• Anonym (Lj)

    Jag är osäker på om jag vill ha barn

    Jag har varit sambo i 7 år. Trodde att vi hade det ganska bra tillsammans och har alltid sett en framtid med honom där barn och hela familjebiten är en del.

    Hans barnlängtan har nog alltid varit större än min men vi kom fram till att börja försöka för 1 1/2 år sedan. Jag slutade med p- piller men vi har aldrig aktivt försökt pricka in någon ägglossning. I somras trodde jag att jag blev gravid när mensen var sen. Testade negativt och känslan jag fick då var TACK GODE GUD!

    Började nöta i varför jag kände så och kom fram till en rad saker som fick mig att ifrågasätta om jag verkligen vill ha barn eller om det bara är så att jag inte vill ha barn med honom.

    Han är lite lat och bekväm av sig så fördelningen här hemma är att det ligger lite mer ansvar på mig när det kommer till mat, städ, ekonomi, planering mm och det går okej när vi bara är två och det inte är särskilt ansträngande men med barn är det en helt annan sak. Jag tror inte att jag skulle få samma möjlighet till återhämtning.

    Jag tror inte heller att jag skulle kunna lägga lika mycket tid på hästarna och det är liksom levande varelser men redan idag tycker han att det är för mycket med 3 timmar om dagen på dem.

    Jag tror att jag ångrat mig men vet inte om det är pga honom eller om jag faktiskt inte vill ha barn alls, någonsin.

    Hur vet man det?

  • Svar på tråden Jag är osäker på om jag vill ha barn
  • Anonym (Lj)

    Ju mer jag tänker på det desto mer fel känns det.

    Jag är väldigt beroende av sömn. Jag gillar att kunna göra precis vad jag vill.

    Jag mår illa av bara tanken på att behöva sitta som åskådare på till exempel fotbollsträning eller liknande. Behöva hålla på med kakförsäljning och allt vad det kan vara.

    Jag lagar mat en gång i veckan och har ätit samma mat till lunch och middag i nästan ett år med undantag för någon middag på restaurang.

    Jag drömmer om ett liv på landet med djur, där hästarna och hundarna får fortsätta vara det största i mitt liv.

    När jag slutar jobbet en fredag eftermiddag tänker jag först och främst på vad skönt det är att byta om till träningskläder, springa milen med hundarna och sedan vara i stallet till kvällen. Bara komma hem och ta en dusch och sedan sova till nästa morgon då det blir heldag med djuren.

    Han är mer för gemensam middag, umgås med vänner och familj, familjeaktiviteter, radhus och hela den biten.

    Det var nog egentligen bara de första åren som vi strävade åt samma håll.

    Det är inte så att jag inte gillar barn eller inte vill ha dem i mitt liv. Jag vill nog bara inte vara gravid, ta allt ansvar och avstå från det jag älskar mer än mitt eget liv och då kan jag inte skaffa barn.

  • Anonym (Lj)
    Anonym (Lj) skrev 2019-10-21 08:09:06 följande:

    Ju mer jag tänker på det desto mer fel känns det.

    Jag är väldigt beroende av sömn. Jag gillar att kunna göra precis vad jag vill.

    Jag mår illa av bara tanken på att behöva sitta som åskådare på till exempel fotbollsträning eller liknande. Behöva hålla på med kakförsäljning och allt vad det kan vara.

    Jag lagar mat en gång i veckan och har ätit samma mat till lunch och middag i nästan ett år med undantag för någon middag på restaurang.

    Jag drömmer om ett liv på landet med djur, där hästarna och hundarna får fortsätta vara det största i mitt liv.

    När jag slutar jobbet en fredag eftermiddag tänker jag först och främst på vad skönt det är att byta om till träningskläder, springa milen med hundarna och sedan vara i stallet till kvällen. Bara komma hem och ta en dusch och sedan sova till nästa morgon då det blir heldag med djuren.

    Han är mer för gemensam middag, umgås med vänner och familj, familjeaktiviteter, radhus och hela den biten.

    Det var nog egentligen bara de första åren som vi strävade åt samma håll.

    Det är inte så att jag inte gillar barn eller inte vill ha dem i mitt liv. Jag vill nog bara inte vara gravid, ta allt ansvar och avstå från det jag älskar mer än mitt eget liv och då kan jag inte skaffa barn.


    Inser att jag framstår som en riktig egoist men de första åren i vårat förhållande så hade vi gemensamma intressen och mål i livet. Med tiden har det ändrats och vi delar inte alls intressen eller visioner om framtiden och det blir svårt att skapa en gemensam vardag när det är så mycket som skiljer oss åt. Vi har levt parallella liv de senaste åren och kört varsitt race.
Svar på tråden Jag är osäker på om jag vill ha barn