Gravid med tredje barnet med panik

Jag känner igen mig! Våra barn var 5 och 2 år när jag blev oplanerat gravid trots preventivmedel. Jag har fått mf tidigare och visste att jag inte skulle klara av att göra en abort. Jag och min man hade pratat om det innan jag blev gravid. Han ville inte ha fler barn, jag kunde tänka mig ett tredje men var nöjd med två. Jag var dock tydlig med att om jag skulle bli gravid trots preventivmedel skulle jag inte göra abort och han var helt med på det. Så vi behöll men jag fick mf igen. Efter det blev min längtan efter ett tredje barn enormt och även min man började ändra uppfattning. Innan mf hade vi börjat vänja oss vid tanken på att bli trebarnsföräldrar. Så vi försökte igen och efter åtta försök blev jag gravid igen. Då fick jag samma känslor som du. Jag började vela fram och tillbaka och fundera på vad jag hade ställt till med. Hur skulle vi orka med tre barn och hur skulle det bli för de två vi redan hade att få ett till syskon? Allt fungerade ju så bra och så skulle vi ändra på det. Jag intalade mig att det var hormonerna som spökade, jag älskade ju edan det där lilla livet i magen! Och så var det! Nu är han tre månader och syskonen har hunnit fylla 3 och 6 år. Visst är det slitigt med ett spädbarn och två äldre syskon som bråkar, trotsar och leker om vartannat men samtidigt är det helt underbart. De älskar sin lillebror och vill gärna hålla honom, få honom att skratta och hjälpa till vid bad och blöjbyten. Jag är så glad att jag inte lät de där jobbiga känslorna vinna under graviditeten! Och jag tänker också som du om framtiden. Även om det är tufft nu när vi har ett spädbarn och ytterligare ett rätt litet barn så växer de snabbt och vi ser fram emot hur livet kommer vara när vi har tre lite äldre barn, samtidigt som vi försöker njuta av livet och barnen här och nu. Lycka till!