40+ och gravid - här samlas vi :)

[quote=80397726][quote-nick]Najo skrev 2020-05-12 19:35:03 följande:[/quote-nick]Det går bra, har varit matt v25-27 trvis pga lågt blodtryck vilket jag ff har men bu är jag spm vanligt. Glömmer lätt bort att jag har en gravidkula förutom när jag ska resa mig upp:) var på koll hos BM i går. Magen hade växt till 26 cm (23 cm 4 v innan). Min viktuppgång har börjat plana ut, äter mer som vanligt nu. Hoppas att det lugnar ner sig lite för dig med sd och förvärkarna framförallt! Mår du brai övrigt? Var detta ditt första?

Skönt att du blivit bättre från mattheten. Det påverkar ju vardagen så mycket att inte riktigt orka. Mitt järnvärde är något lågt och jag känner mig lite tröttare pga det.

Min mage var 27 cm för en vecka sedan. Normalt enligt bm men jag tycker att den ser ganska stor ut :) Har gått upp ganska mycket men jag tycker också att det verkar plana ut lite nu.

Jag mår bra i övrigt. Har en del halsbränna men det är absolut hanterbart. Foglossning har jag ju haft sedan ganska tidigt men nu vet jag ungefär hur mycket jag kan anstränga mig innan det blir värre (nu knappt något men det är ju pga sd och förvärkar).

Det är mitt första barn så allt är nytt och inget är som jag trodde förstås. Skönt att kunna prata med er som är lite mer erfarna :) Visst är detta ditt tredje?

Jag har också gått upp 12 kg just nu. Är smal i grunden så än så länge är det helt okej men hoppas att inte gå upp alltför mycket. Ökade mycket i början men nu har det planat ut lite den senaste tiden.

Tack snälla för pepp <3 känns ju lite deppigt och oroligt just nu...svaret på dagens test kommer i morgon, väldigt nervöst.

Ja tärande är rätt ord!

Jag är 43 år :) och har 3 barn sedan innan, minsta föddes när jag var nästan 41.

Åh så spännande! Vilken vecka är du nu?

Känner det är svårare vara positiv denna gången..nu är jag ju liksom gravid till motsatsen bevisas, men ändå vågar jag inte tänka hela vägen fram, att det faktiskt ska bli en till. Tar verkligen en dag i taget. Vet jag hade svårt med det sist med, började lätta först efter rul och kunna njuta.

Jag har joggat fram till v 23 i båda mina graviditeter. Tagit det lite lugnare ibland men sprungit samma distanser och lika ofta som innan. Efter vecka 23 har jag gått på gym och gått i uppförsbacke och på såndär maskin. det betyder så oerhört mycket för mig mentalt att hålla igång fysiskt så det har bara känts jättebra. Båda mina barnmorskor har också bara tyckt att det varit jättebra.

Vet att vissa springer hela graviditeten men för mig börjar det kännas konstigt med magen runt v 23. Lyssna på kroppen bara!

Gjorde blodprov för hcg i måndags och i onsdags för min läkare ville se en bra ökning för att skriva ut nya recept på Lutinus, Trombyl och E-vitamin. Vart så galet nervös inför beskedet idag. I måndags var det på 421 och i onsdags på 922! Så sjukt tacksam och lättad för det, livrädd då jag hade en blödning för en vecka sen så detta lugnar lite även om det inte säger nåt om fortsättningen. Nästa delmål är vul 10/6.

RiaraMaria lycka till, jag är 45 år och hade också 2 stycken foster från början. Det ena lämnade oss i vecka 8 men den andra lyckades hålla sig kvar trots att jag har haft färska blödningar fram till vecka 20. Är nu i vecka 32+ 4. Dock har fostervattnet gått för tidigt men bebis mår bra, han är kvar där inne. Håller alla tummarna för er, oron är jättejobbig när man blöder och den ena har stöts ut. Ville bara ge litet hopp att det kan gå bra trots att den ena ?försvinner? och det fortsätter med blödningar.

Najo, om jag var fullgången och hade ett normalstort barn i magen får man Max gå 3 dygn efter vattnet gått. Jag är idag 35+2 och han är tillväxthämmand, dom vet inte riktigt varför. Han vägde på tillväxtultraljudet igår 2000 gram. Dom vill att han stannar inne så länge som möjligt för att träna lungor. Jag är dock inne varje dag för kontroll av bebis och infektion.

Nej men vad jobbigt att du känner så . Jag kan bara tala för mig själv som nu ska göra detta en tredje gång att det inte är något att vara rädd för . Den ska ut o när den väl vill det är du trött på att vara gravid så du bara hänger på . Kejsarsnitt är jag rädd för , vill inte att någon skär i mig . Då har jag hellre ont o direkt när den lilla tittar ut så är smärtan som bortblåst . Sen finns ju massa bedövningar att ta till . Men för mig har det gått fort båda gångerna så inte ens hunnit ta lustgas ens .