Höstlov- bonusar vill vara här

Han förstår till fullo och har inget problem alls att ta en diskussion med henne. Han tycker bara att det är jobbigt när hon går på repeat som han uttrycker det. Det handlar alltid om att alla andra omkring henne ska lösa hennes problem och ställer man inte upp på det spelas det på samvete och skuldkänslor där hon inte drar sig för att blanda in barnen. Som nu i detta fall. Hon har slut på semesterdagar och får inte ta ledigt. Hon anser att barnen inte ska behöva vara på fritids under lov och då ska andra lösa det åt henne. Kan man eller vill inte är man dum och självisk som inte tänker på barnens bästa och hon säger till barnen att de inte får vara här för att vi inte vill hjälpa dem. Hon kunde ha frågat innan hon sa till barnen att de skulle vara här.

Precis som du har rätt att va här inne och sprida dina påhittad slutsatser, så har jag exakt samma rätt. Du har ett precis lika kass liv som du anser jag har eftersom du verkar fixerad vid att sitta här inne och läsa mina inlägg.

Jo det finns ett allmänt hat mot de som inte enbart sjunger lovsånger om partnerns barn och ex, jag vet det eftersom jag varit härinne i många år. Många som skriver här mår inte bra i sin relation med särkullar och ex. Blir de hjälpta av att höra att de är dumma i huvudet och ska lämna för att inte skada de stackars små barnen?
För att inte tala om att den heliga kon (exet) alltid har rätt oavsett vilka dumheter hon än hittar på, för det är ju som hon tänker på barnen, helt osjälviskt naturligtvis...
Det behövs en motvikt till det, för det går att ha ett bra förhållande med partnern och inte vilja engagera sig i särkullarna. Det funkar utmärkt att leva uppdelat under samma tak och inte betala för sådant som har med särkullarna att göra. Det är inget konstigt att tycka andras ungar är pest och jobbiga. Man kan ägna sig åt sin hobby och/eller jobba över mycket när föräldern har umgänge. Det enda det handlar om är ifall man tycker partnern är värd de uppoffringar man får göra för att stå ut tills umgänget upphör. 
Särkullarna försvinner ju inte bara för att de blir vuxna, men då kan föräldern köra hem till dem för att träffa dem, och man själv kan stanna hemma.
De få gånger de kommer hem till en och hälsar på kan man bita ihop och hålla god min.

Enda anledningen till att ingen rackat ned på henne är för att hon ska jobba. Hade hon varit ledig och velat ta det lugnt och göra vad hon själv ville så hade det låtit annorlunda. 
Läs hur många som skrivit "eftersom du ska jobba...." 

Vem är du och vad vet du om att leva med någon annans barn?

Hur ska man kunna veta vad man ger sig in på som blivande styvmor? Varför är det alltid standardsvaret på alla problem en styvmamma stöter på? Hur sjutton skulle Ts kunna ana att hennes killes EX skulle kräva att killens barn med exet skulle vara Ts ansvar på sina lediga lov? Hade hon kunnat föreställa sig en sådan situation nånsin, som barnlös singel? Knappast. Som styvmamma ställs man inför de mest absurda och komplexa situationer, och det gäller att kunna balansera på slak lina mellan bonusbarn, ex, partner. Det gäller att både sätta gränser så att man inte blir en dörrmatta och att samtidigt släppa in. Jag håller helt med dig om att det krävs att man gillar och respekterar sina bonusbarn (är som du säkert förstår också bonusmamma). Jag skulle dock aldrig flytta ihop med någon ny man om jag separerade i min nuvarande familj. Dels för att jag inte skulle vilja utsätta mina barn för en ombildad familj med allt vad det innebär, men också för att jag inte skulle kunna kräva av min nye partner att han skulle gilla eller älska mina barn.