Kan Socialtjänsten hjälpa vår son?

Jag vill gärna tillägga att hans utåtagerande inte finns hemma, vare sig att han slår vuxna eller svår osv. Detta är något han börjat med i skolan. Han var heller aldrig sådan på förskolan.

Tror inte att socialtjänsten går in i detta, endast möjligt om ni har en aktuell kontakt med soc. Isf kan ni begära en SIP, samordnad individuell plan, för att planera kring skolgång.

Mitt tips är att ni pratar med elevhälsan, typ kurator och specialpedagog.

Tror inte att socialtjänsten går in i detta, endast möjligt om ni har en aktuell kontakt med soc. Isf kan ni begära en SIP, samordnad individuell plan, för att planera kring skolgång.

Mitt tips är att ni pratar med elevhälsan, typ kurator och specialpedagog.

Tror inte att socialtjänsten går in i detta, endast möjligt om ni har en aktuell kontakt med soc. Isf kan ni begära en SIP, samordnad individuell plan, för att planera kring skolgång.

Mitt tips är att ni pratar med elevhälsan, typ kurator och specialpedagog.

Nej, men habiliteringen kan, om de är överens med er. Vid en SIP, som nämndes ovan, eller mindre möte om det är ett bättre forum eller SIP inte är aktuellt.

Tack för svar. Specialpedagogen har vi pratat med och tyvärr inte fått något gehör. Vi ska prova att prata med kuratorn och se om det kan hjälpa.

Vi har även sovit på saken och kommit fram till att vi ska begära ett möte för att lägga upp en studieplan med tydliga punkter om vad han ska arbeta med och öva på medan han är i specialklassen för han senare ska få möjligheten att återgå till den vanliga klassen.

Varför slår han vuxna och svär? Han ni eller skolan utrett det? (dvs vad är det som han inte kan hantera i den vanliga klassen).

Hej!
Jag är socionom och arbetar som socialsekreterare på barn och ungdomar. Jag beklagar det som har hänt er son, och vill såklart ge dig råd så att detta kan lösas. Jag kan tyvärr inte ge några garantier såklart, då jag inte vet hur man arbetar med dessa frågor i just den kommun som ni är folkbokförda i.

Socialtjänsten har dock ett ansvar att se till att barn får växa under goda och trygga förhållanden. Det är inte enbart hemförhållanden som ska utredas utan problem i skolan måste också utredas om ni själva hör av er till socialtjänsten. Jag skulle i er situation yrka på att det anordnas en SIP (samordnad individuell plan) och där får socialtjänsten en chans att påverka skolan i den riktning som är bäst för er son. Skolan är en av få verksamheter som ofta lyssnar på vår profession, och tar tillvara på vår kompetens. Jag har själv varit ansvarig socialsekreterare för barn med problem i skolan men som inte har några problem hemma, och i de fall har jag lyckats få skolan att göra det som föräldrarna och barnet nekats innan. 

Jag kan som sagt inte garantera att allting löser sig om ni kontaktar socialtjänsten, men enligt socialtjänstlagen måste situationen ni beskriver utredas. Sedan är det självklart upp till den specifika kommunen och socialsekreteraren att avgöra om en insats krävs, men utifrån fallbeskrivningen låter en SIP som en bra utgångspunkt. Socialtjänsten kan ju tyvärr inte ens i sådana situationer som din son har hamnat i styra hur skolan ska arbeta, men jag upplever ändå att skolan tar socialtjänsten på stort allvar i de flesta fall och att våra chanser att påverka skolan är goda. Mitt råd är därmed att ni hör av er till socialtjänsten och ber om att få hjälp med att övertyga skolan om att göra det som är för barnets bästa. Barnets bästa är centralt inom arbetet med barn inom socialtjänsten, så att trycka på att man enligt socialtjänstlagen är skyldig att alltid se till barnets bästa är alltid någonting du kan använda för att få socialtjänsten att vilja utreda situationen.

Jag hoppas allting löser sig för er, och att det blir en förbättring av er sons situation.

Jag förstår att du är orolig för sonen, jag har själv barn med NPF, och är lärare till barn med NPF. Du säger att du och sonen vill att han ska gå i den vanliga klassen istället för specialklassen där han är nu och att det skulle lösa alla problem.  Du bör dock också tänka på att du inte är med i skolan och därför inte har sett vad som händer där. Din son kan ju missförstå situationer, och även små missförstånd kan sätta igång ganska mycket. 

Tyvärr så är det ju inte alls ovanligt att barn/ungdomar på autism-spektrum får för sig någon liten grej - behöver inte alls vara något farligt - som de sedan gör oavsett reaktion från kamraterna. Och att de t.o.m. då envisas med att de ju får göra så, så länge till kamraterna blir väldigt irriterade. Vi hade en gång en elev som bara skulle vara i rummet/stå bakom någon/några (utan att ha en anledning att vara där) . De andra blev så irriterade på honom till slut att vi var tvungna att flytta honom till ett annat ställe, eftersom han inte var beredd att sluta med beteendet. Han bara envisades med att han har rätt att vara där.  

Jag tror säkert att din son inte har gjort något farligt, men jag kan tänka mig att man inte har tagit detta beslut utan anledning. Oftast så är det ju eleven själv som skulle råka illa ut om han vore kvar. Och det förstår de ofta inte. Om han beter sig på något sätt olämpligt i klassen och med kamraterna, så kan det skada honom så mycket att få riktigt negativa reaktioner ifrån dem. Då skulle han verkligen känna att ingen gillar honom. Det bör man verkligen försöka att undvika. I din situation skulle jag inte vända mig till socialtjänsten, utan försöka samarbeta med skolan och få reda på i detalj vad det är som händer när han är tillsammans med vanliga klassen. Och om det är saker som kan resultera i att alla blir irriterade på honom, så bör du inte ens försöka skicka honom tillbaka dit. 

Att han är utåtagerande är ett dåligt tecken. Han kanske behöver ta det lite lugnt och inte ha så mycket folk runt sig. Att han inte är utåtagerande hemma är ju ganska normalt, där har ni säkert skalat bort alla faktorer som kan irritera honom. I skolan kan man bara göra det om han är i en mindre grupp. I vanlig helklass kan  man inte anpassa så himla mycket. Det vore en ganska omöjlig uppgift för skolan om de dels ska anpassa till hans behov, men samtidigt ska han få gå i helklass. Det fungerar ju inte. Då får man ta det lite långsamt, stegvis. Visst, det vore bra om han får vara där i vissa ämnen t.ex. Men skolan vill nog också vara säker på att det inte kan hända något dramatiskt då. Och det är ju helt rätt att de är försiktiga. När det gäller kunskap, så kan man säkert lösa det i längden - att han lär sig lika mycket som kamraterna. Där hänger ju mycket på om han jobbar på med skolarbetet, eller om han sitter och retar sig över situation och inte får något gjort.  

Hej och tack för så många fina svar. Jag har haft en tuff dag på jobbet och är väldigt trött  men ska försöka svara er allihop

Han blev utskriven från habiliteringen i och med skolstart. De säger att han nu ska tillhöra bup ifall vi behöver hjälp. Vet du ifall de också kan göra en SIP?Han slåss och svär på grund av att han inte vill gå i specialklassen. Han vill gå med de vanliga barnen säger han. De har på tidigare möten sagt att han hela tiden skulle vara kopplad till sin gamla klass och gå halvtid på båda och nu så låtsas de som ingenting. Han känner därför att de lurat honom.

Utrett? Jag vet inte, det har de inte sagt något om. Hur går det till och vem gör det i så fall?