Hur ofta har ni som vart ihop längre än 10 år sex med varandra?

Jisses, jag blir nästan mörkrädd när jag läser svaren... fast å andra sidan så tycker jag iofs att jag och min sambo har sex alltför sällan...

nästan 18år tillsammans, ålder 45-50, tre barn i tonåren, heltidsarbeten, fritidsintressen. Ser jag tillbaka senaste två åren så kan vi nog inte använda "per vecka" som tidskriterie längre. Om jag är positiv så möjligen kan jag säga 1g/vecka, men jag tror inte det håller. Jag tror vi hamnar kring 2-3ggr per månad. Vilket är på tok för sällan i min bok. Vi har hamnat i det "förhatliga" att det kan passera en vecka utan sexuell aktivitet (närhet finns dock), vips så är man kring 10 dagar, och och så går det ytterligare en dag eller två, då är det lätt att det helt plötsligt gått 14 dagar sen sist.

Min baseline skulle vara 1-2ggr/vecka, med en ambition kring 3-4ggr/vecka (för jag vet att vi aldrig skulle kunna hålla det över en längre period). Inte nödvändigtvis för att jag/hon/vi inte vill, utan för att andra saker prioriteras, kommer emellan...

Vi har haft perioder (senaste fem åren) då vi fått till 3-4ggr/vecka, men det var länge sedan som sagt. Sex flera gånger per dag, jo, första två åren kanske...

Förra veckan så hade vi sexuell aktivitet 2 gånger förvisso, så det var ju ok. Dessutom så hade vi mycket tid tillsammans och närhet, så det hjälpte ju till även med samvaron.

Jag är inte mycket av en "gilla-läget-typ" när det handlar om min och min sambos sex-och samliv. Fördelen är att vi kan prata om det, men nackdelen är väl att det kan kort bli bättre, men det är ack så lätt att falla tillbaka i gamla hjulspår och med alla andra måsten som käkar tid och energi.

Vårt scenarie kan förvisso likna ert, men det handlar inte om ork och trötthet skulle jag säga. Möjligtvis bortsett från fredagkväll, och ett par glas vin, och att man sitter uppe / blir liggandes i soffan för länge (istället för att gå och lägga sig medans man är hyffsat pigg) och någon däckar.

Anledningen för mig är mer av att det inte får "samma" prioritering som en massa andra saker i vårt gemensamma liv, gemensamma hushåll. Samt att tiden fylls väldigt snabbt upp med en massa andra saker, aktiviteter, måsten, göromål - och vips så glöms det bort att sätta av tid till att umgås som vuxna, och i det även se till att man har sex med varandra på någorlunda regelbunden basis.

Vardagarna tenderar att handla mycket om våra respektive jobb, min sambo har en fritidsaktivitet som pågår 7 dagar i veckan som tar mycket tid i anspråk. Som för många andra familjer innebär vardagarna en hel del logistikfrågor; handla, tvätta, skjutsa, laga mat, barnens skolor. Det blir sena kvällar, man vill även kunna varva ner. Sex-och samliv skjuts fram till helgen... i bästa fall...

Andra anledningar just nu. Jag tycker vi har sex för sällan, jag ser fler tillfällen än vad jag upplever att min sambo "ser". Vi kan prata om det, vi kan vara såväl överens som inte, beroende på humör. Initialt kan det bli bättre. 9ggr av 10 så är det jag som tar initiativ om vi backar bandet en längre tid. I längden blir det trist att inte känna samma lust eller "önskan" hos min sambo, och det skapar jobbiga känslor och frågeställningar. Och det kan nästan vara jobbigare känslomässigt än att vi alltid måste uppnå en viss frekvens...

Nu vet jag inte om jag direkt hänvisar till min partner. Eller, jo det gör jag. Jag upplever att jag vill har mer sex än min partner vill. Jag upplever att det är jag som främst tar initiativ. Tar inte jag initiativ så kan det gott och väl gå 2-3 veckor mellan gångerna. Jag har testat att sluta ta initiativ, slutat att tänka "för mycket på denna fråga". Det har inte nödvändigtvis lett till något bättre, eller att jag mått bättre.

Dock, sett till hela vår relation tidsmässigt, så är varken jag eller min sambo den avvisande typen. Vi är bägge ganska sexuella, vill gillar sex, vi gillar vårt sex (kvalitetsmässigt) det har vi varit öppna och tydliga med mot varandra, och vi har alltid varit överens om att sex är en viktig del för en hälsosam relation och därmed att avsaknad av sex inte är hälsosamt för (iaf vår) relation/en. För ett par år sedan så kunde jag nog räkna på färre fingrar än på ena handen de gånger en sexuell invit blivit avvisad mellan oss två. Ett rakt "nej, jag vill inte" eller "nej, har inte lust", har i princip aldrig förekommit i vår relation.

En vit lögn? Tja, någon gång möjligen, men även de har varit få måste jag säga.

De senaste tre åren har jag dock fått en känsla mer av att hon inte har samma behov, det behöver inte vara "lika mycket", "lika ofta". Någon enstaka gång har den illavarslande "kan-vi-få-det-avklarat-känslan" infunnit sig. Det är ingen rolig känsla... Då avstår jag hellre... och tar hellre ett rakt "tack men nej tack".