Anonym (Hur göra?) skrev 2019-09-19 22:18:22 följande:
Jag har aldrig sett eller hört att något hänt när andra barn varit här. Men idag när vår 6-åring av misstag slog ner en ljuslykta (och blev ledsen och sa förlåt) så gormade han: ?vad gör du? Varför slår du sönder glas? Det är farligt, fattar du väl!?
Inte över gränsen (IMO), men onödigt argt.
Hon slår sönder det av
misstag och får frågan "varför slår du sönder glas, det är farligt fattar du väl?" som om hon gjort det med flit.
Det är faktiskt över gränsen. En normal reaktion från en förälder skulle ju snarare varit att bli rädd att barnet ska skada sig på glaset och trösta.
Skulle du själv vilja ha sådana reaktioner på olyckor? Barn växer dessutom och har svårare för vuxna att hålla koll på armar och ben, och blir därför lite klumpiga emellanåt.
Anonym (Hur göra?) skrev 2019-09-19 23:03:43 följande:
Alltså, jag tycker att det är mer problematiskt att prata illa om ett annat barns förälder med sina barn i den åldern. Ingen av de vuxna i de berörda familjerna har ju någon egen inblick i vårt familjeliv eller hans föräldraskap. Vad lär man sina barn med detta? Min dotter har en kompis som jag inte vill att hon går hem till, då storebrodern är våldsam mot lillasystern. Jag hanterar det utan att dra in mitt barn i situationen.
Du vet ju inte vad de sagt till sina barn?
Det kanske till och med är dina egna barn som pratat med kompisarnas föräldrar om att pappa är dum och skriker, eller hur? Det är ju faktiskt det troligaste scenariot. Om kompisarna inte hört pappan skrika så måste det vara era egna barn som berättar att han gör det.