Otydligt formulerat. Han har aldrig skällt på barnens kompisar. Jag menade att den enda brist han kan lastas för är att han brusar upp för lätt (enligt mig) när barnen gjort något de inte borde.
Jag har aldrig sett eller hört att något hänt när andra barn varit här. Men idag när vår 6-åring av misstag slog ner en ljuslykta (och blev ledsen och sa förlåt) så gormade han: ?vad gör du? Varför slår du sönder glas? Det är farligt, fattar du väl!?
Inte över gränsen (IMO), men onödigt argt.
Tja, jag blir ju också rädd och stressad när jag ser mitt barn i ett hav av glassplitter. Att han höjer rösten är ju inte önskvärt, men nog finns det värre saker att göra som förälder.
Nu var inte min fråga vad jag ska göra åt min sambo, utan hur jag ska agera i den uppkomna situationen med övriga föräldrar. Att fråga eller inte fråga.
Så gjorde jag också i samma händelse. Min sambo har ADHD och inte samma impulskontroll. Min 6-åring blev ledsen för att hon blev rädd av smällen (det var en stor, tjock glaslykta som exploderade vid hennes fötter).
Herre jisses. Inte konstigt att det finns så mycket barn och vuxna med beteendeproblem, när man hör er skenhelighet.
Jag ringde en mamma idag och frågade. Hon sa att deras dotter sagt att det var jobbigt att vara hos oss när jag inte var hemma eftersom min man talar franska (sitt modersmål) med barnen och hon inte förstår. Jag lovade att be honom hålla sig till svenska när vi har besök.
Nu kan ni alla återgå till att putsa era glorior.
Utöver att du är spydig mot främlingar på nätet utan anledning, har en uppenbart bristande metakognitiv förmåga och underutvecklad källkritisk förmåga?
Utöver att du är spydig mot främlingar på nätet utan anledning, har en uppenbart bristande metakognitiv förmåga och underutvecklad källkritisk förmåga?