Hans ex vill inte att jag träffar sonen
När jag skrev att han är känslig, så menar jag inte på ett negativt sätt. Menar mer att han visar väldigt mycket känslor, och är en orolig kille. Som t.ex. så är han väldigt rädd för döden. Ser han någon som dör på tv så kan han börja gråta och börja tänka att hans pappa dör. Som jag också skrev är han väldigt pappig. Han ringer till pappa flera gånger om dagen när han är hos mamma, han vill alltid sova i pappas säng, han vill i princip sitta i pappas knä när vi ser på tv. Det är likadant om jag inte är där. Han har helt enkelt ett stort behov av närhet.
När jag jämför med mina barn och skriver att de inte är lika känsliga och krävande, menar jag inte att det är bättre att inte visa känslor, utan att jag inte har behövt att tänka och hantera så mycket känslor tidigare.
När jag ber om råd för hur jag ska hantera alla tänker jag utifrån mig, hur jag ska tänka med mina känslor, åsikter och allt annat. Hur pojkvännen beslutar om allt är hans val. Han är vuxen och kan bestämma själv.
Ber om ursäkt för att jag inte var tillräckligt tydlig.
Typisk reaktion hos ett skilsmässobarn riktat mot den förälder man är rädd ska försvinna/man inte upplever samma förutsägbara närhet till.
Du kanske har varit skild längre? Så dina barn kanske inte tar det lika hårt.
Du skrev att du och mannen var så kära att ni ville involvera era barn snabbt. Men när man är kär blir man ganska egoistisk och kan glömma andras behov, även barnens. Jag tror mamman har rätt i att du introducerats lite för tidigt i sonens liv, han kanske knappt kommit över skilsmässan och nu ska han komma över att han måste dela pappan med nån.
Därmed inte sagt att du är elak eller något. Menar bara att det kanske är lite för tidigt psykologiskt för sonen. (Och tydligen mamman, men tror inte hon har dåligt självförtroende, tror att hon inte bearbetat skilsmässan ännu, till skillnad från din kille som redan gått vidare, men mamman och sonen har inte gjort det).