Forum Styvförälder - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Hur var det att växa upp med bonusmamma?

    Tis 10 sep 21:55 Läst 0 gånger Totalt 7 svar
    Tis 10 sep 21:55

    Man blir ju lätt förfärad av att läsa trådar skrivna av bonusmammor som hatar sina bonusbarn, inte vill ha dem i hemmet, tycker de är vidriga, stör deras 'egna' familj etc. 


    Mina föräldrar är skilda sedan jag var liten och jag har haft en fantastisk bonusmamma (och pappa) så för mig blev det här så chockartat att se de här trådarna. Jag förstår att det är svårt att vara bonusförälder, och särskilt bonusmamma skulle jag tro, men mycket som skrivs här är verkligen helt fruktansvärt. 


    Men de här frågorna riktar jag  till er som växte upp (från vilken ålder spelar ingen roll) med bonusmamma, hur var det egentligen? Kände ni er välkomna hos er pappa eller verkade bonusmamman vilja bygga ett nytt liv utan er? Om ni har läst några av trådarna av bonusmammor är på FL, kan ni förstå dem? Och ni som inte hade bra bonusmammor kan ni i vuxen ålder förstå varför hon agerade som hon gjorde eller är det helt oförlåtligt? 

  • Anonym (Bonus­dotter­)
    Visa endast
    Tis 10 sep 22:12 #1

    Min pappa träffade en tjej som var 10 år äldre än mig.

    Jag tyckte hon var rätt cool och rolig. Hon gillade att shoppa och lyxa till vardagen lite.

    Hon tog med mig på shoppingrundor , lunchställen och andra roliga saker.

    Jag önskade mig en hund men fick ingen för min mamma så min bonusmamma tog med mig till en uppfödare och jag fick välja en valp i kullen. Vi hämtade den 6 v senare och min lycka var gjord. Jag var mycket hos dem pga hunden som jag fick ta med mig när jag flyttade hemifrån.

    Hon målade om och stylade mitt rum efter min ålder , var som en rolig vän.

    Jag fattade ju när jag blev vuxen att hon var ganska omogen och det visade sig även att hon alltid drack.

    Men jag gillade henne. Och gör det även idag fastän de gått skilda vägar

  • Tis 10 sep 22:25 #2
    Anonym (Bonusdotter) skrev 2019-09-10 22:12:06 följande:

    Min pappa träffade en tjej som var 10 år äldre än mig.

    Jag tyckte hon var rätt cool och rolig. Hon gillade att shoppa och lyxa till vardagen lite.

    Hon tog med mig på shoppingrundor , lunchställen och andra roliga saker.

    Jag önskade mig en hund men fick ingen för min mamma så min bonusmamma tog med mig till en uppfödare och jag fick välja en valp i kullen. Vi hämtade den 6 v senare och min lycka var gjord. Jag var mycket hos dem pga hunden som jag fick ta med mig när jag flyttade hemifrån.

    Hon målade om och stylade mitt rum efter min ålder , var som en rolig vän.

    Jag fattade ju när jag blev vuxen att hon var ganska omogen och det visade sig även att hon alltid drack.

    Men jag gillade henne. Och gör det även idag fastän de gått skilda vägar


    I rättvisans namn har man väl rätt att vara lite omogen när man är ung, antar att hon var runt 25 och din pappa bra mycket äldre än henne? Men vad fint ändå att ni hade en så bra relation! Jag hade också en väldigt ung styvmamma (22) som jag dock i efterhand måste säga var väldigt mogen och ansvarsfull för sin ålder. Bra mycket mer än min pappa.
  • Anonym (Liisa­)
    Visa endast
    Ons 11 sep 00:36 #3

    Eller ja jag har aldrig sett henne som en bonus mamma utan bara som pappas tjej.

    Men de träffades när jag var 5.

    Hon blev gravid med min lillasyster som kom när jag var 6. Hon kunde laga mat till sig och min lillasyster men jag fick vänta till pappa kom hem. Hon låste dörren så jag inte kom in och hennes familj frös ut mig totalt. Hon skyllde alla försvunna saker på mig och ja jag bara kände i hela kroppen att hon gillar inte mig.

    Min lillasyster älska mig och jag henne.

    När jag sen själv fick barn var vi gravida samtidigt jag och pappas tjej som då försökte bli min bästis men jag var inte direkt sugen på det som ni kanske förstår så jag flytta 10mil bort och har knappt kontakt med de idag. Träffar min lillasyster då och då.

    Bonusmamman blev även stött över att hon inte fick kalla sig för mormor till mitt barn. Mitt barn är tonåring idag och har en fantastisk mormor och bonusmorfar som kom in i bilden när hen var 2.

    Så jag växte upp med en avskyvärd "bonus" men mammas man kom in när jag var vuxen men han är en riktig bonus om man säger så. Jag älskar honom.

  • Ons 11 sep 11:50 #4

    Det var bara bra och det allra bästa var väl att hon var lite ung i sinnet och kunde bjuda på cigg ibland. Allt det där roliga som inte ens egna mamma skulle komma på tanken att göra.

    Det där är ju givetvis ingenting som bonusmorsor bör eftersträva men var väl lite andra tider då.

    Minns annars att hon var rätt så sträng och givetvis knorrade jag över att man skulle hjälpa till med disk, gå ut med hund och göra andra tråkiga saker som en tonåring inte gillar att göra men det var liksom inga konstigheter som det verkar vara idag med att ha vissa sysslor.

    Jag tror kanske att vi fick en bra relation hon och jag just för att jag aldrig har varit klängig eller vidare pipig av mig som person och inte ens som barn eller tonåring. Mina syskon kanske skulle känna helt annorlunda. Har haft många dåliga sidor men tror att bonusrelationer är svårare där både den nya partnern och barnen är svartsjukt lagda och klängrankor. Idag är väl alla mer ?om sig och kring? kanske?!?

    Vi har än idag en god relation och det hoppas jag håller i sig hela livet.

  • Anonym (.)
    Visa endast
    Ons 11 sep 12:02 #5

    Jag var ett väldigt lätt barn men gud vad dåligt hon fick mig att må. Det fanns väldigt många incidenter men det var saker som att hon kallade mig för hora (runt 8 år) när jag ville välja ett par byxor av en annan färg än hon föredrog. Jag fick 1 julklapp av dem på julafton medan hennes son/dotter fick kanske 20 var. En gång när jag blev sjuk (spydde, yrade, feber osv) där så fick jag vänta i trädgården tills min mamma kom och hämtade mig för att jag inte skulle kunna smitta hennes barn inne...

    Jag slutade åka dit så fort jag kunde egentligen. De är fortfarande ihop och även om jag aldrig kommer förlåta det hon gjorde så har vi någon slags relation i dag, hon har blivit bättre. Jag gissar på att hon ångrar sig även om hon aldrig har sagt förlåt. Min far däremot får jag allt svårare för ju äldre jag blir, jag kan inte förstå hur han kunde låta det fortgå. Jag hade aldrig tillåtit någon att behandla min dotter så. Jag har dessutom försökt prata med honom om det som vuxen men "det var ju så länge sedan" och "vad kan jag göra åt det nu"... En massa bs.

    Jag har dock valt att gå vidare och inte tänka över det för mycket. Jag mår bara dåligt av det, men jag vill inte ha deras hjälp med någonting, vilket de har väldigt svårt att acceptera av någon anledning. Nyss ville de köpa ett hus åt mig, men jag vill ärligt inte ha deras skuld-pengar...

  • Ons 11 sep 13:50 #6

    Det var helt underbart och något jag är så tacksam för att jag fick ha min bonusmamma i mitt liv. Hon tillförde så mycket och jag hade inte varit samma person jag är idag utan henne. Dessutom gav hon mig min lillebror och var otroligt generös med att låta mig få vara med om den upplevelsen. Barndomen och tonåren är nästan aldrig helt lätta, särskilt inte med skilsmässa och slitningar, men min bonusmamma var definitivt en av de bästa sakerna med det. Hon var nog aldrig någon förälder för mig, men en klok, varm, äventyrlig och ambitiös vuxen.

  • Ons 11 sep 15:20 #7

    Jag har en styvmamma, som jag kallar henne, och är numera själv styvmamma. Min egen styvmamma har jag en väldigt nära och fin kontakt med, men de första tio åren såg jag henne mest som pappas nya partner. Hon har alltid varit snäll och trevlig men jag har nog inte intresserat mig för henne så mycket. Vi har ett gemensamt intresse som vi kan prata mycket om och över åren så har vår relation fördjupats. Numera är jag själv styvmamma sedan två år tillbaka och det är ärligt talat det absolut svåraste jag nånsin har provat på. Jag har fått en ny respekt för min egen styvmamma. Det är inte en enkel relation styvmamma/styvbarn och i mitt fall känner jag att jag måste gå en balansgång hela tiden för att inte komma för nära eller stöta bort. Om tio år kanske jag har en bättre relation med mitt styvbarn, men i nuläget är vi mest som två gäster som pratar artigt med varandra.

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll