Kan soc ta mitt barn

Tack baren!!

Många människor idag har mått dåligt men är inte dåliga föräldrar för det..."

Jag är en av dom kan jag säga som går omkring att mår dåligt..
Jag sa det till /i ett försök att få hjälp, och jag behövde bara för en kort sekund flytta barnen åt sidan i ett försök för mig själv att ta ett djupt andetag, ett försök för att ta ny kraft.. 
Dom tolkade precis just då som att jag inte ville ha mina barn längre, (det var dom deras tolkning..) Och jag kunde inget göra.

Jag har fortfarande inte fått tillbaka mina barn från deras fosterfamiljer dom lever i än idag.

Det gör mig så ont att läsa det! Jag är så ledsen för din skull! Det är en förälders värsta mardröm???? Bamsekram

Det gör mig så ont att läsa det! Jag är så ledsen för din skull! Det är en förälders värsta mardröm???? Bamsekram

Det gör mig så ont att läsa det! Jag är så ledsen för din skull! Det är en förälders värsta mardröm???? Bamsekram

Har du inte stöd från specialistmödravården? Jag har en vän som lidit av psykisk ohälsa med bland annat psykoser och hon får hjälp därifrån.

Soc kommer inte att ta ditt barn, däremot kan de erbjuda avlastning eller tillfällig familjehemsplacering åt ditt barn om du skulle börja må dåligt igen.

Ja och du kan tro att det gör ont i mig med!
Och precis oavsett vad jag just nu går genom.. och vad som jag har fått stå ut med här.
Så efter själva fråntagandet egentligen blev aldrig något sig likt ..så är där ingenting värre än det som hände mig den där speciella dagen! INGET är värre än det.

..Dom kan få sätta precis hur många Nålar, (knivar i bröstet) på mig som dom vill i ett försök om att skada mig. Dom kan försöka att slå mig hur hårt dom vill. Klanka ner mig, och försöka att prata vett i mig för att jag ska säga mer än vad dom redan vet, jag säger inte saker bara för att det ska vara så och för att andra ska "få höra det dom vill höra" mig säga.. Allt förgäves. Det är inte lönt, inget är nästan* lönt längre. Mjölk tex. smakar inte längre gott som jag så mycket gillade förut.

Hela livet framför mig är det som likt en ridå framför mina ögon, typ en film som spelas i mitt huvud Om o Om Igen på 'repeat.. Den där dagen som jag fick upplevt för mig då när Socialen knackade på utanför vår bostad är det jag menar.. Dom kom och bad oss om att klä på barnen, dom skulle komma för att hämta dom och ta dom därifrån till fosterfamiljer och för att sen sprida ut dom som ett annat "konsten i att flytta djur i boskap- typ så skulle dom sen bo lite överallt i hela Skåne..
Ett minne som hela tiden efter varandra som går och växer sig starke för varje dag som går och är nu värre än tidigare ..steg för steg.. dag för dag ..det är när mitt barn sträcker ut sin hand och gör motstånd mot socialens hårda armar ..och i ett försök så försöker Hen att slita sig loss men dom bara dras iväg och dörren stängs bakom dom. Ute i trappen skymtar jag en Polisman som backup ifall jag skulle försöka göra motstånd till det hela. Det var bara att samarbeta glatt och göra som dom sa. Det är min story, och jag vill och önskar ingen annan att dom ska få genomlida samma sak som jag gjorde.

@MinaBe­rnt..
"Tillfällig familjehemsplacering" Önskar jag var en grej som mina handläggare någonsin kommer till att säga till mig ..även om jag själv har satt mig in att jag aldrig kommer att få ha hem mina barn igen så länge jag lever. (Mest för att göra det lättare att behandla smärtan i min kropp) Och som att inte det räcker så vet jag inte heller om jag sen vill ha hem dom när dom kommer att få komma tillbaka igen då jag inte känner mina barn längre, och dom känner inte mig..  det har dom själva sagt på ett bevakat umgänge- samtal med mig.
Har jag dåligt förtroende för Svenska Socialen. Ja jävlar ta mig har jag det!
När dom målar upp värsta scenarierna alltid som dom kan då dom inte känner en, ställer ledande frågor som målar upp en psyksjuk bild av en osv. Kolla mellan raderna på alla fall så bara för att man är i deras klor så är det alltid den sk. bilden dom har av föräldrarna, som jag sa innan så är man bara för att man för stunden är lite trött, slö och försöker "be om avlastning" så är man direkt en dålig förälder. och att "ta barnen" blir oftast direkt ett alternativ som kommer jäkligt snabbt på tal. Är det en slump, nä tror inte det.

För att vara ärlig så ja. Myndigheter kan göra allt. Tycker de eller får för sig nåt så tar de barnet, ljuger i rättsal mm, och har de en gång fått klorna i barnen så släpper de sällan! Tragiskt men sant. Väljer vara anonym mm men kämpade i 7.5månad för få hem vår tonårsdotter på glid, de ljög mm och till slut fick vi rätt och LVU borttaget, hem kom vår dotter med drogproblematik och skolkrash då de placerade henne och lät henne börja droga även på deras hvb boende utan att de ingrep. Håll dig borta från dem o sök hjälp privat om du mår dåligt är mitt råd ?

Det är det värsta som kan hända... jag har vänner som har råkat ut för liknande händelser med polishämtningar och soc utredningar...

Jag är så rädd att jag inte vet vad jag ska göra

Funderar på att göra abort bara pga detta! Och jag vill verkligen INTE göra abort men vill heller inte leva utan mitt barn.

Om du är villig att ta emot den hjälp dom anser att du har så kommer dom ej ta ditt barn <3 sen kanske dom anser att du inte ens behöver hjälp man vet aldrig.

Varför skulle dom säga att hon ska söka hjälp för? Hon skrev ju att det var två år sen hon hade psykos? Så antar att hon hade hjälp då?

Om du inte har kontakt med soc nu och har fått hjälp innan för dina problem så kommer dom inte ens veta om dig. Det måste in en anmälan eller att du själv söker hjälp för att dom en ska veta att du finns.

För att vården har anmälningsplikt och hennes historik skulle kunna rendera i en anmälan.

Inte om det var två år sedan. Vet ju inte heller hur mycket och länge hon har haft kontakt med vården. Men har hon inte haft någon kontakt på två år med vården vad ska dom anmäla

Finns ingen bortre tidsgräns för när något inte anses vara av vikt längre. De kommer givetvis göra en individuell bedömning även i hennes fall.

Nja. En väldigt stor procent av befolkningen har haft någon form av hjälp från psyk och liknande. Tror inte soc kollar varje fall utan en anmälan.

Som sagt, det är ingen här som kan uttala sig med säkerhet kring den frågan.

Soc går ju inte bara in och tar ett barn. Det skulle väl isåfall bli en utredning? Men går vården in då och kollar om, som i ts fall haft psykoser och sedan anmäler detta? Mår hon bra nu så kollar dom väl inte upp något? Kollar dom upp alla som kommer in och föder? För jag fattar inte hur detta skulle komma fram att ts varit dålig?

Har du fått hjälp ts och mår du bra idag? Hade jag varit du hade jag tagit upp detta med barnmorskan på första besöket så kan denne hjälpa dig. Ingen kommer bara komma och ta ditt barn.

Då skulle väl soc ta en massa ungar, många har ju haft problem. Ska man bli straffad för det resten av livet?

De kommer inte ta ditt barn för att du hade en psykos för två år sedan. Om någon är orolig för att ditt barn eller för att du ska kunna ta hand om ditt barn så att de anmäler blir det ju utredning och i första hand lär de erbjuda stöd.

Det kan ju vara en idé att du redan nu ser till att få stöd inför förlossningen och efteråt när barnet är fött så du inte får en förlossningspsykos. Jag vet inte hur vanligt det är men risken ökar kanske om man redan har haft psykos innan. Har du någon bra barnmorska eller läkarkontakt som du kan prata med angående din oro?

Har du stöd hemma? En stabil och hjälpsam pappa till barnet? Familj och vänner? Sånt kan ju vara viktigt för att du ska kunna få hjälp hemma om det blir jobbigt för dig när barnet väl kommer.

Nej därför jag skriver tror.