Tjejer som fullkomligt älskar sina pappor
Hur vanligt är det?
Hur vanligt är det?
...och älskar sina mammor!
Jag älskar min pappa massor! Han är en av de bästa människorna i mitt liv och den första jag vänder mig till om jag har ett problem eller någonting är svårt i livet. :)
Min pappa var den bästa och, förutom mormor, enda trygghet jag hade under min uppväxt. Han var även den jag vände mig till i tonåren när jag hammat i/orsakat trubbel och den jag rådfrågade när jag själv blivit förälder. Han var den första jag ringde till när något bra hänt och han var den jag ringde till när jag var ledsen.
Jag älskade honom högt och han var min bästa vän från början till slut. Tyvärr gick han bort oväntat och tragiskt för ett par år sedan. Saknar honom oändligt mycket och livet kommer aldrig mer bli sig likt utan honom. Min mamma har aldrig brytt sig om varken mig eller mina barn så tomheten känns extra stor sedan pappa dog. Han var min hjälte och världens bästa far <3
Troligen vanligt bland de papporna som tagit ansvar för sina barn.
Min biologiska pappa har varit frånvarande hela mitt liv så jag känner inte honom.
Vår dotter har en mycket nära relation till sin pappa - bandet dem emellan är väldigt starkt och speciellt. Fint att se, tycker jag som mamma :)
Ja, jag ringer honom för att fråga hur det får på jobbet eller med hans projekt och han skvallrar om hans (och mammas) vänner och berättar om sin barndom. Han pratar om saker han tycker är svårt, som att ta hand om sina åldrande föräldrar och att han kanske inte alltid var så mogen som han önskat i sitt föräldraskap och äktenskap när han var ung.
Vi pratar om det mesta. Ringer varandra ett par gånger i veckan. Ses i alla fall en gång i veckan.
Jag utgår ifrån att du undrar om jag hade det som barn.
Ja det hade jag. En morfar och så småningom gifte min mamma om sig med en annan man.
Man blir pappa genom utlösningen. Däremot blir man inte en bra pappa per automatik.
Såklart. Älskar pappa lika mycket som mamma. Alltid varit pappas flicka dock.
Tänker att anledningen till en utebliven kärlek till en förälder beror på frånvaro, så väl fysisk som emotionell.