Låter min mor som en narcissist?

Jag vet inte vart jag ska börja, men jag ska försöka att inte skriva en novell.

Kan börja med att skriva att jag är uppväxt med en mamma som är gift med en man som alltid varit väldigt glad i alkohol, o har kort temperament. Kort stubin enkelt sagt. Inte varit så snäll om ni förstår.

Jag avgudade dock min mamma som lite även fast jag hatade att hon också gillade att dricka i att det tog fram deras sämsta sidor o att jag alltid låg rädd om nätterna o inte vågade somna förrän det var knäpptyst i sovrummet bredvid.

Jag försökte få min mamma att välja mellan mig o honom när jag var yngre, gick på gymnasiet. Hon valde honom, eller tog det inte så allvarligt kanske. Men hon lämnade inte honom. Varje gång på fyllan sa hon att vi skulle flytta, att hon letat lägenhet o att vi hade en på gång. Jag trodde henne så många gånger, men tillslut slutade jag göra det när jag förstod att det bara var lögner.

Jag flyttade hemifrån så fort jag fick ur skolan. Vi pratade ofta telefon, hon hjälpte mig mkt ekonomiskt när det krisade osv.

Sen fick jag mina barn, o med tiden så märktes det att hon var avundsjuk på att barnens farmor o farfar ofta träffade sina barnbarn. Vi bodde 3 min ifrån dem med bil, medan min mamma är bosatt 3 mil bort (men har vägarna förbi pga sitt jobb, så egentligen har hon alltid haft all möjlighet att hälsa på).

Hon klagade ofta genom sms, oftast på fyllan. När hon antagligen kände sig ensam.

Jag har alltid sagt att dörren står öppen o att hon alltid är välkommen att komma när hon vill. Det behövs ingen inbjudan.

För att försöka sammanfatta kommande år, så kan man säga att hon i princip aldrig träffar sina barnbarn. Jag o barnens pappa gick isär för 5 år sen, så jag har barnen varannan vecka. Vi har haft många bråk de senaste åren då jag blir besviken av att hon inte bryr sig, att hon säger att hon ska hälsa på osv.

Vi har haft bråk pga hon trakassera en granne genom att smsa både henne o hennes dotter pga. Mamma störde sig på hur hon inte var hemma o tog hand om sin katt, att hon hade någon "afgan" där o enligt henne då så skulle dessa ha ihop det. Mamma ansåg sig ha rätt att lägga sig i då denna väninna o hennes ex gått isär, o mamma är vän med båda, o tyckte väl då att hon hade rätt att skvallra om vad hon såg osv. Både dottern o mamman kontaktade mig o bad mig om hjälp att få henne att sluta trakassera annars skulle de polismanmäla.

Kan säga att mamma inte tog på sig ansvar utan skyllde på dom o att allt var deras fel o att dottern var rasist osv. Fanns inget belägg för detta för övrigt.

Vi blev jätteosams då jag försökte förklara att det inte är hennes ensak bla bla.

Slutade med att mamma, som alltid, drog kortet att hon som köpt så mkt till mig, gett mig så mkt pengar hit o dit, jag bryr mig inte om henne..

Och det värsta av allt!

Hon var sjuk dessutom! Helt nytt. Enligt mamma så var hon sjuk, det vsar alvarligt. När jag dessutom inte ville prata med henne mer, av många anledningar senare, så sa hon att det var ärftligt. Hon försökte alltså skrämma mig med att hon var allvarligt sjuk o att det var ärftligt.

Lägligt nog.

Fick senare veta, när hon bett om ursäkt flera dagar senare efter att jag blockat henne o hon tog sin mans telefon o smsa, då var det bara högt kolesterol.

Hon har alltså hotat mig mer eller mindre med att hon är allvarligt sjuk o att jag ev skulle ha samma.

Hennes man har även haft problem med sitt kissande, han är 10 år äldre än henne o närmar sig 70 o dricker så mkt sprit så de finns inte. Ingen dunderskräll. Han fick ha kateter.

Men även där försökte hon vid bråk säga att han hade en tumör i magen. Cancer. Riktigt illa ser det ut. Så synd om dom nu.

Allt detta kmr alltså alltid upp när det handlar om att HON inte bryr sig om sina barnbarn o när jag säger ifrån att hon inte kan skylla på alla andra. Hon vill gärna skylla på mig o min bror. Att vi inte kommer till dom. Eller att hon inte fått en inbjudan.

Hon måste alltså ha en inbjudan för att komma o hälsa på sina barnbarn. Trots att hon lovar dyrt o heligt att hon ska ändra sig.

När vi var osams i julas så gick hon så långt att hon skrev till min bror att jag jobbat som strippa. Det har jag iiiiiinte gjort! Hon försöker alltid få min bror att tycka synd om henne o illa om mig när vi blir osams. Jag o min bror har väldigt bra relation o ses ofta. Det vet hon. Det stör henne. Min bror har aldrig gillat vår mamma, så han bryr sig inte på samma sätt. Han valde att bo hos pappa enbart när de gick isär. Så han känner egentligen ingenting för henne, men jag som är uppväxt med henne o som ändå avguda henne, tar såklart detta väldigt hårt.

Hon lovade i julas att hon skulle skärpa sig. O de ser alltid likadant ut. Hon hör av sig lite i början, pratar om att vi skulle kunna göra det o det, men sen blir det aldrig av o månaderna går.

Hon har nu träffat mina barn senast i mars när min ena son fyllde år. Innan där var i julas. I julas var även senast hon träffade min brorson.

Häromdagen gick jag o min sambo ut med att vi skulle få ett gemensamt barn. Hon delade bilden på sin fb o skrev att hon skulle bli mormor. Det ser ju så bra ut utåt vettni om hon delar det på fb. Hon ringde i början av veckan o sa att hon ville komma o hälsa på nu i helgen, men jag visste att det inte skulle bli så.

Nu fick min sena on vattkoppor, o lägligt så vågar inte min mamma komma pga hon tar en cellgiftssalva mot hudförändringar. Inte cancer, utan hudförändringar pga för mkt sol, som kan bli cancer om man inte behandlar det (läste jag mig till när hon skickade bild på den salva hon fått).

Jag kunde inte hitta nånstans att hon inte skulle kunna träffa sina barnbarn varav en har en väldigt lindrig variant av vattkoppor bara för hon tar en salva.

Men då var hon ju sjuk då. Hon väger nästan 50kg nu. (kan tillägga att hon skrev på fb o till mig för 3 v sen att hon var så stolt över att hon gått ner i vikt pga hon tränat), men nu var viktnedgången pga hon var sjuk. Men "hon skulle nog klara det".

Hennes man som enligt henne hade en tumör i magen förra julen. Frågade hur det var med den. Den var kvar i ett sms. Men när jag ifrågasatte att han inte verkar ha behövt operation eller cellgifter under närmare ett år, utan bara kateter i några veckor, då hade han opererat sig i juli och allt var bra nu. Likaså kisseriet.

Men hon orkade inte bråka för hon hade fullt upp med "cancerhormonerna".

Hon skyllde även återigen på att allt är mitt o brorsans fel. Att vi inte bryr oss om henne, att vi inte kommer dit o hälsar på. Hon vet mkt väl att ingen av oss gillar hennes man. Men ändå så ska vi sätta oss i bilen o åka till henne, men hon som åker förbi mig varje dag till o från jobbet, kan inte svänga in o säga hej.

Hon nämnde ju även "det vita arkivet" vilket hon gör ibland där hon vill påpeka att hon är så generös trots allt hon köpt till mig o gett genom åren. Typ som att det är värt en medalj att ens mamma köper saker till sitt barn.

Kan tillägga att jag inte begärt eller frågat efter en endast krona från henne på flera flera år. Jag tar inte ens emot presenter på födelsedagar längre pga det inte är värt det.

Det hela slutade med att jag bröt kontakten via vår konversation o förklarade att jag inte orkar bli mer sviken o höra lögn efter lögn efter lögn.

Jag frågade även min moster, som har väldigt nära relation med mamma, om hon hört ngt om den där tumören i magen som min mammas man så fint ska ha/haft. Hon hade inte hört talas om någon sådan, o då ses o umgås dom mkt.

Ja det gick inte hålla detta kort, men har inte ens nämnt hälften.

Vad tycker ni det låter som? Ganska likt en narcissist va att aldrig ta på sig eget ansvar o alltid skylla på alla andra, hitta fel hos andra o tyck-synd-om-mig. Alltid allvarligt sjuk också. Men BARA när det blir bråk o hon ställs inför att ta ansvar för ngt.

Annars aldrig. Men så fort de kmr på tal att hon skiter i sina barnbarn, då är hon allvarligt sjuk.

Jo hon nämnde även att hennes farmor hde parkinson mitt i allt också, o att det är ärftligt så hon ska kolla det nu också med dna test??!!??!!

Cancer, parkinson, högt kolesterol, tumör i magen..

Men!! Dricker gör dom absolut inte! De är också en öm punkt. Den får man inte vidröra för då jävlar får jag mkt skit. Trots att jag bott under samma tak, o hittat antabus-burkar i hennes mans namn, så har de aldrig haft problem med alkohol. Varenda helg är dom fulla o de ser alla på fb på deras bilder. Men icke! Inte enligt henne.