Hatar min exfru så jävla mycket

Problemet ligger hos dig. Jag har aldrig hatat någon i hela mitt liv och jag tycker att det är ett tecken på att man har aggressioner som förr eller senare ändå skulle ställa till med problem. Kan bara råda dig att bege dig i terapi. 

Eller hur? Min ex-man HAR t.o.m. gjort saker som jag verkligen kan klandra honom för. Men jag har ju en gång i tiden valt den personen, älskat den personen. 

Men då måste man ju ha misstagit sig och valt fel person? Men jag hatar inte någon överhuvudtaget, sånt tar bara onödig energi. Och om man har barn ihop så får man göra allt man kan för att samarbeta.

Det hänger inte på vad den andra personen har gjort. Det hänger endast på ens egen inställning. Och jag har varit med om det mesta. Jag behöver inte öppna ögonen. Finns inte mycket som jag inte har sett. 

Jo då. Fast... det exet som var värst - det var ju ingen idé att samarbeta med honom. Jag flyttade land istället och blev av med honom på det sättet. Men han har fått se sitt barn ungefär en gång om året och jag har aldrig sagt något negativt om honom till vårt gemensamma barn. Sonen fick intrycket att vi är vänner och att det inte har hänt något hemskt. Tills exet själv berättade skit för sonen - då var jag tvungen att berätta hur det verkligen var. Men det hade jag annars aldrig gjort. Och jag håller ju inte på att bråka med exet, jag ignorerar alla sorters dumheter och numera har vi ingen anledning att ha kontakt, då sonen är vuxen. 

Pappan till mina andra två barn var inte fysiskt våldsam, men väldigt knepig och har alkoholproblem numera. Jag klandrar honom för mycket, barnen har ofta mått dåligt över hans egoism. Jo, med honom har jag haft strålande respekt och samarbete. Trots att han var cynisk och negativ och försökte sabotera. Jag bara ignorerade det och gav ett bra exempel. Så småningom hängde han på och kommunicerade och samarbetade vettigt. Han har sina knepigheter fortfarande, så att det inte alltid fungerar på problemlöst, men även de två barn är vuxna numera.