Jag tror inte riktigt att jag förstår problemet. Du är hemma hela dagarna, men orkar inte göra så mycket. Varför? Har du svår foglossning eller något annat? Vad är det för saker du brukar be honom om som han inte vill göra? På vilket sätt var det inte bra att du hade städat lägenheten?
Jag tror att det är väldigt mycket hormoner, smärta och långtråkighet som gör att detta är jobbigt för dig. Därmed inte sagt att din sambo inte ska ta hänsyn till dig, men du måste också förstå att det är lite svårt för honom att förstå och sätta sig in i din situation. Du får förklara och be honom ta hänsyn, istället för att förutsätta och kräva, typ.
Försök att komma på saker du kan göra som piggar upp dig och gör dig glad. Tänk på att han har svårt att inse hur jobbigt det är för dig, trots att du "bara går hemma".
Jag menar inte att han har rätt att fräsa åt dig, förstås!
Jag menar bara att även om man försöker förklara sådant som inte syns för någon, t. ex. smärta, psykisk ohälsa, npf, ångest, osv så är det svårt för personen att förstå fullt ut. Den kanske inte inser fullt ut hur jobbigt/svårt/ont det är, och kanske även glömmer av det ibland. Det är lättare att "förstå" och komma ihåg ett brutet och gipsat ben...
Så det kan vara mer konstruktivt att tänka att han gör det av obetänksamhet än av elakhet, som det verkar som en del i tråden tror. Det är en jobbig tid för er båda, denna väntan på er lilla guldklimp! Jag hoppas att ni kan prata och att han kan få större förståelse för dig, så att det blir så bra som möjligt!