• Tussilago123

    Känner mig trängd av bonusbarnet

    Behöver verkligen rådgivning.

    Bor tillsammans med min sambo och varannan torsdag - söndag har vi hans son.
    Vi bor i min lägenhet och där har vi även sambons hund som han hade innan vi blev tillsammans. 

    Vårt förhållande är hyfsat färskt, vi blev tillsammans i januari och blev sambos i juni/juli. Jag har hela tiden haft inställningen att hans son inte kommer vara något problem, jag har själv inga barn men är väldigt glad för barn och har en lillebror i samma ålder som mitt bonusbarn. 
    Jag har en tendens att bli avgudad av kompisars barn och jag avgudar dom tillbaka lika mycket, ställer gärna upp som barnvakt om dom behöver komma ifrån lite och så vidare. 

    Därför kände jag att fan, detta kommer inte bli några som helst problem, snarare mysigt. 

    Men nu har allt vänt. Jag vill inte att min sambo ska prata om sin son när vi är själva, jag går och irriterar upp mig dagarna innan vi ska hämta sonen, jag stänger in mig 100% när sonen är där och blir lite gladare samma dag som vi ska lämna honom, för då vet jag att vi ska få vara själva. 
    Hans son är egentligen inte speciellt krävande men extremt uppmärksamhetssökande, jag och min sambo får inte sitta bredvid varandra i soffan utan sonen måste sitta imellan, vi får inte ligga bredvid varandra i sängen utan sonen måste ligga mellan oss. Vi får inte kramas får då pratar sonen på som bara den och ropar efter pappa. Sitter vi i bilen och pratar ber sonen oss vara tysta för det gör ont i hans öron, men han själv kan prata hur mycket som helst. Och jag blir så fruktansvärt irriterad. 
    I början tog min sambo inte ansvar för detta, men vi pratar väldigt mycket och han lyssnar på vad jag säger. Min sambo har erkänt att han har svårt att säga till sonen då han inte vill riskera att sonen inte ska vilja vara hos oss mer. Men det har absolut blivit bättre.

    Jag känner inte igen mig själv för jag brukar vara så glad för barn och jag har så dåligt samvete för jag förstår ju att sonen känner av att jag är irriterad, och det har jag egentligen ingen rätt att vara för han är bara ett barn. 
    Jag själv har växt upp utan pappa och vet hur viktigt det är att man som bonusförälder är välkomnande mot partnerns barn och så vidare. 

    Men jag kan verkligen inte lösa det och jag kommer inte underfund med mina negativa och irriterade tankar. 

    Just nu känner jag att jag aldrig kommer komma överens med barnet och det krossar mitt hjärta att se sonen dra sig längre och längre bort från mig, och jag vet ju att det är mitt fel.

    Hur gör man????? Hjälp 

  • Svar på tråden Känner mig trängd av bonusbarnet
  • möjligt
    pyssel skrev 2019-10-16 22:59:19 följande:

    @anonym (möjligt)

    Tryck på ?visa endast?. Återkom sedan om du vill att jag förklarar annorlunda. Vid en snabb titt hittar jag svaren på alla dina frågor. Blir så rörigt om jag ska behöva dementera varannan ?menar du att..? och även repetera svaret på varannan fråga.


    Så förklara gärna specifikt vad det är du attackerar som bedrövligt i sannas inlägg. Det enda hon skriver om man summerar är att det är synd att pappan inte har någon gränssättning för sitt barn och att detta inte tjänar barnet i längden. Hon skriver ingenstans att detta är den enda biten av problemet och jag ser inte att hon ger ett enda konkret råd till TS utom att tala med pappan.

    Så vad i detta är det du slår bakut om?

    Tycker du hon har fel, anser du att pappan drar bra och tydliga gränser?
  • pyssel
    möjligt skrev 2019-10-16 23:16:30 följande:

    Jag förstår inte varför du märker mig anonym?

    Jag har läst allt i tråden redan och anser fortfarande att problemet har två bitar. Det första är att barnet känner sig hotat och territorisk gentemot TS för att TS och pappan inte tänkt sig för utan satt honom i en jobbig situation där han känner sig utkonkurrerad och trängd. När de sedan inte respekterat hans försök att visa detta och backa och ge honom tid så har det eskalerat.

    Det är en bit.

    Den andra biten verkar vara att pappan har noll gränssättning för sitt barn och inte markerar när barnet går òver gränser vilket absolut inte heller hjälper situationen. Hurvida denna brist på gränssättning uppstått nu vet vi inte men det låter mellan raderna som att barnet växt upp i en liknande anda.

    Jag uppfattar det som att du går i hård clinch med alla som påtalar den andra halvan i detta. Och kallar det bland annat bittert och bedrövligt när gränssättning nämns. Så jag upplever inte att du varit tydlig, tycker du att man aldrig ska säga till barn? Dvs. inte gorma utan påtala när de gör något olämpligt och kortigera och förklara hur man bör göra istället.


    För att jag svarade på flera av dina inlägg samtidigt. Vadå "märker mig anonym"?

    Här har du skillnaden, dvs när problemet är något annat i grunden än bristande gränssättning och lösningen därför inte är att fokusera på det. Jag tar även som exempel när barnets passerande av andra gränser är något man direkt stoppar. Det blir bara märkligt hur du får det till att "aldrig säga till barn" och "hård clinch" med de som inte håller med. (Nej jag håller inte med om att det är därför det eskalerat heller.)
    pyssel skrev 2019-10-14 07:02:38 följande:

    Dessa namn på barn.. Otrygga barn försöker finna områden av kontroll och inflytande, man är dum om man inte inser det. Det här lugnar man ner genom att föräldern illräckligt ofta bjuder in barnet mellan sig och partnern, och att partnern gör likadant. "Envåldshärskare".. Är "manipulativ" också med på gloslistan?


    pyssel skrev 2019-10-14 07:49:28 följande:

    "Gränser" dras genom att den vuxne förekommer i just denna situation. Gränser i en situation där gränser behövs, för andras skull också, är när förälder bär ut skrikande 3åring ur affären eller sätter totalstopp för sparkande i sätesryggar. Begriper man inte att skilja på det och vilken anknytningsprocess som startar om var 14e dag förstår man inte heller nyanserna i ordet "gräns" och hur man minskar dessa beteenden utan att samtidigt skapa nya och framtida problematiska sådana.


    pyssel skrev 2019-10-14 08:35:20 följande:

    Eller så ser man det som en följd av att inte ha kunnat hantera grundproblematiken med trygghet rätt. Tre flyttar och två stora separationer (föräldrarna och sedan vardagen med farföräldrar), plus varannan veckaseparation, kräver betydligt mer av den vuxne än att "visa vem som bestämmer" om man inte vill skaffa sig nya problem. Utrymmet att tillrättavisa/dra gränser/säga nej med framgång ökar också markant när den vuxne mkt medvetet förekommer i anknytningen så som jag skrev. Den här pappan konfronteras förmodligen också med efterdyningarna av att barnet och han verkar ha haft ännu mindre tid tillsammans när han hade sin egen lgh.


    pyssel skrev 2019-10-14 10:16:29 följande:

    Du gillar visst den trådbekräftelse som känns bra i stunden men det kommer att öka era problem. Och ökar det inte era, och pojken istället blir sluten och "lydig" så ökar det pojkens problem i vuxen ålder.

    Att förstå vad beteendet grundar sig i är varken att vika ner sig eller sluta fostra, det är istället chansen att hitta de rätta metoderna. Ett barn som känner sig maktlöst utövar inflytande där hen hittar det. I detta fall fyller det dessutom flera funktioner: Inflytande, uppmärksamhet, trygghet och att försöka skapa en gräns mot dig (dvs en vuxen relation han inte förstår sig på).

    Försök att komma tillbaka där du var när du skrev tråden och inte ryggmärgsreflexa på hur jädra gött det är att andra tycker att ungen ska foga sig.


    Förstår och arbetar man med grundproblemet, som inte bottnar i gränssättning, kommer svartsjukan dämpas. Ett lugnare barn, som inte är lika upptaget med att bevaka pappa är mer mottagligt för tillsägelser och behöver färre. I alla fall på sikt och när 3-årstrotset inte längre är i ekvationen. Vill du inte att det ska bli bättre för alla parter? Jag tänker i första hand på barnet som bara fått finna sig i pappas boendekarusell, men också på TS som ska leva upp till svåra krav=omständigheter, men faktiskt har makt att ändra dem.
    #inteensamaldrigglömd
  • pyssel
    möjligt skrev 2019-10-16 23:24:15 följande:

    Så förklara gärna specifikt vad det är du attackerar som bedrövligt i sannas inlägg. Det enda hon skriver om man summerar är att det är synd att pappan inte har någon gränssättning för sitt barn och att detta inte tjänar barnet i längden. Hon skriver ingenstans att detta är den enda biten av problemet och jag ser inte att hon ger ett enda konkret råd till TS utom att tala med pappan.

    Så vad i detta är det du slår bakut om?

    Tycker du hon har fel, anser du att pappan drar bra och tydliga gränser?


    Att fortsätta förstärka och bekräfta TS i att det är gränser mot behovet av trygghet och gränser mot att pappa och son knyter an som löser det här, kommer leda till antingen värre motstånd, eller en pojke som sluter sig och tar med sig kärnproblemet vidare. Alltså bedrövelse för någon eller flera. Om pappan generellt har någon låt-gå-attityd i sin uppfostran är det ett annat problem, men inte alls kärnan i pojkens behov av ömsesidig anknytning och bekräftelse pga separationerna varannan vecka. Håll isär dem och använd inte gränser som en lösning på reaktioner som bottnar i något helt annat än bristande gränssättning.
    #inteensamaldrigglömd
  • Anonym (Hmmm)

    Jag anser att det enda vettiga för barnet är att han och hans familj (pappa och hund) snarast flyttar till eget boende ett par år. På så sätt slipper ts känna sig "trängd" av en liten som nyligen var bebis. Den lille slipper känna sig avskydd och "hotad"/bortvald av en ny okänd person i sitt hem.

    Ts och mannen har fortfarande 22 dgr per månad att träffas på.

    Valet att flytta till ts med hund och barn efter en kvart var extremt oansvarigt och korkat och en 3 åring får betala priset.

    Hade jag varit mamman hade detta gjort mig vansinnig!

  • pyssel
    Anonym (Sanna) skrev 2019-10-16 23:07:39 följande:

    Om du verkligen vill hjälpa, och inte bara söker tillfällig uppskattning av andra som råkar läsa och uppskatta just dina inlägg, så kan du ju hellre berätta mer om den där erfarenheten du har, när du var yngre än ts.


    Varför det? Jag kände inte svartsjuka, troligen inte barnet heller, och situationen var inte heller likadan. TS är inte det minsta hjälpt i sitt fall av att höra om det. Att känna igen sig fyller många funktioner men att få bekräftelse på känslor utifrån likartade situationer är inte samma som att vara i behov av dåliga råd.
    #inteensamaldrigglömd
  • Anonym (Sanna)
    möjligt skrev 2019-10-16 23:24:15 följande:

    Så förklara gärna specifikt vad det är du attackerar som bedrövligt i sannas inlägg. Det enda hon skriver om man summerar är att det är synd att pappan inte har någon gränssättning för sitt barn och att detta inte tjänar barnet i längden. Hon skriver ingenstans att detta är den enda biten av problemet och jag ser inte att hon ger ett enda konkret råd till TS utom att tala med pappan.

    Så vad i detta är det du slår bakut om?

    Tycker du hon har fel, anser du att pappan drar bra och tydliga gränser?


    Tack. Det är sorgligt att en tråd ska förvandlas till en debatt där en enda person ska gå i clinch med alla som inte håller sig till hennes diskussion och ta död på all annan diskussion. Det är som att flera diskussioner inte kan få pågå samtidigt och det går bara ut på att "ha rätt".
  • pyssel

    @möjligt, ser nu att du inte var anonym, utan Sanna, ber om ursäkt för sammanblandningen när jag svarade på flera inlägg utan citat. Förlåt!


    #inteensamaldrigglömd
  • Anonym (Sanna)
    pyssel skrev 2019-10-17 06:44:49 följande:

    Varför det? Jag kände inte svartsjuka, troligen inte barnet heller, och situationen var inte heller likadan. TS är inte det minsta hjälpt i sitt fall av att höra om det. Att känna igen sig fyller många funktioner men att få bekräftelse på känslor utifrån likartade situationer är inte samma som att vara i behov av dåliga råd.


    Ja, och vem du tycker det är som har de "goda" råden, det vet vi ju nu.
  • pyssel
    Anonym (Sanna) skrev 2019-10-17 06:48:23 följande:

    Tack. Det är sorgligt att en tråd ska förvandlas till en debatt där en enda person ska gå i clinch med alla som inte håller sig till hennes diskussion och ta död på all annan diskussion. Det är som att flera diskussioner inte kan få pågå samtidigt och det går bara ut på att "ha rätt".


    Det är inte parallella diskussioner som är invändningen, utan att du tror att lösningen är att gå i clinch med barnet.
    #inteensamaldrigglömd
  • pyssel
    Anonym (Sanna) skrev 2019-10-17 06:51:08 följande:

    Ja, och vem du tycker det är som har de "goda" råden, det vet vi ju nu.


    Höj dig över egna känslor och vänd dig till litteraturen då. Det här är ingen monopoliserad kunskap eller "min" på det vis du vill påskina.
    #inteensamaldrigglömd
Svar på tråden Känner mig trängd av bonusbarnet