Ska ta upp med barnmorskan om mina besvär. Är höggravid. Och börjar må allt sämre och sämre. Hormoner upp och ner. Jag är hemma och maken tycker väll jag är värdelös när jag har ont. Jag känner mig så värdelös. Han fräser mer och mer. Ber jag om något litet. Fräser han bara på mig. Det dög inte ens när jag orkade städa hela lägenheten.
Jag vill bara lämna honom.
Gråter
Vilket svin. Synd att ni är gifta, då får han automatiskt gemensam vårdnad.
Jag tror att det är väldigt mycket hormoner, smärta och långtråkighet som gör att detta är jobbigt för dig. Därmed inte sagt att din sambo inte ska ta hänsyn till dig, men du måste också förstå att det är lite svårt för honom att förstå och sätta sig in i din situation. Du får förklara och be honom ta hänsyn, istället för att förutsätta och kräva, typ.
Försök att komma på saker du kan göra som piggar upp dig och gör dig glad. Tänk på att han har svårt att inse hur jobbigt det är för dig, trots att du "bara går hemma".
Jag tror att det är väldigt mycket hormoner, smärta och långtråkighet som gör att detta är jobbigt för dig. Därmed inte sagt att din sambo inte ska ta hänsyn till dig, men du måste också förstå att det är lite svårt för honom att förstå och sätta sig in i din situation. Du får förklara och be honom ta hänsyn, istället för att förutsätta och kräva, typ.
Försök att komma på saker du kan göra som piggar upp dig och gör dig glad. Tänk på att han har svårt att inse hur jobbigt det är för dig, trots att du "bara går hemma".
Jag tycker inte att man ska bortförklara detta med hormoner. Ts man är väl inte gravid, han har ingen anledning att fräsa åt ts. Han har ingen hormonpåverkan att skylla på.
Ts, kan det vara så att han har ångrat sig beträffande barnet och att han gör så här för att han hoppas att du ska ta första steget till att separera?
Jag tror att det är väldigt mycket hormoner, smärta och långtråkighet som gör att detta är jobbigt för dig. Därmed inte sagt att din sambo inte ska ta hänsyn till dig, men du måste också förstå att det är lite svårt för honom att förstå och sätta sig in i din situation. Du får förklara och be honom ta hänsyn, istället för att förutsätta och kräva, typ.
Försök att komma på saker du kan göra som piggar upp dig och gör dig glad. Tänk på att han har svårt att inse hur jobbigt det är för dig, trots att du "bara går hemma".
Jag menar inte att han har rätt att fräsa åt dig, förstås!
Jag menar bara att även om man försöker förklara sådant som inte syns för någon, t. ex. smärta, psykisk ohälsa, npf, ångest, osv så är det svårt för personen att förstå fullt ut. Den kanske inte inser fullt ut hur jobbigt/svårt/ont det är, och kanske även glömmer av det ibland. Det är lättare att "förstå" och komma ihåg ett brutet och gipsat ben...
Så det kan vara mer konstruktivt att tänka att han gör det av obetänksamhet än av elakhet, som det verkar som en del i tråden tror. Det är en jobbig tid för er båda, denna väntan på er lilla guldklimp! Jag hoppas att ni kan prata och att han kan få större förståelse för dig, så att det blir så bra som möjligt!
Ska ta upp med barnmorskan om mina besvär. Är höggravid. Och börjar må allt sämre och sämre. Hormoner upp och ner. Jag är hemma och maken tycker väll jag är värdelös när jag har ont. Jag känner mig så värdelös. Han fräser mer och mer. Ber jag om något litet. Fräser han bara på mig. Det dög inte ens när jag orkade städa hela lägenheten.
Jag vill bara lämna honom.
Gråter
Jag tycker inte att man ska bortförklara detta med hormoner. Ts man är väl inte gravid, han har ingen anledning att fräsa åt ts. Han har ingen hormonpåverkan att skylla på.
Ts, kan det vara så att han har ångrat sig beträffande barnet och att han gör så här för att han hoppas att du ska ta första steget till att separera?
Låter som att din man är ett större problem än foglossningen. Har du inte någon du kan åka hem till? Bara koppla av lite och bli ompysslad. Kanske fundera på om din man är något att ha.
Jag hoppas inte han har ångrat sig angående barnet. Med tanke på att vi kämpade för att bli gravida. Så det är en efterlängtad bäbis.
Du verkar vara klyftig så du reder dig nog själv.
Passa på att ta ut skilsmässa innan barnet kommer. Du kanske ångrar dig annars med tanke på att han har jobb och inte du.
Han kan ju få stanna som försörjare i och för sig.
Om han får stanna så se till att bli gravid snart igen så du kan gå hemma istället för att söka jobb.
Trolltråd deluxe
Jag menar inte att han har rätt att fräsa åt dig, förstås!
Jag menar bara att även om man försöker förklara sådant som inte syns för någon, t. ex. smärta, psykisk ohälsa, npf, ångest, osv så är det svårt för personen att förstå fullt ut. Den kanske inte inser fullt ut hur jobbigt/svårt/ont det är, och kanske även glömmer av det ibland. Det är lättare att "förstå" och komma ihåg ett brutet och gipsat ben...
Så det kan vara mer konstruktivt att tänka att han gör det av obetänksamhet än av elakhet, som det verkar som en del i tråden tror. Det är en jobbig tid för er båda, denna väntan på er lilla guldklimp! Jag hoppas att ni kan prata och att han kan få större förståelse för dig, så att det blir så bra som möjligt!