Tjejer födda på 80-talet som försökt få första barnet i mer än ett år - följas åt?

Vi har försökt nu i 2 år. Vi utreds just nu (började sep 2019) och ultraljud (äggblåsor), blodtester, och spermaantal verkar vara ok. Spermaantalet var något nedsatt men inte dålig. Spermaprov ska göras snart igen, då de gör uppföljning på rutin.

En härlig känsla att veta att ingen av oss är infertila, det gav hopp. Vi började ha bättre sex efter att vi fick veta så det är skönt. Att försöka i två år tär på sexlivet.

Jag har aldrig någonsin varit gravid, aldrig fått något missfall. Ett tag trodde jag att det berodde på noll ägglossning eller för tidigt klimakterie (som mamma) men med köp av dyrare ägglossningstester så visades en smiley på stickan som indikerade ägglossning, haha. De såg även på vaginalt ultraljud att det finns ordentligt med äggreservoar samt äggblåsor. Min cykel är mellan 30-37 dagar så det har varit lite joxigt.

Nästa grej är att kika på äggledarna samt se om det faktiskt släpps ordentliga ägg och spola äggledarna. Vi har skjutit på det då jag fått för mig att vi kommer bli gravida nu när spänningen släppt , men plussar jag inte om två veckor blir det att ringa och få en tid cykeldag 7-11.

Jag har kommit till en punkt att jag är glad för mina vänner och syskon som blir gravida. Det var otroligt hårt i början och min lillasyster kunde jag knappt prata med. Men det vände när systersonen föddes, då blev jag bara glad och det har faktiskt fortsatt.

Fö har jag slutat snusa så nu finns det ingen anledning att storken inte bör komma till oss :)