Pappa har nyligen gått bort. Han hade tarmcancer, spridd till lever. Sista tiden var han yr då han var uppe och pratade ibland halva meningar, sen glömde han vad han skulle säga. Bara stirrade frågande. Kan det ha varit hjärnmetastaser eller kan det varit alla infektioner han dessutom hade.
Andra gånger var han som vanlugt. Ni med anhöriga som haft hjärnmetastaser, hur var deras symtom?
Han åt inga starka mediciner. Bara sina vanliga.
Ja jag förstår att man inte röntgar hjärnan om det inte leder till något, mer än att patient och anhöriga bara blir ledsna för ytterligare spridning, om det ändå inte finns något man kan göra.
Koloncancer metastaserar inte dit. Sjukdomen i sig gjorde troligtvis att din pappa mådde som han gjorde.
Jag tror att det var din pappas spridning till levern som orsakade hans förvirring. Min pappas lever gav upp successivt (av andra skäl) innan han fick en transplantation och när leverns funktion avtog kunde inte längre kroppens gifter transporteras ut ur kroppen som de ska och då får man ett slags demensliknande förlopp som kan ge hallucinationer, förvirring etc. Pappa hade tillslut blöjor och fick matas, innan han blev "normal" igen efter transplantationen.
Samma sak med min bästa vän som dog av bröstcancer som gett metastaser i levern. Hon var väldigt förvirrad sista tiden.
Beklagar din sorg.
Som sjuksköterska på hospice (vård i livets slutskede) där vi mestadels tar hand om personer med cancer och deras anhöriga, vill jag säga att konfusion (förvirring) de sista dygnen/veckan är oerhört vanligt och kan ha många olika orsaker. Och tillika mycket obehagligt för anhöriga att se. Det borde finnas mer och tydligare information om detta, överallt inom sjukvården där döden är ett inslag. Mest för anhörigas skull!
Förstår att det hade underlättat!
Får jag fråga inom vilken del av vården han befann sig i den sista tiden? Avdelning etc.?