Förskola tips och synd om barnet?

Vi jobbade först 75% och gick upp till 80% när yngsta var fyra. Har två barn. Vi har valt att jobba korta dagar, fem dagar i veckan. Då finns tex tid att laga riktig mat på kvällen innan barnen blir hungriga och sura (den ena behövde som liten mat kl 17 för att inte bryta ihop, trots bra mellanmål på förskolan).

Vi går hemifrån samtidigt allihop, äter frukost mm tillsammans. De vuxna lämnar varsitt barn på morgonen och hämtar varsitt på eftermiddagen.

Det hade blivit kortare dagar för barnen om vi saxat våra arbetstider (har lyxen att kunna styra en hel del själva), men det hade gett oss mindre tid tillsammans som familj. Av hälsoskäl har jag haft svårt att vara ensam med barnen.

Men jag vet flera som väljer lediga dagar istället och är supernöjda med det. Att hinna laga mat på kvällen och äta frukost tillsammans har för oss varit mer värdefullt.

Barnen är med det upplägget i skolan/barnomsorgen kl 8:15 - 16. Kortare dagar på fredagar.

Tips är att kolla förskolans frukosttider och tider för samling. Det funkar inte så bra att lämna mitt i frullen eller samlingen.

Och ha inte dåligt samvete för att ha haft ditt barn hemma. Det tror jag är det bästa för så små barn. Forskning säger att det är först i treårsåldern barnet har glädje och nytta av förskola (förutsatt att det är en bra förskola).

Vi är alla olika, men jag upplever att det är lättast både för mig, mina kollegor och i synnerhet mitt ena barn, att ha samma arbetstider varje dag. Att ha olika tider olika dagar hade blivit en grej till att hålla i huvudet tillsammans med allt på jobbet, barngympaklädpåsar, barnkalaspresenter (kalas varannan helg typ), fritidsutflykter som ändrar tiderna, sjukdomar, läxor, föräldramöten mm.

På jobbet är det lättare för de andra att veta när jag är på plats (för tex möten) om det är samma tider jämt. Vissa möten ligger alltid på morgonen så det är enklast att lägga ordinarie arb.tid så att man inte måste planera om så fort det är tex ekonomiavstämning, eller vad man nu gör.

Men min hjärna är lite skadad sedan tidigare stress och mitt barn är ovanligt förtjust i rutiner. Kan vara därför jag tänker så här.

Bara av ren nyfikenhet: hur lyckas ni med det? När jobbar ni?

Ah, inte heltid i bemärkelsen 40 tim/vecka alltså. Gött.

:)