Sova borta? (Barn under 1 år)

Alltså det här är ju inget vi kommer sätta i system, utan bara nånting som vi tror hade hjälpt oss just nu. Pratar gör vi i vilket fall och omställningen börjar lägga sig. Skönt att det ordnade sig för dig i alla fall, men ibland behöver man vidga sina vyer och inse att alla inte är en själv.

Jag var inte sagt något om att barn som lämnas blir psykopater. Men finns ju ett ganska stort spann mellan att bli psykopat och att få den allra bästa och tryggaste uppväxten... De flesta välfungerande människorna vill att deras barn ska få det sistnämnda och experimenterar inte men sina små spädbarns anknytning och trygghet. Visst om man har en allvarlig förlossningsdepression eller annan allvarlig psykisk ohälsa som någon ovan skrev om så är det kanske det minst dåliga alternativet och ett råd man få. Men ingen professionell psykolog skulle rekommendera det till en frisk och välfungerande förälder.

Jag hade ingen allvarlig förlossningsdepression. Jag klarade mig utan mediciner, men med samtal och tid till saker som fortfarande var viktiga för mig.

Jag har heller aldrig strävar efter att göra saker helt perfekt för mitt barn. Jag, och vi, har strävar efter en familjesituation som fungerar för alla inblandade. Det hade säkert varit bättre att vara hemma tills skolstart, men ingen av oss föräldrar var särskilt intresserad av ett sådant liv, till exempel.

Jag tycker att det är helt ok vid enstaka tillfällen, dock förvånar det mig att någon frivilligt ställer upp som barnvakt till ett spädbarn om det inte är absolut nödvändigt.

Jag hade inte gjort det.

Jag var övernattade barnvakt första gången när barnbarnet var ett och ett halvt och föräldrarna var på bröllop med efterföljande fest. Idag är detta barnbarn tre år och jag har vaktat natt en gång till, det var när lillasyskonet föddes.

Nu lär det dröja innan nästa gång då de har en nyfödd som jag inte skulle ta på mig att nattvakta. Det räcker med små stunder.

Det beror, tycker jag, på hur barnet sover. Mitt äldsta barn sov hela nätter, mellan 20 och 08, från tio veckors ålder. Det vara bara att lägga honom i sängen efter kvällsmålet så somnade han på ett par minuter. Vi hade barnvakt hemma hos oss när han var ca fyra månader och vi var på bröllop.

Mina andra barn har varit hemska nattetid första året, vaknat, gråtit, behövt bäras osv. Där har det känts otänkbart att låta någon annan gå in i vårt ställe och jag tror ingen hade ställt upp heller.

Om ni och farmor känner er trygga med detta så hade jag testat.

Tänk på att anknytningen är otroligt viktig fram tills barnet är 4. Naturligtvis efter 4 års ålder också.. men fram tills 4 år är det väldigt viktigt att du är närvarande. Barnet kan ha fler anknytningspersoner, det är bara bra att barnen kan knyta än till fler. Jag tänker dock att en två månaders borde inte bli lämnad en natt så där. Om det är i samma stad så skulle ni väl kunna lämna bort en stund .. gå på spa och sen hem igen? Jag skulle aldrig lämna bort mitt barn på det viset.

Jag var helt borta efter förlossningen och min man har inte heller i det bästa skicket. Vill inte gå in djupare än så men vi kan säga att förstå året var ett rent h.vete. Jag lämnade min lille i 2 timmar när hen var 8 månader. Så oavsett så här du ett ansvar att ge ditt barn det allra bästa. Det finns inget JAG när man fått barn. Egot kan du dumpa!!! Barnet har inte valt att bli född. du har valt att ha barn och då är det bara att ta hand om barnet livet ut!!

och vi lämnade bort lillen över en natt när han var 2, 5 år gammal!

Normalt för de som är friska så klart. Om man är psykiskt sjuk så gäller förstås andra behov, dvs förälderns behov kanske då måste sättas före barnets behov.

Hejsan! Jag och min sambo lämnade bort vår son ett helt dygn när han var 6 mån (från 10.00 till 10.00 dagen efter) för att gå på ett bröllop. Jag tycker ni ska göra det ni behöver och känner er trygga och bekväma med. Jag hade inte lämnat vår son om jag kände att det inte skulle funka för honom,oss eller hans morfar och hans sambo som han var hos hela tiden. Vi har även lämnat bort han ett par timmar när han var yngre också :)

Nej, det är fel att lämna bort barnet när det är så litet!

Ni får åka bägge två men var för sig. Ni åker med varsin kompis och den ena åker ena helgen och den andra tar helgen efter. Era behov ligger på is tills barnet är större och tryggare.

Jag hade också tufft med första barnet och den omställningen det var att vara förälder - särskilt till ett krävande barn. Men lösningen är inte att lämna bort det.

Är barnet tryggt och inte har kolik eller liknande så ser jag inte problemet riktigt. Ett så litet barn behöver närhet. Sen om det är av mamma, pappa eller mormor bryr de sig mindre om när de är så små.

Vi lämnade vår dotter hos sin mormor och morfar (som hon träffat flera gånger i veckan sen hon föddes) över natten första gången när hon var 5 mån och det gick finfint. Hon var dessutom flaskbarn så inga problem med att pumpa ur heller.

Tycker att det är rent löjligt av vissa mammor att shamea nån för att man behöver lite tid för sig själv och komma med påståenden som att man förstör anknytningen, barnet blir otryggt och blaha blaha!

Jaha, du vill sitta fastklistrad vid ditt barn 24/7 fram tills det fyller 2 typ. Och? Vill ni ha guldmedalj? För de får det att låta som att vi som har ett behov av att få lite tid som par och för sig själv 2 gånger per år är helt förfärliga föräldrar som inte knutit an till våra barn, inte älskar våra barn som de gör och mycket annat som helt enkelt inte stämmer!

Nyttja barnvakt! Åk på spa och njut som par och kom tillbaka som en lite piggare och gladare mamma och pappa! :)

Det är med den här taktiken man glider isär som par och till slut separerar när barnet knappt hunnit fylla 2...

Dom måste hitta sin dynamik som familj och när barnet är så litet så ska det knyta an till sina föräldrar. Barnet har inte ens funnits i deras liv längre än 8 veckor.

Nu är livet annorlunda och dom behöver hitta på saker som familj, för barnet binder dom nu samman för livet.

Om man glider i sär för man skaffat barn var man nog inte rätt för varandra från början.

Jaa jag kan hålla med om att barnet är lite väl litet än. Men om 2-3 månader till så tycker åtminstone jag inte att det är nån större fara att vara borta över natten.

Om man aldrig får tid över för varandra och alltid går helt upp i barnet så påverkar det i allra högsta grad förhållandet. I alla fall om det pågår under längre tid. 2 mån är inte så länge men jag tror ändå på att försöka komma ut som par och inte alltid bara vara mamma och pappa för att inte tappa bort varandra och det man hade på vägen. Det tjänar alla i familjen på i längden.

Jag reagerade på att barnet var så litet. Givetvis behöver man tid som par men nu är alldeles för tidigt.

Om ni är trygga med det, er bebis och er barnvakt är trygga och det funkar rent praktiskt så ska det nog inte vara några problem.

Det ni kan göra för att underlätta är att e till att barnvakten känner sonen väl och kan alla rutiner samt att ni ser att er son är trygg med barnvakten.

Jag minns inte exakt men mina barn har haft barnvakt över natten tidigast när de varit över året. Det har främst varit för att jag inte velat lämna bort mina barn över natten tidigare. Men tror inte heller att jag har haft någon barnvakt som varit beredd på övernattning med ett så litet barn.