Vi avbröt i aug 2017 i v20, hon var väldigt sjuk. Jag blödde länge, 7-8v om jag inte minns fel. Väntade en mens och vart sen gravid direkt, resulterade i en frisk dotter som föddes aug 2018. Nu är vi redo för att försöka bli gravida med ett syskon och rädslan kommer smygandes igen, att något ska gå fel.
Värsta tiden i mitt liv, en enorm sorg som inte går att beskriva. Hoppas ni alla har bra stöd! Förstår vad ni alla går igenom <3
[quote=79951377][quote-nick]Anonym (AF) skrev 2019-10-09 13:26:41 följande:[/quote-nick]Vi avbröt i aug 2017 i v20, hon var väldigt sjuk. Jag blödde länge, 7-8v om jag inte minns fel. Väntade en mens och vart sen gravid direkt, resulterade i en frisk dotter som föddes aug 2018. Nu är vi redo för att försöka bli gravida med ett syskon och rädslan kommer smygandes igen, att något ska gå fel.
Värsta tiden i mitt liv, en enorm sorg som inte går att beskriva. Hoppas ni alla har bra stöd! Förstår vad ni alla går igenom <3[/
Va skönt och höra att ni lyckades så snabbt! Ger ju lite hopp! Lycka till med ny liten bebis! Förstår din oro. För mig har det även tillkommit en rad andra olika oroligheter (så mkt som kan gå fel) som jag tidigare inte tänkt på. Sorgen är helt oförklarligt tung! Man kan lixom inte alls förstå heller varför det skulle drabba just en själv. Jag känner verkligen INGEN annan än mig själv som blivit drabbad. Ingen i min närhet, ingen bekant (men kan ju va så att de inte pratat om det). Har otroligt många också nära som ska ha exakt samma månad som jag skulle ha (mars). Så vill helst hoppa över den månaden :(.
Jag beklagar, det är så fruktansvärt. Du hade dessutom gått halva tiden :(
MEN vad glad jag blir att er andra dotter kom till er så snabbt ändå, även om det inte ersätter er ängel. Grattis!
Jag förstår din oro att försöka igen, men du vet att det går nu och ingen ska behöva gå igenom detta ens en gång.
Tack för att du delade med dig och bringade hopp till oss andra som bara tycker allt är nattsvart nu <3
Tack snälla <3 trist att höra att det även var er första graviditet men vi kan ju i alla fall glädjas åt att vi kan bli gravida.
Tyvärr blev denna vecka ännu jobbigare då jag började blöda som bara den i torsdags. In på
Gynakuten och visade sig att det fanns rester kvar, att allt inte kom ut i måndags... fick samma tabletter som på måndagen för att se om kroppen kunde stöta ut det men hände inget. Så på fre em gav de upp eftersom jag inte slutade blöda, fick sövas för skrapning. Allt har bara gått fel men NU hoppas jag verkligen att det ska vara över... orkar inte med något mer som går fel.
Hej! Hur går det för er? Jag blev blödningsfri i några dgr och va genast igång med försök igen till bebis! Men nu har jag till å från lite blodiga flytningar så nu har jag ist lite panik att vi börjat för tidigt och att jag riskerar infektion, gah! Ngn som vet hur snabbt det kommer isf? Jag har inte ont någonstans. Tkr det är så jobbigt att man inte riktigt vet vart i cykeln man är. Kan ju lika gärna haft ÄL utan att veta om. Brukar ju alltid känna den men allt kanske blivit annorlunda efter aborten. Känner oxå att känslorna komma ifatt än och känns så otroligt otroligt tungt att man åter är där igen och håller på å försöker. Jag lägger lixom all min kraft och mina tankar på bebis! Kan inte tänka på annat!
Ja tempa borde jag verkligen börja med igen, höll på med det innan för några år sen, innan barnförsökandet men slutade av ngn anledning och nu har jag bara inte kommit igång igen. Vet inte vart tempen är heller, hehe :/. Men tror som du hade att jag förmodligen kommer känna av ÄL. Så får väl ha lite tålamod bara. Ska oxå pausa försökandet tills blodet är helt borta! Vill inte riskera ngt, men är så sjukt rädd å gå miste om en ÄL, ahh!