Ex begravning

Dina avslutande ord
 ? Jag är på nått sätt okej med att min man vill gå på sitt ex begravning men samtidigt känns det lite.... konstigt...?
är precis som jag kände tidigare i år.
Min hustrus ex  avled plötsligt och oväntat i slutet av förra året. Från början var hon bara i något slags chocktillstånd. Sen visade det sig att detta var jätteklurigt för henne. Hon ville kunna sörja, men kände att hon kunde inte sörja fullt ut, prata om det, av hänsyn och respekt till mig. De hade varit ett par i ca 25 år. Han var far till deras båda söner som nu var vuxna. Jag erbjöd mig att följa med som stöd på begravningen, men det ville min hustru absolut inte. Där blev det jobbigt ett tag för då kände jag att jag verkligen ville försöka förstå hennes sorg och stötta så gott jag kunde, men blev dissad. När jag efteråt fick höra hur det var på begravningen, blev jag nästan lättad att jag inte var med eftersom jag i stort sett inte hade känt någon alls på denna tillställning, och alla hade undrat vem jag egentligen var. Det var inte slut i och med begravningen. Min fru kände sig sänkt av denna sorg över sitt ex, gick till psykolog, påbörjade sorgeterapi och fick sömntabletter för att kunna sova. Jag fanns tålmodigt vid hennes sida hela tiden.

I dag har det nästan gått ett år och allting känns bättre kring detta. Sorgen har lagt sig, men visst är det som ett spöke som vi har svårt att prata om. Inte svårt för mig men för min hustru, som kanske? känner något slags dåligt samvete för att hon reagerade som hon gjorde av sitt ex:s oväntade bortgång? Och visst är det en märklig känsla att stå bredvid som ny partner och inte riktigt kunna sätta fingret på varför denna sorg skulle vara så svår att hantera? Särskilt som jag själv tänker mig in i att jag inte skulle vara särskilt ledsen om MITT ex oväntat avled, trots att vi också har en 25-årig historia ihop och gemensamma barn.

Nä du, det där är knepigt! Men mitt tips är att försöka vara så förstående som möjligt och ödmjukt försöka göra det som känns bäst för din man. Och har han svårt att prata om det, så gör det som din egen magkänsla säger! Lycka till!