Låg AMH värde

Tack! :) Det har känts helt överväldigande de senaste dagarna och jag gråter då och då. Skönt att det finns sådana här grupper där man kan prata med andra i liknande situation.

Tack så mycket för ditt svar och alla tips! Jag ska läsa på och fundera igenom allt!!! Jag önskar inte min värsta fiende det här och den resan ni alla håller med låter så lång och onödig för något som borde vara självklart.

Gynekologen sa att våra chanser med ivf nog var väldigt små, han uttryckte sig inte i procent eller så dock. Men han skickade remiss till Sahlgrenska (jag bor också i Gbg). Han sa att väntetiden var lång och att kliniken där jag går erbjuder privat ivf. Om jag kan få testa det kommer vi nog betala för ett försök. Men gynekologen trodde inte att jag skulle kunna få fram så många ägg och då var det ingen idé sa han. Jag ställde nog inte rätt frågor heller, jag var så upprörd över beskedet att jag inte riktigt tänkte klart. Men äggdonation kunde gå sa han.

Jag har några funderingar faktiskt. Vet inte om du kan svara men jag frågar ändå :) Får man inte mediciner (Letrozole/provera eller dylikt) för att kunna få ha egen ägglossning om man har lågt amh? Jag fick inte det sa gynekologen, för det var ingen idé.

Får ni andra som har lågt amh positivt på ägglossningstest men ingen ägglossning?

I vintras hade jag vad jag trodde var ägglossningssmärtor, fick även ägglossningssekret, utslag på tester och onda bröstvårtor. Då åt jag Provera så kan inte säga om det faktiskt var en ägglossning. Kan man ha alla symptom på ägglossning men aldrig få det? Finns det inget man kan göra för att försöka framkalla egen ägglossning även med få ägg?

Tack än en gång!

Tack! :) svårt att inte klandra sig själv känner jag. Jag brukar vara min största fiende. Det lät på läkaren som att det inte fanns någon anledning att vänta och på nått sätt att detta var sista chansen. Sen sa hon att hon inte tyckte vi skulle vänta längre än 1-2 månader. Sättet hon lade fram allt på fick det att låta som att det ändå var lite panik. Gynekologen vi gjorde utredningen hos sa till mig när jag frågade om när jag hamnar i klimakteriet att: det kan vara idag, imorgon eller om ett halvår. Det är svårt att veta. Något längre perspektiv än ett halvår hade han inte... Jag tänker också på alla sjukdomar som kommer med vintern och som kanske inte direkt booztar behandlingen. Allt ska ju liksom klaffa.

Ja,jag förstår att många hinner både ikapp och förbi på så lång tid som ni försökt. Så är det ju. Det är bara nått man måste genomlida. Samtidigt tycker jag ofta ovissheten och tankarna om när en viss kompis ska skaffa barn är värre. Bättre att veta på nått sätt. Beskedet om att de är gravida är värst tycker jag. Sen kan man ju få mysa med barnet och det är ju trevligt :) Får verkligen hoppas att allt sker av en anledning! Ni får fokusera på det ljusa i ert liv nu!

Det låter inte alls flummigt. Det låter som att du prövat det mesta och tänkt i nya banor med ett enda mål: en bebis! Om målet är så starkt gör man väl mkt för att nå det och när behandlingar fallerar kan man ju ge upp eller ge sig på det som kan fungera. Man har ju inte heller all tid i världen och måste göra val. Du gav inte upp utan anpassade dig till nya förutsättningar. Tycker att det låter väldigt starkt av dig! Du måste ha lärt dig väldigt mkt om dig själv och det är ju en vinst det med. Jag har redan sagt till min sambo att vi såklart kan göra slut, för jag förstår att han har alla möjligheter att hitta en ny tjej och få barn. Det lät ju som ett av dina första steg också. Hoppas att jag och min sambo blir starkare av den här resan precis som ni blivit!

En fråga som ligger lite i framtiden nu såklart, men om ni vill ha syskon. Kommer ni satsa på äggdonation direkt då?

Mm, jag gjorde förändringarna för typ en vecka sen så det kanske inte hinner med ändå ;) Men det är klart, ur den aspekten vore det ju bättre att vänta.