Är du lika bra som jag?

Welcome to my home! <3 

Jag är bra på att känna vad människor behöver vilket kommer väl till pass i min yrkesroll som assistent till en person med en cp-skada. Hen kan inte prata eller gå själv, inte göra så mycket alls själv faktiskt. Men hen är en fantastisk person! Underbar att jobba med! 

När hen visar att hen vill något 'vet' jag nästan alltid direkt vad det är. Hen kan visa ja eller nej genom att vrida på huvudet till höger resp vänster, så hen kan svara på frågor. Och jag får nästan alltid rätt första gången trots att jag inte jobbat så länge med hen. 
Jag är också bra på att stänga av när jag inte orkar känna vad andra känner. 

Jag är bra på att lyssna och ge råd på ett sätt som passar personen i fråga och jag är bra på att medla. 

Jag är bra på att manipulera också, men det vet jag inte om det är något att vara stolt över. Jag är dock stolt över att jag inte använder den förmågan även om det är till fördel för mig. Bara enstaka gånger om det inte blir negativt för den/de andra. 

Jag är också bra, numer, på att ta hand om mig själv och säga nej när jag behöver. 
Jag kan bli bättre på det så det jobbar jag på. 

Vilken härlig tråd fö  

Tack <3  

Jag fick samma reaktion om självinsikten hos psykoterapeuten jag skulle gå till för att jag klassades som så pass deprimerad att de ville kolla om jag var suicidal. Det var jag inte, har aldrig varit heller, men det är ju bra att de kollar. Hon sa efter första sessionen att jaaaa, jag vet inte vad jag ska hjälpa dig med, du har redan så bra självinsikt att du vet vad som behöver förändras. Har senare kommit på att det antagligen inte var jag som var deprimerad, utan jag tog på mig min mans depression. 

Är bra på fler saker när jag tänker efter Tack vare den här tråden tog jag mig tid att tänka efter och jag är nog en ganska fantastisk person ändå trots att jag ibland känner mig ogin, elak och missunnsam.

Jodå, jag vet allt det där haha. Har läst, testat, funderat över de flesta olika sätten man kan göra... MEN jag får ju aldrig vara ifred! Jag behöver få vara utan krav från omgivningen så jag kan göra detta och bli klar. Men familjen, trots att det inte är småbarn längre och trots att det finns en man i huset kommer med önskemål om att jag ska laga mat osv. Och så måste jag jobba vilket också avbryter det hela. 

Samt att sälja orkar jag inte hålla på med, skänka det gör jag, när jag väl orkat ta tag i någon hög. Slänger gör jag också. Men det tar ju aldrig slut! Och så har jag svårt att inte spara dessutom...ÄVEN om det inte kommit till användning på två år så KAN det vara bra å ha någon gång...

Nej, det visste jag inte haha, tack för lärdomen. Jag gillar att lära mig nya saker, om så 'bara' om mig själv. Hur människor fungerar är intressant, jag roar mig rätt ofta med att tänka att den där personen kommer att reagera så här på det jag nu kommer att säga och det gör de i stort sett alltid, men ibland blir jag överraskad! Det gillar jag  

Jag är också bra på att förstå andras sida av saken i en fråga, lite för bra emellanåt eftersom det har gjort att jag ställt mig själv åt sidan lite för mycket tidigare. Men jag lär mig som sagt.  

Maken är jag på väg att kasta ut eftersom han inte är ett dugg intresserad av att göra sin del i hushållet så där har jag inget att hämta vad gäller den biten. Han kan dessutom inte laga mat alls, han bränner vid vatten typ... Vi har platsbrist, enkom pga mina saker, så det är mest att kasta, skänka bort som gäller. Hämtmat har vi inte råd med så mycket som det skulle behövas. Det kommer alltså ta månader att gå igenom allt om jag ska ta lite då och då. Hade jag en månad helt ledig, helt i fred så kanske jag skulle kunna. 

Jag har jämt göra med att försöka bringa ordning i det som syns. Hinner inte med det som EG borde tas, dvs det som ockuperar de två klk som är enda förvaringen här. Jag har börjat, vi har skaffat ett extra förråd dit jag kör sånt som barnen fått efter min mamma som gått bort, som de vill spara tills de flyttar (inte jättelång tid kvar innan de kan det, de har dock inte så stora möjligheter till att göra mer än de gör redan) och sånt som jag vill spara ändå, men inte ha framme just nu. 

Ja, tyvärr. Jag är även utbränd, eller är på väg att bli igen. Men jag vägrar så jag jobbar på att må så bra jag kan och då får ordningen vara som den är. Tror itne jag kan göra allt på få tillfällen, men ganska mycket, när jag väl sätter igång så tänker jag inte så noga utan om det första jag känner är kasta så kastas det osv.  

Visas saker är kämpiga varje dag, men annat är underbart och jag fokuserar på det  
Vad som behövs för att min inre stress ska ge med sig är att min man förstår/bryr sig om vad jag har sagt att jag behöver. För jag har talat klarspråk, det finns ingen tvekan om vad jag behöver. 

Frågan är om han kan ge mig det eller om han bara inte vill...