Mannen vägrar spermiedonation

Hej!

Jag förstår att du funderar i alla tänkbara banor, nånstans vill man försöka förbereda sig för alla tänkbara utgångar. Jag är själv så som person.

Jag tycker som någon skrev innan, att du inte behöver gå så långt fram i tiden. Utan försöka vara i det läget där ni är nu, och försöka med de metoder ni kan.

I vårat fall stod det klart att vi inte kunde få barn naturligt, i en period trodde vi att min man inte kunde ens bli genetiskt pappa till våra framtida barn. Hur resonerade vi?

Jag ville snabbt pressa honom på ett svar, hur ser du på donation? Han svarade att han skulle gå med på det.

Men i efterhand, har han erkänt att han faktiskt inte vet om han skulle klara av det, men att han förmodligen skulle göra det för att han vet hur viktigt det är för Mig att vara gravid. Och helt bortse från sig själv, i efterhand var det för mycket för mig att kräva av honom.

I dagens läge, ska vi undersökas om vi bär på genetiska fel, efter 2 missfall. Detta kan innebära att han, eller jag, bär på fel.

Och om det skulle vara jag som är felande länken, så skulle kanske jag behöva ta det beslutet. Bära ett barn som är 50% han och inga procent jag? Ibland blir det så mycket lättare att se saker när man måste vrida på dom åt andra hållet. Vad hade man valt själv?

Kram på dig, det här kommer gå bra så länge ni pratar med varandra, och - allt behöver inte vara glasklart! :)