Ångest, deprimerad?

Klassisk depression, tyvärr... Jag tycker att du ska söka hjälp fortast möjligt, så att du kommer ur skiten - speciellt m tanke på att det kan vara rätt lång väntetid. Det som talar till din fördel är att du ju inte verkar ha haft depressiva och/eller ångestrelaterade problem tidigare i livet (eller missförstår jag dig där?), vilket ju lättar upp oddsen lite för dig. Att du inte vattnar dina vänskapsrelationer, trots att du känner dig ensam är inget konstigt alls - det är väldigt, väldigt typiskt; man orkar helt enkelt inte. Katastroftankarna är inte heller konstiga - om än väldigt, väldigt jobbiga. Men en deprimerad och ångestfylld hjärna tänker inte rationellt, så hur påtagliga, verkliga och sanningsenliga de där tankarna än kan tyckas nu, så försök att förklara för dig själv att det där är inte verkligt. Viss kan det hända saker, men det mesta klarar du av med en klackspark när du bara är ditt vanliga, friska jag.

Jag önskar dig verkligen all lycka till nu - ingen är värd den här skiten.

All kärlek