V 16 - maken vägrar barn

Fick veta att jag är i 15 fullgångna veckor i torsdags

Såg barnet på ultraljud

Helt i chock

Trodde V. 6-8 max 10

Ett barn i magen

Min man 3 barn sedan tidigare ( 8,10 & 13år)

Jag 12-årig dotter

Min man sa nu imorse att han inte vill fortsätta graviditeten.

Att han inte tänker och vill ha fler barn

Så om jag fortsätter detta får jag göra det på egen hand. Han vill inte.

Vi har inte långt tid på oss

V16 nu och jag mår väldigt dåligt av tanken att avsluta denna graviditet med en man som jag älskar och ett barn i min mage.

Jag slits mellan mina moderskänslor och att jag känner att jag avslutar ett liv pga någon annans vilja.

Hur ska vår relation gå vidare

Jag har sett barnet på UL huvudet m ansikte , hjärtat slog fort, bröstkorg, arm och hela varelsen. BM skriver livligt foster i journalen.

Stor skillnad!

Har gått igenom en abort tidigare men i v 8

Inga känslor inblandade öh och mannen som var pappa väldigt väldigt psykiskt sjuk, jag var rädd för honom och ville under inga omständigheter ha ett barn med honom.

Då var det ett dagen efter piller som inte fungerade.

min man sa direkt att han inte orkar, kan eller vill ha fler barn. det tog inte 2 dagar.
han förklarade det på ett varsamt sätt när han höll mig.
han har också sagt att han vill vara med mig.
det är JAG som sagt att om han försöker tvinga mig till abort så måste jag lämna honom, får jag klarar inte det. 

precis som jag förklarat att jag som är i samma båt som honom, inte klarar abort i detta stadie eller i denna situation, då jag känt sparkar, sett barnet upplever anknytning och moderskänslor. 
han är inte där. jag inser att jag varit gravid sedan innan midsommar och är i fjärde månaden med ett barn som jag länge längtat efter med upplever svår ångest över hur vi båda hamnat i denna oönskade situation.

jag är inte heller emot abort och har, som jag skrivit tidigare, gått igen en abort under helt andra omständigheter.

vi är på helt olika platser, jag och min man och det finns inga rätt eller fel.
varför jag mått så oerhört dåligt är för att jag tvivlat på vår relation.
jag har inte känt honom befinna sig vid min sida.

vi har gått igenom många svåra prövningar under våra 5 år. vårdnadstvister, cancer och väldigt påfrestande familjesituationer. 
jag är ingen lögnare som försöker snärja honom och han är inget svin som lämnar någon i sticket, tvärtom. 
det är därför vi har det jobbigt. vi försöker hitta fram till varandra och jag vet att vi kommer lösa detta.

jag tackar alla som tagit sig tid att komma med goda råd och genomskådar avundsjuka troll som gömmer sig bakom tangentborden.

Men män är inga livegna varelser. De har en egen vilja och frihet att välja. TS man utövade sin frihet att välja. Det kallar du för hot. Du har missförstått människans fria vilja. 

Han har varit ärlig och rak mot henne från första stund så nej han är inget as. Du skriver om psykiskt lidande, att bli far mot sin vilja är inte det eller? Är otroligt naivt att tro att män bara ska acceptera att bli föräldrar mot sin vilja utan ha något att säga till om, är trots allt livslångt engagemang.

Som jag förstod TS så hade mannen redan från tidig förhållandestart varit tydlig med att barn inte var aktuella ö h t. 

Håller inte med, inte när det gäller ett långvarigt fast förhållande. Då är det orimligt att använda kondom (om inte båda gillar det av någon anledning, det finns ju t.ex. kvinnor som vill slippa kladd). Då är ju det normala att man skaffar en långsiktig preventivmetod, och av rent biologiska skäl finns det ingen sådan för män. Så då måste mannen kunna lita på kvinnan.

När det gäller tillfälliga förbindelser (ONS) och korta, "röriga" relationer, så håller jag dock med dig. Där borde mannen, inte minst för sin egen skull, använda kondom. (Handlar även om risken för könssjukdomar såklart.)

Vilka makabra överdrifter! Det här är löjligt att ens dra dessa paralleller. Det är ickehändelser. Men bara för att det handlar om aborter så är det så känsligt.

Du tycker att barnmorskor ska tvingas utföra aborter. 

Tycker du att en patient som ligger för döden, ska dödas långt innan den dör bara för att det liv denne lever inte är värdigt?
Tänk om vi kommer dit då det blir aktiv dödshjälp i Sverige?
Skulle jag som barnmorska eller sjuksköterska också tvingas döda denne person om vi hade aktiv dödshjälp i Sverige? Precis som man tvingas döda alla dessa stackars små barn dagligen. Barn med armar fötter tår och hår.
Skulle jag som sjuksköterska på 112 säga till personen som behöver akut ambulans; nej jag måste enligt lag inte skicka ambulans till dig för att du står under den aktiva dödshjälpslagen nu då du inte är kapabel att ta hand om dig. Ditt liv är inte värdigt. Du har ju downs syndrom. Jag är tvungen att inte skicka ambulans till dig nu pga den lagen.
Tänk efter! 
Parallellerna du drar är inte relevanta. Som barnmorska ska man kunna jobba på förlossningen och BB eller mödravård, för det är det utbildningen handlar om. Jag läste aldrig till barnmorska för att suga ut kroppsdelar ur en kvinnas kropp. Jag läste till barnmorska för att få hjälpa kvinnan och mannen in det mest fantastiska stunden som finns på jorden. Men idag tvingas barnmorskorna jobba med aborter på gyn för att det saknas personal som vill göra det där. 
Barnmorskor gynekologer tvingas döda barn! Tänk efter! Du hade inte velat ha 1000-tals barn på ditt samvete. Många gynekologer och barnmorskor slutar för att de inte orkar mer. Orkar inte se kroppsdelarna i rondskålen. Orkar inte gråta på jobbet mer. Ja , det är inga cellklumpar man suger ut eller som framföds, det är kroppar med armar ben fötter tår och hår. Men personalen ska tvingas för att många kvinnor inte har "lust" att vara gravida mer...tänk efter.

Om jag har förstått TS rätt har mannen redan från början sagt att han inte vill ha fler barn. Det är ingen åsikt som kommit i samband med graviditeten, det är något som båda vetat om hela tiden.

Det är inget moraliskt förkastligt i att säga "jag vill inte ha fler barn, jag lämnar hellre vår relation och därefter några år senare göra exakt detta.

Både TS och mannen har haft samma möjlighet att undvika denna situationen genom att sterilisera sig själva. Det är inte någons enskilda fel eller ansvar, det är deras gemensamma fel och ansvar.

TS man har vad jag kan utläsa inte försökt tvinga eller pressa TS att göra något alls, han talar bara om vilka val han kommer göra. Han låter TS själv välja vad hon vill göra.

Så det är OK att säga att TS trodde hon var skyddad, men inte OK att säga att mannen trodde TS var skyddad. Mannen ska ändå vidta åtgärder, men TS ska inte behöva vidta åtgärder. Jag förstår inte resonemanget.

Grejen är ju att båda trodde TS var skyddad. Nu blev det ett barn i alla fall. Ingens fel.