Jo men inte på den nivån och av den typen. Utrymmet för potentiella problem är oändligt mycket större när det finns barn (och partners) från tidigare med i bilden.Det är alltså som jag frågade att man är rädd att vara singel och ensam och då hellre utsätter sig för sådana problem som en bonusfamilj kan ge? Men nej, alternativen är inte välj en person med hemmavarande barn sedan innan eller var singel för resten av livet. Men det är väl nästan lite svaret på min fråga, du visar att folk alltså uppenbarligen tänker så.
Jag hade inte haft en tanke på att ingå en relation med en man som hade barn. Tvärt om så var det något av en dealbreaker då jag var så säker på att jag inte skulle ha barn. Kunde jag inte få egna barn så skulle jag inte ha någon annans heller.
Så dök Han upp. Samma intressen, samma drömmar och mål inför framtiden. En god vän som stöttade mig i allt och som jag kände att jag kunde göra detsamma för.
Jag höll ändå hårt på att absolut inte flytta ihop eller blanda in barnen. Vi träffades väl i drygt 3 år innan jag kände att jag ville träffa hans barn.
Sedan träffades vi i ytterligare 3 år där barnen var en liten del av vår relation men hela hans liv.
Vi kände att vi ville gå vidare och leva tillsammans men för att det ens skulle finnas den minsta chans till framgång på den fronten började vi gå till en samtalsterapeut för handledning. Handledning i det praktiska och känslomässiga. Han var änkeman, hade stödfamilj till barnen varannan helg och vissa lov. De hade ett bagage som var ganska tungt.
Vi träffade terapeuten både gemensamt och enskilt och fick genom denne en chans att ge barnen stöd genom att de också fick samtalskontakt för att ventilera och få stöd.
För vår del har det varit en framgångssaga. Visst har vi flyttat berg ibland men vi har ändå gjort det som en familj med en otroligt stabil grund att stå på. 17 år har vi levt tillsammans nu och hade ytterligare 6 år innan det då vi lärde känna varandra.
Jag valde ju honom med insikt om vad han hade med sig och fick därmed barnen på köpet med allt vad det innebär. Jag har aldrig behövt ta på mig någon föräldraroll eller ta samma ansvar som en förälder väntas göra.
Vi har ganska nyligen välsignats med ett tillskott i familjen då hans äldsta dotter blivit mamma. Helt underbart!
För mig hade det varit adjö om det inte fungerat från början.
Mitt liv är för värdefullt för mig än att gå in i dysfunktionella relationer.
Nej, jag anser att ett förhållande ska man inte kämpa för att få till. Då får det vara