Forum Kost/Matvanor - Förälder
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Äta fläskkött eller ej

    Ons 11 sep 13:56 Läst 0 gånger Totalt 187 svar
    Ons 11 sep 13:56

    Det är så att jag och barnets pappa har separerat. Han är muslim och äter inte fläskkött, vårt barn kom vi överens om att hen inte skulle äta fläskkött. Jag har ätit det när jag blivit bjuden.

    Jag har nu börjar fundera på om det är så jag vill ha det.

    Eftersom jag nu kan laga annan mat som även är med fläsk i eftersom jag inte behöver anpassa mig efter han längre.

    Jag vet att han inte skulle acceptera detta.

    Skulle behöva höra lite tankar eller erfarenheter kring detta.

  • Fre 13 sep 09:38 #71 +1
    BurningDiamond skrev 2019-09-12 16:00:22 följande:
    Men om man som föräldrar har gjort en överenskommelse så gäller den. Är den ena föräldern missnöjd så får denna tala om detta, inte bara gå bakom ryggen.
    Anonym (fd) skrev 2019-09-12 12:11:50 följande:
    Ser här nu att pappan inte tänker dela hälften på omsorg, tillsyn eller matlagning. Han dyker upp någon gång i veckan. I övrigt lassar han över allt på mamman. Och ställer krav på vilken slags mat mamman ska laga.
    Ett första steg kan ju vara att pappan tar hälften av ansvaret.
    Pappan ställer inga krav enl TS, pappan och mamman har kommit överens om kosten. Det handlar inte om att mamman vill ändra på överenskommelsen, det handlar om att mamman inte vill kommunicera med pappan utan väljer att föra pappan bakom ljuset.Åter igen, det är en överenskommelse, inte pappan som dikterar om vi ska tro på TS.
    Kverulant67 skrev 2019-09-12 13:25:07 följande:
    Klart som fasen det är! Tex blandfärs använder ju det flesta av oss när vi gör en rad av maträtter till vardags. Att byta ut det med ren nötfärs är ju inget idiare då maten blir torr och tråkig tex.

    Och varför i hela friden skall han följa vad han tycker när hon är huvudansvarig för uppfostran och barnet inte är muslimskt???
    För att det är vad de bestämt tillsammans.
    Självklart, men eftersom det finns ett gemensamt beslut så följer man detta tills man pratat med varandra.
    Smillefix skrev 2019-09-12 15:22:51 följande:

    Nej du kan absolut inte börja ge barnet fläskkött utan att diskutera det med ditt ex och få hans godkännande.

    Du valde att skaffa barn med en muslimsk man och ni har varit överens om att inte ge barnet fläskkött. Det är haram för en muslim att äta fläsk, tänk dig om ditt ex skulle få för sig att ge ert barn självdöda djur att äta, eller något annat som du tycker är otänkbart och vidrigt.. människokött eller hund? Skulle du tycka det vore ok att ditt ex serverar sådant du mår dåligt av att veta att ditt barn äter? Det är en liten uppoffring för dig att undvika fläskkött men det är antagligen en stor sak för honom så varför ens ta den kampen? Ät vad du vill när du är ensam, när du har barnet hos dig undviker ni att äta fläsk.


    Nej, TS behöver inte pappans tillåtelse. TS behöver ta upp ämnet för diskussion, och om pappan informera pappan om att i hennes hem gäller hennes regler.
    Nu är det ju ingen gemensam överenskommelse utan fd mannen som kräver det av henne..
  • Fre 13 sep 09:39 #72 -1

    Nej jag hade inte gett barnet fläsk. Både för att respektera tidigare överenskommelse och för att främja samarbetet med pappan. Att avstå är ju ingen stor grej.

    Du själv kan såklart äta precis vad du vill.

  • Anonym (fd)
    Visa endast
    Fre 13 sep 10:11 #73
    Anonym (?) skrev 2019-09-12 19:12:11 följande:

    måste det väl vara självklart att överenskommelser man gör angående barn medans man är tillsammans inte på något sätt är evigt bindande efter att man gjort slut och blivit två separata hushåll.

    Framförallt inte saker som var helt logiska och praktiska för familjen som helhet(tex att endast laga en sorts maträtt till alla) men som endast är opraktiskt för den ena när separationen skett.

    Tror inte svaren blivit ett dugg annorlunda om det varit samma situation om det varit en vegan och en blandkostare, har noll med kön och religion att göra


    Håller med
    När tom den grundläggande överenskommelsen, att vara gifta med varandra inte gäller längre. Då kan man inte heller lita på att andra överenskommelser man gjort fortfarande gäller, tex kostfrågor. Mycket i livet ändras.
  • Fre 13 sep 11:33 #74 +1
    Gameofthrones skrev 2019-09-13 09:32:11 följande:

    Hur fan uppfostrar ni era barn hur orkar ni? ( matsituationer)

    Inte underligt att barn inte äter samma middagar man ska vara konsekvent med maten. Bortsett ifrån allergier.

    Barn kommer i perioder min dotter gillade inte broccoli ett tag efter en period provade jag igen. Hon älskar det fortfarande idag. Smaklökar ändras och man har ansvar att prova på om igen. För att barn ska inte bli kräsna.

    Sen finns det självklart saker som man inte tycker om. Jag gillar inte oliver. Tex. Inget fel. Heller hur?

    Mina barn älskar Jansson frestelse, sill, potatis, rödbetssallad ( hemlagad) fläsk, nöt, fisk i mängder, strömming, lax, abborre, mm.

    Mina barn äter skolmat till det som finns och äta.

    När två kulturer möts då kan man väl sluta gnälla om fläskkött? Det finns hur mkt kött som helst. Det är ingen uppoffring. Vi har lamm, ko, fisk, skaldjur,

    Hon mamman kan ju äta fläsk när inte barnen är där!? Fantasin är helt borta från min sida kan inte hon tänka själv?!

    Svarar inte på mer när folk håller på gnäller om fläsk.


    Ja visst. Men nu handlade det om personliga val hos en vuxen och dess religion.. det skulle vara som du säger att bara för att du ogillar oliver ska INGEN annan få äta det heller.

    Förstår du inte hur absurt det låter ?

    Speciellt om du skulle bo i ett land där stor del av mat traditionen är baserad på denna råvara.

    Om du bodde i ett land där det inte fanns den mattraditionen visst. Strunta i dina oliver för ingen annan äter det heller men gå inte och ställ krav på andra för DINA konstiga hangups.

    Pappan får servera den mat han vill hos sig själv när han har barnet annars ska han bara hålla käft.

    Hans religion har inte högre värde än hennes kultur eller val.
  • Anonym (Barnp­erspek­tivet då?)
    Visa endast
    Fre 13 sep 11:37 #75 +1
    Jemp skrev 2019-09-13 09:39:34 följande:

    Nej jag hade inte gett barnet fläsk. Både för att respektera tidigare överenskommelse och för att främja samarbetet med pappan. Att avstå är ju ingen stor grej.

    Du själv kan såklart äta precis vad du vill.


    Borde inte barnet få välja själv vad han vill äta?

    Var är barnperspektivet här?
  • Fre 13 sep 11:37 #76 -1
    Kverulant67 skrev 2019-09-13 09:34:36 följande:

    Barnet är altså INTE muslimskt, bara hennes fd.


    Barnet är född muslim och är alltså muslim, helt säkert anser åtminstone pappan och hans familj det. Att vara muslim är något som tycks värdesättas högt även av muslimer som inte är särskilt religiösa, det är ändå en värdegemenskap som är viktig och få muslimer avsäger sig sin medfödda tro. Det har inte framkommit om pappan är praktiserande muslim (eller har jag missat det?) men även muslimer som aldrig ber eller fastar brukar åtminstone avhålla sig från att äta griskött. Det är ett kulturellt och känslomässigt tabu lika mycket som ett religiöst, och religionen har en betydligt starkare roll och är mer naturligt inflätad i samhället och hela livet i muslimska länder än i Sverige. Sverige är för övrigt svårt att jämföra med nästan något annat land i det avseendet eftersom vi är så extremt sekulariserade. Har vi ens några tabun som är så starkt inrotade i våra medvetanden som grundar sig i kristendomen, som muslimernas förbud mot att äta griskött? Ja förutom de självklara du ska icke dräpa eller begå äktenskapsbrott osv, men i matväg? De kanske är så självklara för oss att vi inte ens tänker på dem som religiösa regler? För en muslim är tanken på att äta griskött lika vämjelig som tanken på att äta människokött, kattögon, fårtestiklar, slemmiga maskar.. ja vad som nu är det smutsigaste och äckligaste du kan komma på som du nästan hellre dör än äter. Det är delvis kulturellt betingat (jämför med ätandet av hundkött och råttkött som är vanligt i vissa länder men otänkbart för de flesta svenskar, även om det säkert inte är något fel på köttet i sig) och nej, om jag fick barn med en kines skulle jag aldrig acceptera att han matade vårt barn med hundkött, tuppfötter och andra äckligheter vare sig vi var separerade eller ej.

    TS skriver att pappan aldrig skulle acceptera att barnet äter griskött, du har svaret där. Du gjorde ett val när du skaffade barn med honom och ni har en överenskommelse. Är det så principiellt viktigt för dig att få mata ditt barn med just griskött borde du aldrig ha skaffat barn med en muslim.
  • Anonym (Barnp­erspek­tivet då?)
    Visa endast
    Fre 13 sep 11:42 #77 +1
    Smillefix skrev 2019-09-13 11:37:55 följande:

    Barnet är född muslim och är alltså muslim, helt säkert anser åtminstone pappan och hans familj det. Att vara muslim är något som tycks värdesättas högt även av muslimer som inte är särskilt religiösa, det är ändå en värdegemenskap som är viktig och få muslimer avsäger sig sin medfödda tro. Det har inte framkommit om pappan är praktiserande muslim (eller har jag missat det?) men även muslimer som aldrig ber eller fastar brukar åtminstone avhålla sig från att äta griskött. Det är ett kulturellt och känslomässigt tabu lika mycket som ett religiöst, och religionen har en betydligt starkare roll och är mer naturligt inflätad i samhället och hela livet i muslimska länder än i Sverige. Sverige är för övrigt svårt att jämföra med nästan något annat land i det avseendet eftersom vi är så extremt sekulariserade. Har vi ens några tabun som är så starkt inrotade i våra medvetanden som grundar sig i kristendomen, som muslimernas förbud mot att äta griskött? Ja förutom de självklara du ska icke dräpa eller begå äktenskapsbrott osv, men i matväg? De kanske är så självklara för oss att vi inte ens tänker på dem som religiösa regler? För en muslim är tanken på att äta griskött lika vämjelig som tanken på att äta människokött, kattögon, fårtestiklar, slemmiga maskar.. ja vad som nu är det smutsigaste och äckligaste du kan komma på som du nästan hellre dör än äter. Det är delvis kulturellt betingat (jämför med ätandet av hundkött och råttkött som är vanligt i vissa länder men otänkbart för de flesta svenskar, även om det säkert inte är något fel på köttet i sig) och nej, om jag fick barn med en kines skulle jag aldrig acceptera att han matade vårt barn med hundkött, tuppfötter och andra äckligheter vare sig vi var separerade eller ej.

    TS skriver att pappan aldrig skulle acceptera att barnet äter griskött, du har svaret där. Du gjorde ett val när du skaffade barn med honom och ni har en överenskommelse. Är det så principiellt viktigt för dig att få mata ditt barn med just griskött borde du aldrig ha skaffat barn med en muslim.


    Anledningen till att kristna inte har några matregler och tabun kring mat är för att det inte står om det i nya testamentet, enligt nya testamentet är det okej att äta all mat även gris.

    I gamla testamentet står det att man inte får äta gris men det är judar som följer gamla testamentet inte vi kristna.
  • Fre 13 sep 11:42 #78

    Du talar om ett gemensamt beslut att inte servera barnet fläskkött på grund av pappas religiösa föreställningar, men nu verkar det inte som att du är bekväm med detta beslut. Det får mig att undra hur "gemensamt"  beslutet egentligen var.
    Religiösa personer har ofta en inställning att deras föreställningar och regler har företräde och måste respekteras av dem som inte delar deras tro. Var det "gemensamma" beslutet egentligen en eftergift inför mannens religiösa föreställningar?
    Egentligen är det väl inte världens största grej att inte servera vissa saker. Vår familj har också haft saker vi inte serverat, men det har handlat mer om vad vi tycker om, vad vi har råd med och våra matlagningskunskaper. I detta fall handlar matrestriktionerna om religiösa påbud och det är svårt att bortse från detta. Om ert barn inte får äta fläsk för att Koranen säger så, blir budskapet till barnet att Koranen är något man måste lyda. Att inte äta fläsk handlar inte bara om en maträtt, det handlar i grunden om föreställningen att de regler som Muhammed hittade på ska styra människors vardag än idag. Är detta ok för dig?

    Kan man vänta sig att det blir krav på fler "gemensamma beslut" grundade på religiösa idéer?

    Jag var under många år tillsammans med en muslimsk tjej, och jag hade inga problem att för egen del överse med hennes religiösa föreställningar eftersom jag var en vuxen man som själv kunde bestämma hur jag ville leva. Men när tanken på gemensamma barn dök upp insåg jag att det skulle bli svårt. Hon föreställde sig ju på fullt allvar att det fanns gudar som skulle straffa hennes barn om de inte levde enligt Koranen och jag kunde inte tänka mig att uppfostra mina barn med hänvisningar till religiösa påbud skapade för halvtannat årtusende sedan. Jag insåg att det var en omöjlig ekvation Vi skulle aldrig kunna komma överens om hur vi skulle presentera religion, ateism och religiösa levnadsregler för våra barn. Jag bestämde mig för att bryta förhållandet.

  • Fre 13 sep 11:46 #79 +1
    Smillefix skrev 2019-09-13 11:37:55 följande:

    Barnet är född muslim och är alltså muslim, helt säkert anser åtminstone pappan och hans familj det. Att vara muslim är något som tycks värdesättas högt även av muslimer som inte är särskilt religiösa, det är ändå en värdegemenskap som är viktig och få muslimer avsäger sig sin medfödda tro. Det har inte framkommit om pappan är praktiserande muslim (eller har jag missat det?) men även muslimer som aldrig ber eller fastar brukar åtminstone avhålla sig från att äta griskött. Det är ett kulturellt och känslomässigt tabu lika mycket som ett religiöst, och religionen har en betydligt starkare roll och är mer naturligt inflätad i samhället och hela livet i muslimska länder än i Sverige. Sverige är för övrigt svårt att jämföra med nästan något annat land i det avseendet eftersom vi är så extremt sekulariserade. Har vi ens några tabun som är så starkt inrotade i våra medvetanden som grundar sig i kristendomen, som muslimernas förbud mot att äta griskött? Ja förutom de självklara du ska icke dräpa eller begå äktenskapsbrott osv, men i matväg? De kanske är så självklara för oss att vi inte ens tänker på dem som religiösa regler? För en muslim är tanken på att äta griskött lika vämjelig som tanken på att äta människokött, kattögon, fårtestiklar, slemmiga maskar.. ja vad som nu är det smutsigaste och äckligaste du kan komma på som du nästan hellre dör än äter. Det är delvis kulturellt betingat (jämför med ätandet av hundkött och råttkött som är vanligt i vissa länder men otänkbart för de flesta svenskar, även om det säkert inte är något fel på köttet i sig) och nej, om jag fick barn med en kines skulle jag aldrig acceptera att han matade vårt barn med hundkött, tuppfötter och andra äckligheter vare sig vi var separerade eller ej.

    TS skriver att pappan aldrig skulle acceptera att barnet äter griskött, du har svaret där. Du gjorde ett val när du skaffade barn med honom och ni har en överenskommelse. Är det så principiellt viktigt för dig att få mata ditt barn med just griskött borde du aldrig ha skaffat barn med en muslim.


    Fast det finns muslimer som är.äter gris... Bosnier, Bulgarien, albaner, West turkar och kinesiska urguyer till exempel ?
  • Fre 13 sep 11:48 #80 +1
    Smillefix skrev 2019-09-13 11:37:55 följande:
    Barnet är född muslim och är alltså muslim, helt säkert anser åtminstone pappan och hans familj det. Att vara muslim är något som tycks värdesättas högt även av muslimer som inte är särskilt religiösa, det är ändå en värdegemenskap som är viktig och få muslimer avsäger sig sin medfödda tro. Det har inte framkommit om pappan är praktiserande muslim (eller har jag missat det?) men även muslimer som aldrig ber eller fastar brukar åtminstone avhålla sig från att äta griskött. Det är ett kulturellt och känslomässigt tabu lika mycket som ett religiöst, och religionen har en betydligt starkare roll och är mer naturligt inflätad i samhället och hela livet i muslimska länder än i Sverige. Sverige är för övrigt svårt att jämföra med nästan något annat land i det avseendet eftersom vi är så extremt sekulariserade. Har vi ens några tabun som är så starkt inrotade i våra medvetanden som grundar sig i kristendomen, som muslimernas förbud mot att äta griskött? Ja förutom de självklara du ska icke dräpa eller begå äktenskapsbrott osv, men i matväg? De kanske är så självklara för oss att vi inte ens tänker på dem som religiösa regler? För en muslim är tanken på att äta griskött lika vämjelig som tanken på att äta människokött, kattögon, fårtestiklar, slemmiga maskar.. ja vad som nu är det smutsigaste och äckligaste du kan komma på som du nästan hellre dör än äter. Det är delvis kulturellt betingat (jämför med ätandet av hundkött och råttkött som är vanligt i vissa länder men otänkbart för de flesta svenskar, även om det säkert inte är något fel på köttet i sig) och nej, om jag fick barn med en kines skulle jag aldrig acceptera att han matade vårt barn med hundkött, tuppfötter och andra äckligheter vare sig vi var separerade eller ej.

    TS skriver att pappan aldrig skulle acceptera att barnet äter griskött, du har svaret där. Du gjorde ett val när du skaffade barn med honom och ni har en överenskommelse. Är det så principiellt viktigt för dig att få mata ditt barn med just griskött borde du aldrig ha skaffat barn med en muslim.
    Att någon "är född muslim" är en muslimsk föreställning. Det finns ingen "medfödd tro" som du påstår. All tro, eller för den delen brist på tro, påverkas av omgivningen. Det finns ingen självklarhet i att TS barn är muslim bara för att den ena föräldern är det. Det skulle faktiskt inte ens vara självklart om båda föräldrarna vore det.
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll