Ska jag lämna denna bonusfamilj?
Har bott i 1,5 år med min sambo och hans 2 tonårsbarn (16 och 13). När vi träffades var flickan 13 och pojken 10 år gamla och jag hade hört från vänner att de var fruktansvärt bortskämda. Därför tänkte jag inte blanda in dem så snabbt och valde särbolivet under 1,5 år. Men min sambo tjatade och tjatade så till slut flyttade jag in i deras hus.
De hade haft pappan och även sin mamma för sig själva i 5 år sedan de skildes och var vana vid att få allt och att vara de enda för pappan. De gick alltid före allt. Sedan kommer jag in i pappans liv och tar över hans kärlek och uppmärksamhet vilket inte uppskattades. Därför var kemin dålig redan från start. Jag tänkte att med tiden kommer de acceptera mig mer, men än idag känns det inte så. Jag flyttade in och trodde att de då skulle få mer respekt och inse att pappa verkligen valt mig. Med dottern har jag fortfarande inte kunnat ha en normal konversation eftersom hon undviker mig och säger rakt ut att vi är för olika och att kemin inte stämmer. Jag kan hålla med henne men försöker verkligen. Pappan tycker att jag som den vuxna borde kämpa och ta initiativet, vilket jag har gjort nu i 3 år, men är trott på att inte få något tillbaka.
Dottern har märkt mer och mer att jag istället på veckan hon är hos oss har försökt att ge pappan och henne egentid så jag brukar inte komma hem från jobb förrän vid 20 tiden på kvällen. Det gillar hon, för då är det hon som är nr 1. Men så på veckan hon ska vara hos mamman så känner jag att jag äntligen kan slappna av och komma hem direkt efter jobb och bara vara utan att anstränga mig inför henne och spela ett spel. Då har hon börjat komma mer och mer även på den veckan och säger att hon glömt saker etc. Jag har sagt till sambon att det känns jobbigt och att hon väl kan komma någon gång men säga till innan. Han höll med mig och sa till henne, men då säger hon att hos mamman kan hon komma hur hon vill och att hon isåfall inte känner sig älskad av pappan.
Samma sak på sommarlovet. Vi skulle ha henne 3 veckor och mamman 3. Men så efter 1 veckan hos mamman så bara dök hon upp och sa att hon vill vara hos oss. Det blev bråk eftersom vi planerat sista semesterveckan ensamma utan barn. Hon vägrar förstå och tycker att vi har alldeles för mycket tid utan barn och att pappan istället borde ha mer tid för sina barn.
Pojken som alltid var pappas bortskämde älskling valde redan i oktober, ett halvår efter att jag flyttat in att han ville bo mer hos sin mamma just pga mig. Nu hotar dottern att göra samma sak om inte hon kan komma och gå hur hon vill och vara med på alla våra resor.
Jag har sagt att jag gärna reser 1 gång om året på resa med barnen, men resten med honom ensam. Detta tyckte även han, eftersom de även reser med sin mamma 1-2 ggr/år. Men så plötsligt har han ändrat sig och säger att nu ska vi resa alla resor med barnen, förutom någon kort weekendresa. Dessutom får barnen komma hur de vill.
För det första avskyr dottern mig, och ändå ska hon vara mer hos oss och mindre hos mamman som är ensam. Förstår inte!!!
Hursomhelst så blev jag galen och sa att vi nog behöver en paus på 2 veckor att tänka efter, eftersom jag känner att dottern tar över mer och mer och han börjar hålla med henne mer och mer. Han sa att så är det, barnen får komma hur de vill och jag måste acceptera det och även resorna. Jag måste acceptera att han har barn och de är alltid på heltid. Men när vi träffades och han bad mig flytta in så sa han åtskilliga gånger att han endast har barnen på halvtid och att vi har en hel veckan ensamma där vi kan njuta av varandra. Det lät bra. Men nu måste jag ta detta? Vad tycker ni? Måste man som bonusmamma acceptera allt med barnen??
Däremot måste ju 13-åringen kunna bete sig hyggligt mot dig. Sättet hon beter sig på nu är oacceptabelt, och det är hennes far som måste sätta ner foten. Det är snarare där problemet.