Inlägg från: Anonym (Både för och emot) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Både för och emot)

    Är du för eller emot aktiv dödshjälp?

    Jag brukar vara starkt emot. Men jag har vart med om en situation i mitt förra jobb där jag faktiskt övervägde det.

    Jag var 20 årig pojke direkt efter lumpen och jobbade nästan alltid själv kvällstid på en avdelning på ett äldreboende. Outbildad dessutom. Egentligen skulle vi vara två, men de ansåg att jag klarade det själv för jag var så himla "duktig". (Det andra skiftet var två) En tant som inte var dement och som jag gillade mycket ville ha min hjälp med det. Hon var multisjuk och pratade om hur ont hon hade och hur jag skulle kunna lägga en kudde över huvudet på henne och kväva henne eller ge henne alla tabletter på en gång och hur snäll och fin jag skulle vara om jag gjorde det, och hur ond och rutten jag var som inte gjorde det. Feg och omanlig.

    Det är inte mord utan du gör något fint för mig, gillar du verkligen mig så måste du göra detta för mig osv. I månader höll hon på. Nästan varje gång jag skulle ge henne medicin, mat, byta blöja, duscha henne osv. Varvat med att hon verkligen var trevlig, tacksam och jättemysig.

    Försökte be sjuksköterskan om hjälp att hantera detta, men hon hade inte tid med sånt. Kollegorna som jag avlöste som mestadels jobbade dag sa bara "skit i henne, låt hon inte gå in i skallen på dig". nattpersonalen som avlöste mig var 2(!) på ett helt jäkla hus med 6 avdelningar och hann enbart med det allra nödvändigaste. Kände mig så jävla ensam, men det var svårt att tycka synd om mig själv, för tanten hade det ju ännu värre. Jag gjorde det aldrig givetvis (Det skulle vart ett brott) men helt ärligt, så övervägde jag det faktiskt. Det satt i skallen på mig i månader...sen sa jag upp mig för jag kunde inte hantera det. resten av patienterna/boende/gästerna (vad man nu säger idag) var en barnlek i jämförelse.

  • Anonym (Både för och emot)
    Anonym (Ebba) skrev 2019-11-09 15:46:32 följande:
    Det är inte alla som passar för äldrevården så det var ju bra att du slutade. Om man låter deras ord påverka en så är det fel. 
    Exakt. Jag jobbade ett par år till på ett annat äldreboende, efter usk-utbildning men jag pallade inte det heller. Alla kollegor sa att jag var så himla duktig, pålitlig, så fin med de äldre osv. Men jag mådde så piss av det själv.

    Jag är väl inte världens manligaste man oavsett, men gråta inför publik gör jag inte. Men hemma grinade jag ofta, varenda gång när någon jag tyckte var rolig/trevlig dog.

    Jobbade på Hospice ett tag med, det var fan ännu värre, trots att alla även där sa att jag var så himla bra på det och fick sådan fin kontakt blahablaha.

    Aldrig mer ett vårdjobb för mig. Jag är för psykiskt svag.  
  • Anonym (Både för och emot)
    uhsumkat skrev 2019-11-09 16:12:08 följande:
    Det handlar inte om att vara svag utan att man helt enkelt är mer lämplig för ett annat jobb. 

    Det bästa du kunde göra var att sluta. Du hade självinsikt nog, alla har inte det utan stannar vid ett visst jobb hur olämpliga de än är.

    Jag tycker iofs att du borde ha fått hjälp att bearbeta det, med HR eller chef, men vet att sådant sällan förekommer, vård eller inte. 

    Hoppas att du har ett jobb idag du trivs med och själv känner att du är bra på.
    Det har jag, och tack. Jag jobbar i en hälsokostbutik idag.
  • Anonym (Både för och emot)
    Anonym (Både för och emot) skrev 2019-11-09 16:21:34 följande:
    Det har jag, och tack. Jag jobbar i en hälsokostbutik idag.
    Tillägg: Det tragiska är att alla andra sa att jag var så himla bra i vården trots att jag inte pallade det alls. Kollegor, chef osv. Det var idel hur duktig jag är på bemötande, pålitlig, patienterna gillar mig, vad duktig du är på sårvård, snabbt du lär dig, delegerad av ssk med saker andra inte blev delegerade till,  osv osv.
  • Anonym (Både för och emot)
    kaffe skrev 2019-11-09 20:12:32 följande:
    Det finns ju egentligen inget som säger att sjukvårdspersonal måste tvingas hjälpa till att ta livet av patienter som önskar avsluta sitt liv. 

    Teoretiskt skulle en person som är svårt sjuk där man vet att sjukdomen till 100%  leder till döden kunna få ansöka om att få ett recept på  en dödlig dos av något slag. Om sen medicinen hämtas ut eller används läggs på patienten. Ex på en sån sjukdom är ALS där slutet är att man långsamt kvävs till döds. Om jag haft en liknande sjukdom  tror jag att i alla fall jag hade känt en trygghet i att själv ha valet att avgöra när sjukdomen blir för svår att uthärda. 

    Dödshjälp behöver inte vara detsamma som avrättningar utförda av läkare. Det finns varianter som kanske ändå är rätt humana. 
    Sånt där är lätt att säga, att man inte måste tvingas. Men när någon frågar, och vill specifikt att det är DU som gör det. Man knyter ofta an lite olika till svårt sjuka människor och de tyr sig oftast till vissa i personalen, och mindre till andra.

    Hur skulle du göra då? Nej då Greta, jag vill inte göra det, trots att du specifikt vill att jag skall göra det. Du får nåja dig med Louise istället, hon gillar sådana uppgifter. Det kan bli en oerhörd press att behöva utföra det, det är ju ändå en persons sista önskan som skall respekteras om det skulle vara lagligt.
  • Anonym (Både för och emot)

    Något jag undrar är hur man kan be en annan människa att döda en? Jag förstår att man får ett annat perspektiv om man har konstant ont och vill dö, men vet man då vad man begär av den som skall utföra det?

    Det är mycket fokus på den som vill dö i denna frågan, och lite på den som faktiskt skulle behöva utföra det. Kan man se sig själv som en god samarit som befriar någon annan från smärta om man gör det? Eller skulle man gå hem från jobbet och känna sig som en jäkla mördare? Skulle man hamna i en existentiell kris där man ena dagen kände sig som man gjorde något fint och andra dagen som världens vidrigaste människa? Liksom kastas mentalt mellan att ha glorian på varvat med att det växer ur horn?

Svar på tråden Är du för eller emot aktiv dödshjälp?