoppningsvis kommer du också kunna göra det om ett tag.

Sök hjälp.

Så sant.

+1

Eftersom svaren i tidigare trådar inte verkar ha lugnat eller hjälpt alls så tror jag det är bättre om du vänder dig till någon professionell. Det är mitt råd i hopp om att du ska må bättre på riktigt.