Inlägg från: Anonym (Hur göra?) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Hur göra?)

    Barnens kompisar får inte leka hos oss

    Det har under de senaste månaderna kommit till min kännedom (genom barn som försagt sig), att tre av mina barns kompisar fått höra av sina föräldrar att de inte får leka hos oss om bara barnens pappa är hemma. Om jag är hemma är det alltså ok.

    Mina barn är 6 och 9. Min sambo har möjligen lite nära till att skälla, men är på inget (mig veterligen) sätt olämplig förälder.

    Jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig i detta. Å ena sidan vill jag veta varför, men vad ska jag göra med vetskapen? Min sambo lär inte gilla kompisarnas föräldrar om han får veta detta. Å andra sidan är jag orolig för vad detta innebär för mina barns sociala situation. När de blir äldre känns risken för ryktesspridning överhängande.

    Tips och perspektiv mottages tacksamt.

  • Svar på tråden Barnens kompisar får inte leka hos oss
  • Anonym (Hur göra?)

    Otydligt formulerat. Han har aldrig skällt på barnens kompisar. Jag menade att den enda brist han kan lastas för är att han brusar upp för lätt (enligt mig) när barnen gjort något de inte borde.

  • Anonym (Hur göra?)

    Jag har aldrig sett eller hört att något hänt när andra barn varit här. Men idag när vår 6-åring av misstag slog ner en ljuslykta (och blev ledsen och sa förlåt) så gormade han: ?vad gör du? Varför slår du sönder glas? Det är farligt, fattar du väl!?

    Inte över gränsen (IMO), men onödigt argt.

  • Anonym (Hur göra?)
    Anonym (:() skrev 2019-09-19 22:30:56 följande:

    Men jisses. Hur kan du inte tycka det är över gränsen? Stackars unge


    Tja, jag blir ju också rädd och stressad när jag ser mitt barn i ett hav av glassplitter. Att han höjer rösten är ju inte önskvärt, men nog finns det värre saker att göra som förälder.

    Nu var inte min fråga vad jag ska göra åt min sambo, utan hur jag ska agera i den uppkomna situationen med övriga föräldrar. Att fråga eller inte fråga.
  • Anonym (Hur göra?)
    FuckGoggleAskMe skrev 2019-09-19 22:39:42 följande:

    Min sexårings bästa kompis fick bara leka hemma hos mig, inte hemma hos min sons pappa. Föräldrarna kände bara mig, och inte pappan. Jag tyckte det var helt ok, det finns så många konstiga män/pappor.


    Säkert. Men vi bor alltså tillsammans.
  • Anonym (Hur göra?)
    Anonym (opedagogiskt) skrev 2019-09-19 22:48:13 följande:

    inte så pedagogiskt att skälla ut ett barn som av misstag välter ett ljus och dessutom säger förlåt. 

    vad är det han vill tillrättavisa med att skrika på det sättet?

    sannolikt skäller han på kompisarna också. 

    jag hade tagit upp detta med min sambo och inte lagt fram min egen teori, utan mer frågat "vad tänker du om det? har det hänt nåt vid ett tillfälle?"


    Jag har inte ens hört min sambo skälla på våra barn inför kompisarna.

    Jag håller med om att det är onödigt att skälla på ett barn som gjort ett misstag och som redan är ledset. Jag tycker att han är orättvis, men inte olämplig.
  • Anonym (Hur göra?)

    Alltså, jag tycker att det är mer problematiskt att prata illa om ett annat barns förälder med sina barn i den åldern. Ingen av de vuxna i de berörda familjerna har ju någon egen inblick i vårt familjeliv eller hans föräldraskap. Vad lär man sina barn med detta? Min dotter har en kompis som jag inte vill att hon går hem till, då storebrodern är våldsam mot lillasystern. Jag hanterar det utan att dra in mitt barn i situationen.

  • Anonym (Hur göra?)
    Pope Joan II skrev 2019-09-20 08:57:05 följande:

    Varför är det problematiskt? För min del har min lojalitet legat hos mina barn och inte hos andra vuxna (bara för att de är vuxna dessutom). Jag tycker att det är helt självklart att vid avrådan gällande lek hos andra åldersadekvat berätta om skälen till varför man som förälder fattat ett sådant beslut. 

    Om någon förälder haft något problem exempelvis som i ert fall med ilska (andra fall kan ju handla om missbruk eller en i övrigt olämplig hemmiljö) och jag därför tyckt att mina barn inte bör vistas hos dem så har jag pratat om varför. 


    Det är väl rimligt om man vet något om den andra föräldern. Inte om man utgår från lösa antaganden.

    Det blir ju obekvämt för dessa föräldrar. De har ju inte själva sagt något till mig, utan pratat med barnen, som på olika sätt försagt sig hemma hos oss. Att jag ringer upp och avslöjar deras agerande behöver ju inte landa väl. I ett av fallen har jag haft mycket kontakt med mamman under åren och hennes dotter har varit mycket hos oss.
  • Anonym (Hur göra?)
    Fliselisan skrev 2019-09-20 15:05:04 följande:

    Tror du måste fundera hur det kan komma sig att föräldrar till tre olika barn säger så här? Det skulle sitta ganska långt inne för mig att säga så till mina barn. De har kompisar vara föräldrar jag inte gillar, men skulle aldrig säga så till dem.

    Kan din sambo ha agerat på ett sätt som inte är acceptabelt när du inte är hemma?


    Ett av barnen har aldrig varit hemma hos oss och aldrig varit själv med min sambo.
  • Anonym (Hur göra?)
    Fliselisan skrev 2019-09-20 15:12:02 följande:

    Min 9 åring krossade nyligen ett glas i köket när jag stod bredvid. Och det är som du säger, visst blir man rädd. Rädd att barnet ska kliva i glaset och skada sig. Och jag agerade där efter. Typ: ojoj, stå helt stilla, inte ett steg nu innan jag sopad upp glaset, kan du klättra upp på en bänk så länge tror du? Och sen var det bra med det. 9 åringen blev ej ledsen eftersom hon vet att det är ok med olyckshändelser. Skulle jag där ha skällt? Aldrig. Om ett annat barns förälder skulle skälla på mina barn pga en sådan olycka hade jag nog inte heller låtit dem gå dit igen.


    Så gjorde jag också i samma händelse. Min sambo har ADHD och inte samma impulskontroll. Min 6-åring blev ledsen för att hon blev rädd av smällen (det var en stor, tjock glaslykta som exploderade vid hennes fötter).
  • Anonym (Hur göra?)
    Fliselisan skrev 2019-09-20 15:12:02 följande:

    Min 9 åring krossade nyligen ett glas i köket när jag stod bredvid. Och det är som du säger, visst blir man rädd. Rädd att barnet ska kliva i glaset och skada sig. Och jag agerade där efter. Typ: ojoj, stå helt stilla, inte ett steg nu innan jag sopad upp glaset, kan du klättra upp på en bänk så länge tror du? Och sen var det bra med det. 9 åringen blev ej ledsen eftersom hon vet att det är ok med olyckshändelser. Skulle jag där ha skällt? Aldrig. Om ett annat barns förälder skulle skälla på mina barn pga en sådan olycka hade jag nog inte heller låtit dem gå dit igen.


    Så gjorde jag också i samma händelse. Min sambo har ADHD och inte samma impulskontroll. Min 6-åring blev ledsen för att hon blev rädd av smällen (det var en stor, tjock glaslykta som exploderade vid hennes fötter).
  • Anonym (Hur göra?)

    Herre jisses. Inte konstigt att det finns så mycket barn och vuxna med beteendeproblem, när man hör er skenhelighet.

    Jag ringde en mamma idag och frågade. Hon sa att deras dotter sagt att det var jobbigt att vara hos oss när jag inte var hemma eftersom min man talar franska (sitt modersmål) med barnen och hon inte förstår. Jag lovade att be honom hålla sig till svenska när vi har besök.

    Nu kan ni alla återgå till att putsa era glorior.

  • Anonym (Hur göra?)
    Anonym (Mia) skrev 2019-09-20 19:39:36 följande:

    Så barnen fick inte leka hos er för deras föräldrar för att barnen inte förstår när din sambo pratar franska. Tycker du att det på något vis verkar troligt?


    Den mamman jag ringde har jag känt i flera år. Det kändes kymigt att ringa med en fråga som kunde uppfattas som en anklagelse. Hon skrattade rakt ut när jag ringde och sa att det inte alls var så. Hennes barn hade sagt att det kändes jobbigt när de pratade franska eftersom hon inte förstod. Mamman hade sagt att det var lätt löst eftersom jag oftast var hemma också och sagt att om bara pappan var hemma kunde de vara hos dem.

    Inget förbud. Barnet sa inte heller förbud. Barnet sa att ?mamma har sagt att vi kan vara hos mig om det bara är din pappa hemma?. Min reaktion förstärktes av att jag märkt att de aldrig var hos oss om det bara var pappan hemma.
  • Anonym (Hur göra?)

    Tråden är fri för era grundlösa spekulationer. Ni skriver uppenbart ur ängslighet eller total renons på självinsikt. Jag lever med min sambo och mina barn och är fullt införstådd med våra brister och förtjänster.

    Jag sökte råd i en snårig social situation (hanteringen av barnens vänners föräldrar) men fick istället tvärsäkra svar om min sambos personlighet och föräldraskap.

    Det måste vara skönt att få formulera trumpska sanningar så fritt från fakta och verklighet. Ni har en tid framför er när världen inte är lika svartvit som i ungdomen - det må vara snårigare, men också roligare.

  • Anonym (Hur göra?)
    Smillefix skrev 2019-09-20 20:42:57 följande:

    Men vad skönt att lösningen på alla era problem var så enkel - en SFI-kurs!


    Min sambo pratar franska med barnen för att det är deras språk, inte för att han inte kan svenska.

    Tveksamt om det finns någon kurs som kan lösa dina problem.
  • Anonym (Hur göra?)
    Smillefix skrev 2019-09-20 20:48:58 följande:

    Och vad är mitt problem?


    Utöver att du är spydig mot främlingar på nätet utan anledning, har en uppenbart bristande metakognitiv förmåga och underutvecklad källkritisk förmåga?
Svar på tråden Barnens kompisar får inte leka hos oss