Min man vill använda blöja

Har din man varit med om något trauma tidigare.?. De kan ju slå tillbaka när som helst under livet och man kan hamna i olika typer av psykologiska kriser. Råder att du pratar med din man och säger att när han tar på sig en blöja för att börja kissa ner sig, stör han signalerna i hjärnan. Vilket medför att han kan förstöra sin förmåga att hålla tätt i framtiden. Detta är inget som

Kan väntas med. Och du kanske även ska va med på din mans psykolog samtal och försök att kunna dokumentera, för att kunna bekräfta din historia. För de kan bli svårt för honom att kanske stå till svars framför

Sjukvården om sina fantasier.

Det kan han bli om han vänjer sig vid den.

Jaaa det är ju frågan. Han säger själv att han känner att det fel och han mår dåligt över att han behöver dom. Men då mår han dåligt, känner sig mer stressad och behöver dom mer. Blir snabbt en ond cirkel.

Men han ska få prata med någon om sin stress i alla fall så får vi ta det därifrån

Nej men precis jag har inte skällt, inte gapat inte sagt han är störd. Jag har verkligen försökt visa förståelse. Men den där varma trygga famen som är så mysig att få en kram av är i nuläget helt borta. Känns bara så fel alltihop. Höll om honom i går för att han behövde det men jag fann ingen glädje eller värme i det hela bara ångest.

Han har haft det nån gång när han varit borta men ger bäst resultat om han är hemma. Det går lite upp och ner. Han säger att det gå i perioder och han har tryckt undan behovet men nu klarade han inte det längre

Han är enda barnet och hans mamma är snäll och så men rent ut skit jobbig mot honom och tjatar mycket på honom om olika saker. Han tycker inte om att hälsa på just pga tjatet som blir... Går nog inte en gång vi hälsat på utan att hon måste gnälla på någonting

Intressant tanke det där. Tror det kan ligga mkt i det. Hans pappa var pedant och han fick inte stöka till hemma. Inte ens leka i snön på tomten för då såg det inte fint ut.

Ja jag skulle tro du har rätt. Tyvärr verkar vi bo i ett län där det inte finns några psykologer av den sort som behövs men vi ska forska vidare, kan hända att det finns nån i angränsande län och då inte alltför långt bort.

Ah smart tack för tips så långt tänkte inte jag var inne på mindler men tänkte inte på att kry och sånt också har

Jag vill inte vara negativ och sur men jag tror inte han blir av med sitt intresse för blöjor bara han pratar med en psykolog. (kanske inte det du menar heller.)

Att TS och hennes man kan få hjälp stöttning via en psykolog är jag helt med på och tycker det är jätte bra att dom försöker hitta någon att prata med. att hans begär att ha blöja hemma och mer eller mindre hela tiden kan minska genom samtal med en psykolog tror jag också på men jag tror att man föds men en fetish och det går inte trolla bort samma är ju att man föds till hetro, bi eller homosexuell. det är drifter man inte kan få ur sig.

Hoppas ni förstår hur jag tänker.

och håller med om att det är kul om TS uppdaterar hur läget är och vad som händer.   

Varför blanda in psykologer o försöka "bota"? Det var samma inställning som man förr hade till homosexualitet. 

Det här är ju ett kink som man kan leva med utan att det borde störa någon annan, varför inte bara acceptera?

Hade det handlat om pedofili eller våldsbenägenhet vore det säkert bra att ta hjälp - men för en inte helt ovanlig sexuell läggning verkar det närmast löjligt. 

Instämmer helt.

Exakt, folk är väldigt okunniga i den här tråden.

Säkert troligt..  Det börjar med blöja och slutar med alkoholberoende???  Jag ser inte kopplingen.

Däremot om det handlar om stress som man lider av - då är det viktigt att se över sin sociala situation och försöka förändra det som orsakar stress. T.ex. försöka påverka sin arbetssituation. När någon lider av stress är det inte personen som ska förändras - istället måste man försöka förändra det liv man lever. 

I det här fallet är jag lite tveksam till om TS kink verkligen har med stressen att göra, det skulle kunna vara ett svepskäl bara för att göra erkännandet enklare. 

Se mina inlägg 53 och 61. Jag har för övrigt ingen skyldighet att berätta för TS exakt vad hon ska göra, bara för att jag anser det okunnigt att tro att en blöjfetisch är en störning som kan botas med psykoanalys.

Det jag kan och vet är att TS man inte skadar varken sig själv eller någon annan genom att bära blöja. Då finns heller ingen anledning att försöka ?bota? honom. Det har jag skrivit upprepade gånger i tråden. Vad jag också kan och vet är att fetischer inte längre betraktas som psykiska störningar inom psykiatrin. Om blöjorna är ett ?substitut för en snuttefilt?, so what? Det är väl bara bra om han har hittat ett sätt att lindra sin stress. Att han gör det på ett ovanligt sätt är ovidkommande. Däremot är det givetvis bra om han kan förebygga sin stress. Men då hjälper det ju knappast att ?bota? blöjbehovet, eftersom det ju är en följd av, och inte orsaken, till stressen. Om det nu verkligen är pga av stress som han vill bära blöja. Någon skrev att han kanske använder det påståendet som en ursäkt.

Varför skulle det inte vara en fetisch? Att blöjfetischen existerar hos människor är välkänt. Om det kallas blöjfetisch när andra har detta behov, så är det ju en blöjfetisch även när TS man har detta behov. Men egentligen är det ganska oväsentligt vad vi kallar det. Kärnan ligger i det jag skriver i första meningen i detta inlägg.

Han har fått en tid på tisdag. Vi funderade på att använda via nätet men kom fram till att personliga besök är bättre alla fall i början

Vi har pratat jättemycket. Barnen är inte hemma så vi har pratat och gråtit en skvätt tillsammans. Han mår inte bra på många plan pga stress och att han ska må bra är prio ett.. Det innebär inte att jag går med på allt men att jag accepterar och underlättar så mkt jag orkar med. Vi ska även gå till familjerådgivning tillsammans bara för att kunna prata ordentligt (även om jag tycker vi klarat det bra än så länge) men ja jag tycker fortfarande det är jobbigt. Mkt pga av ett liv tillsammans som samtidigt har varit en del av en lögn men även för att jag faktiskt helt ärligt tycker att det är ett sjukt beteende.

Jobb, sjuka föräldrar och bråkiga barn. Han hade barn när vi träffades och förhållandet mellan hans ena barn och mamma och han och mamman har tyvärr aldrig varit bra. Visserligen är dom i självgående ålder men det är ändå jobbigt och barnet där det inte fungera med mamma mår i perioder såklart dåligt över att ha en mama som bara verkar bry sig om det äldre barnet och då bråkar barnen väldigt mkt med varandra. Nu har ena flyttat hemifrån och det är lite lugnare på den fronten. Men vi har gemensamma barn också. Så det är ju inte tyst och tom här hemma.

Okej, kan väl inte göra annat än att hoppas att han kan botas. Förstår att det måste vara väldigt kämpigt och att all attraktion är försvunnen, kan låta ytligt, men det är ju faktiskt grunden i ett förhållande.

Jag hoppas det löser sig för det bästa.