Min sambo och min väninna! Överreagerar jag?

Ja jag vet inte vart jag ska börja egentligen.

Vill säkert bara skriva av mig, och även höra lite åsikter utifrån...

Jag försöker ta det i korta drag...

Jag och min sambo har varit tillsammans i 8 år, bott tillsammans i 6 år, vi har ett barn tillsammans och är nu gravid igen, 3:e månaden.

Förra graviditeten var jag så att jag fick större lust och ville ha sex i princip hela tiden men den här gången har jag haft ett sånt illamående och får ofta ont under sex så jag har inte velat så ofta, inte penetration iaf men har hjälpt honom med händer och mun.

För typ 3-4 månader sen så nämnde han en kväll att han börjat fantisera lite smått om att vara undergiven i sängen (vi har sysslat med s/m tidigare men då har jag alltid varit den undergivna) , och sa bara typ:"det är ok om du inte vill, men du kan väl fundera på det".

Jag funderade på det och sa sen till honom att vi kunde prova,( även fast att jag säkert skulle suga på att dominera för det ligger liksom inte i min natur, men det sa jag inte till honom) men han måste väl ha sett min tvekan för han menade på att det var ingen jättestor deal för honom egentligen, bara en tanke.

Efter det så rann det liksom ut i sanden, och nu är jag ju som sagt gravid med de problemen det medförde till vårt sexliv.

Och nu den andra halvan i historien...

Jag har en väninna som jag känt i väldigt många år, vi har väl inte stått varandra jättenära men vi träffas ibland för lunch och så.

Hon och min sambo har aldrig umgåtts, vad jag vet. Hälsar på varann på Ica men inte så mycket mer, typ.

Jag vet inte mycket om hennes sexliv, bara att hon är inne på att dominera sina män.

Igår så ringde hon och ville träffa mig för lunch och när jag kommer dit så sitter även min sambo där.

Första tanken var att han sett henne från fönstret och gått in för att prata, inget konstigt med det.

Jag börjat prata glatt men märker att min sambo ser märkbart obekväm och nästan lite nervös ut och hon är mer allvarligare än hon brukar vara, så frågar med ett skratt vad det är med dom idag.

Min sambo tittar bort men hon börjar prata...

Ja för att sammanfatta så har hon och min kära sambo suttit och pratat (vet inte när!) och så lämpligt kommit fram till att de båda gillar samma typ av sex och eftersom att jag inte vill eller kan just nu ("vilket är heeelt förstående, gumman!" SUBBA!) så , hör på det här, vill de i princip ha min välsignelse till att knulla skiten ur varann!!! "Men bara tills han har fått det ur sitt system"!

Allt det här sades i en ganska lång konversation med mycket stakanden och harklanden.

Jag bad de båda dra ända in i helvete, drog hem, packade en liten väska och nu är jag hos min syster.

Jag vet inte om jag överreagerar, om det bara handlar om hormoner, om det är fel av mig att säga nej, om jag är självisk som förnekar honom en sexfantasi jag själv inte kan ge honom, jag vet ingenting..!

Min syster tycker jag överreagerar.

Men det är tanken på att de där jävla idioterna suttit och pratat om vårt sexliv och hans fantasier och sen kuttrat om nån jävla deal de ska lägga fram för mig! Det är min väninna för fan! Och de vill ha min VÄLSIGNELSE! Och den fege fan satt bara och höll käften som ett annat fån!

Det stör mig också att de(mest hon)såg så jävla stolt ut över att vara så rak och ärlig "eftersom att vi är vänner och så".

Och tanken på att de ska knulla (kanske de redan gjort, vad vet jag!) gör mig spyfärdig.

Just nu skulle jag gärna dominera SKITEN ur de båda två med en rejäl oxpiska!

Oj, det här blev inte kortfattat ändå, förlåt för det...

Men vad tycker ni? Överreagerar jag?

Jag känner det som ett jävla svek men är det det då dom faktiskt var ärliga?

Jag är in och ut i skallen just nu...

"Hormonhysteri deluxe", som syrran sa.

Tack!