Konflikt med svärmor

Du strider på kniven och tar till stora yxan hela tiden, tänk efter... det beror på dina svulstiga stora och rätt nedsättande ord, som t ex vettlöst m m. Det verkar inte balanserat och blir onödigt tröttsamt i dina inlägg. Vi förstår att andras åsikter är helt oförståeliga för dig, det gör du mycket tydligt. Nu skriver du att TS ska strunta i sin älskades mamma och den blivande farmodern.. dina råd skapar bara nya problem och bör inte följas av någon som vill ha en stor och glad familj.

Om min tjej tänkte så drastiskt och svartvitt som du skulle jag sjappa direkt. Jag hoppas du har mer vett och etikett i verkligheten.

Har nämnt det en gång. Vore tacksam om Louise väljer att lämna. Även en Louise har ansvar för sina kommentarer. Äkta jämställdhet innebär att tjejer också måste bete sig bra. Oförskämda överdrivna kommentarer är aldrig OK. Den debatt-tekniken är verkligen inte OK. Vi känner igen den.

Hej, tack för din analys <3 . Jag kan förstå vad du menar och både jag och min sambo försöker förstå vad hon ville med detta samtal. Till saken hör den att jag gör 80 procent av allt hushållsarbeten och största delen tar han om våran son själv. Han klipper oftast gräset medan jag gör övriga, grovstädar, finstädar, håller ordning på kläder och storlekar, köper nytt tvättar och tar hand om trädgården och blommor. Eftersom vi håller på att bygga garage vilket han gör med lite hjälp av hantverkare så finns ingen tid för oss att umgås på fritiden. Jag är därför själv med vår son på kvällar och helger och han jobbar i garaget. Vi är helt överens om denna uppdelning för att få livet att gå runt och frisätta tid för att kunna bygga. En lång och utdragen byggnation som är inne på sitt tredje år nu. Varken jag eller han fattar varför hon tror att han gör allt eller varför hon sa det. Han har aldrig klagat på uppdelningen då han bygger på sitt drömgarage som ska ha plats för alla hans motorintressen. Jag ville inte ha ett sådant stort garage men jag är mån om att han kan utveckla sina intressen men därför har det blivit så att jag gör nästa allt hemma och är själv med sonen.  

Att hon vräkte ur sig det hon gjorde fattar jag inte och det visar bara att hon inte bor i närheten och ser vår vardag.

Jag förstår inte syftet med samtalet förutom att jag numera är ledsen. Försöker skaka av mig allt elakt hon sa och tänka att det inte stämmer. Jag vet dock att det är hennes sanning och det hon tycker om mig vilket är tråkigt då man förväntas spendera jul och semestrar ihop. Hon bor som ni vet 120 min ifrån oss så man blir väldigt intim när man är med varandra. Bor under samma tak etc. Det blir intensivt under en kort period. Sen är det flera månader till nästa gång.

Tack jrockyracoon <3 Helt relevanta frågor som jag funderat på sedan i går kväll. Jag är verkligen så tacksam för er feedback och att ni tar er tid. Ni känner ju inte ens mig så att jag fått denna stöttning är för mig helt fantastiskt.

Jag vet att det du skriver om att jag göder konflikten är korrekt. Jag är till och med ansvarig för att det är en konflikt. Hade jag vänligt vid samtalet sagt till henne, "Ja oj, ser du på det på det sättet. Ok, jag har inte sett det ni ser etc. Jag ska tänka på hur jag beter mig framtiden etc. " och sen vänligt och gulligt sagt hej då, ja då hade det inte varit en konflikt.

Mitt problem är att jag har svårt att göra detta när jag inte tycker att den feedback jag får stämmer. Hon har vid ett tidigare tillfälle kommenterat och kritiserat mig för att jag lätt förlägger saker och glömmer var jag exempelvis lagt min mobiltelefon. Jag tänker inte alltid att nu lägger jag den här saken här, utan det sker i farten och jag minns inte. Hon var väldigt irriterad på detta när vi hälsade på vid påsk och den typ av kritik tar jag inte personligt. Jag VET att det hon säger stämmer och funderar på hur jag kan göra för att bli bättre. Det är därmed inte svårt att glömma och gå vidare när jag vet att det är befogad kritik och feedback.

Nu känns allt så svårt för jag vet inte vad ett brev eller ett samtal skulle innehålla för information. Ska jag förklara mig? Ska jag säga att det hon säger inte stämmer? Ska jag säga hur mycket det sårade. Vet inte Läget känns låst då hon flera gånger säger att det inte går att förklara för någon som inte fattar. Hon säger att "Alla andra ser tydligen hur du är och det går ju inte att prata med dig om du inte fattar själv". Vilka är alla andra. Sitter de nere i min sambos hemstad och pratar skit om mig.

Det som absolut sårade mest och som jag gråtit över i flera dagar är att hon sa "jag har funderat på hur länge  XX stå ut med dig". Som höggravid, med barn och huslån, är ett sådant uttalande smärtsamt. Jag älskar verkligen min sambo över allt annat och tycker att vi trots garagebygge och uteblivet firande av mig på min 40-årsdag har det väldigt bra. Hon satte griller i mitt huvud att han skulle lämna mig och jag fick väldigt mycket ångest. Relationen till henne är inte det viktigaste utan det viktigaste är att jag och min sambo har det bra. Jag tror dock inte att det är hållbart att jag inte har en bra relation till henne då han älskar sin mamma högt. Att jag inte är omtyckt av henne skrämmer mig och skrämde mig då jag alltid sett det som en förutsättning för att alla ska må bra. Min sambo skulle inte må bra att hon och jag har en konflikt och i längden skulle det skada honom massor. Att inte vara omtyckt av henne känns skärmande för jag är rädd att det förändrar min sambos syn på mig. Han är uppvuxen med henne och hans syster helt utan pappa och de tre är väldigt nära varandra. Hon och svärfar separerade när hon var gravid med min sambo, varför exakt de gjorde det vet vi inte. Hon har därefter, i 41 år, inte haft någon som hon levt ihop med. Min sambo är med andra ord "mannen" i hennes hus och har en lång lista av arbetsmoment han ska göra varje gång vi kommer dit. Laga taket, bygga brygga och bygga hundgård var tre saker han gjorde när vi var där sist.

Jag skulle aldrig kommenterar detta eller missunna henne den hjälp han ger henne. Jag är bara sååå ledsen över att hon inte tycker om mig då jag ser det som en förutsättning för en bra familjerelation. kom gärna med förslag på vad ett brev eller samtal skulle innehålla för budskap, Jag känner mig helt låst.

Massor med kramar till er alla <3

Ojoj.... Drama queen - hatisk, fienden... herregud, slappna av, det är barnens farmor du snackar om, inte Sauron av Mordor...

Det har ingen sagt. Bara du. Du e väldigt drastisk i dina resonemang. Svårt att leva tillsammans med mänskliga varelser då.

Frikort är helt och hållet ditt ord, ajg har aldrig skrivit det... och det är inga härskartekniker att påpeka att du ger överdrivna svarvita råd som skappar mer bekymmer än de löser. Du behöver kunna bli emotsagd i sakdialog.

Jag är ledsen om du blivit kränkt av detta, det var inte alls meningen. Jag kritiserar dina åsikter sakligt, inte din person. Det är stor skillnad.

Naturligtvis. Dina råd är fortfarande väldigt överdrivna och drastiska. De förvärrar läget och tillfredsställer bara den som gör det för stunden. Som drama queens resonerar. Inte långsiktigt klokt eller hållbart. Man behöver vara rätt om varandra. 

Nix inte än. Vet inte vad jag ska säga eller skriva. Min sambo åker dit i morgon så efter det kanske vi förstår mer. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så tar jag gärna emot tips på hur jag ska lägga fram det. Känner mig låst då hon menade på att det inte gick att prata med mig när jag själv inte fattade ?hur jag är/beter mig?.

Rent logiskt fallerar du, om du både hävdar att svärmor inte ska känna ansvar för relationen och att "Man kan inte gå runt och känna ansvar för relationen med människor som flippar ur."

Du vet inte vad svärmodern lägger i beteckningen "flippar ur". Hon tycker som sagt säkert att TS har flippat ut som inte behandlar sin man på ett respektfullt sätt.

Du får ändra ditt uttalande till: "Man kan inte gå runt och känna ansvar för relationen med människor som jag anser flippar ut":

Det verkar ju vara det du menar. Det blir dock ganska omständligt att alla ska fråga dig först vad du tycker innan de kan dra slutsatsen om de kan gå runt och känna ansvar för en relation eller ej.

Det är lätt att polemisera och tro att en vilja att lösa en konflikt, är samma sak som att inte förstå vem som har ansvar för vad. Svärmodern har ett ansvar att bemöta sin omgivning med respekt. Detta ansvar har hon brustit i. Det kan man både inse och tycka, samtidigt som man försöker lösa konflikten med verktyg som gör att man lyckas med största möjliga sannolikhet.

Det här kan man även överföra på andra aspekter av livet. Vill man lyckas med något, kanske man behöver tänka i mer ovana och andra banor, och därefter agera på ett annat och ovant sätt än den allmänna meningen. Vill du bli bra på att spela musik, kanske du behöver sträva mot ett arbete med låg lön och lite krav på engagemang för att kunna öva mycket på din fritid. Tvärtom mot den allmänna bilden att man ska försöka skaffa sig ett så bra jobb som möjligt och att man ska vara engagerad i sitt jobb. Bara för att ta ett exempel i en annan kontext.