Varför tycker så många mammor och bonusmammor illa om varandra?

Jag tror inte att din utgångspunkt är sann. Jag tror det visst finns mängder med män som känner likadant, däremot är ju rätt många män såna att de inte säger det utan tiger i sin ensamhet. Många kvinnor pratar med sina vänner om relationer och då även sånt här 

Att använda begreppen biomamma och bonusmamma är säkerligen ett nästan idiotsäkert recept mot katastrof. Det finns bara en mamma och det finns bara en pappa.

Förutom naturligtvis i samkönade relationer.

Det är inte så konstigt att föräldrar reagerar om en annan vuxen visar tecken på att nedvärdera förälderns roll, för att därmed höja sin egen status. Biomammor är ett begrepp som av allt att döma ofta används i syfte att provocera. Mamma räcker bra. I heterogena relationer finns en, i homogena kan där finnas två. De har förnamn och kan särskiljas.

Så förvirrande kan det inte vara för någon. Att som ny kvinna till en man med barn sedan tidigare kalla sig bonusmamma tyder på mentala problem i normalfallet.

Mina barn är vuxna idag, men under deras uppväxt hade dom två bonusmammor.

Den första ville inte ha med dom att göra och hade helst sett att dom inte alls hade kontakt med sin pappa, enligt henne själv.

Hon var inte snäll med barnen, inte så att hon slog, men hon sa aldrig något snällt till dom, inget dom gjorde dög för henne och hon hackade på allt.

Droppen kom när hon kallade sonen för jävla skitunge, och han blev jätteledsen, då ringde jag upp henne och skällde ut henne efter noter. 

Jag pratade även med barnens far, det hände bara en gång.

Men hon tryckte ständigt ner dom och det är illa nog. 

Som tur var skilde dom sig och mitt ex fann en ny fru som var den förras raka motsats, varm och öppen, hon visade mina barn respekt men satte gränser för dom.

Hon lyssnade  på dom om dom behövde prata och hon mötte dom alltid med en stor kram när dom dit.

Som grädde på moset är hon en kvinna som är duktig på att pyssla, handarbete, inredning, sömnad och sånt som jag är värdelös på.

Så hon kompletterade mig perfekt, 

Dessutom får hon mitt koleriska ex att bli lugnare och gladare, vilket gör honom till en bättre pappa. 

Jag älskar den kvinnan, fan vore hon inte gift skulle jag fria till henne. 

För att bonusmammorna blir mer involverade i bonusbarnen än bonuspapporna. Jag höll mig utanför så mycket jag kunde och då uppstod ingen friktion. Även när kärringen försökte tala om för mig hur jag skulle göra så vägrade jag ta telefonen..

Det är för att den nya partnern ibland är så ivrig att ta över inte bara pappan utan också barnet. Barnet har redan föräldrar. När barnet blir den nya partnerns livsinnehåll och att vara en bonusmamma ger denna meningen med livet blir det grogrund för konflikt. Och den nya partnern förklarar "jag vill ju bara väl". Det finns band och relationer som hon står utanför. Pappan ska ha en fungerande relation till mamman för barnets skull och där ska inte den nya partnern vara inne och peta. Barnet har en speciell relation till sin mamma som man ska hålla sig utanför, inte hålla på och smsa när barnet är hos sin mamma. En bra första grej är att tänka på sig själv och prata om sig själv med sitt förnamn "Lotta" och inte bonusmamma.

Lite överdriven reaktion. Skribenten menade inte att ta ifrån dig namnet bonusmamma utan om det generellt nedvärderande i att kalla mamman för biomamma. En mamma är en mamma. Du kan få vara en bonusmamma.

Nu skrev jag i normalfallet. Och jag skrev även ny kvinna.

Det finns speciella omständigheter där någon annan än den biologiska föräldern är förälder, där barnet faktiskt har behov av att någon tar den rollen. Så är det inte i normalfallet.

Nej i normalfallet tycker jag inte att någon ny partner har den rätten. Varför skulle de ha det? Barnet har föräldrar.

Att inte förstå sådana gränser, att känna sig nedvärderad för att en inte får kalla sig mamma till någon annans barn, det tyder på emotionell instabilitet och är ett gränsöverskridande beteende.

Att jämföra sig med de faktiska föräldrarna och känna sig förfördelad för att de har en annan plats i sina barns liv, det är inte sunt.

Har två barn med två olika mammor.

Deras "bonus-morsa" är väl den bästa man kan tänka sig

trots att mina barn har ett antal år emellan sig.

Hon är lika bra med min vuxna dotter som med min

tonårige son.

I sonens fall ... kanske även bättre än bio-mamman

då hon möter honom som "ungdom" och inte som barn.

Jag märker att de gillar henne.

Kan nog inte bli så mycket bättre tror jag ??!!

Därför att man faktiskt tar över/försöker ta över mammans roll. Det är föräldrarnas ansvar att ta hand om sina barn. Såklart barn behöver extra vuxna runtomkring sig men de behöver inga nya föräldrar utan att de befintliga föräldrarna ska finnas till för dem.

Varför är det så illa att inte kalla sig för mamma eller pappa då det inte är det en är?

Jag vet inte. Gör bara analys av samhället jag lever i. Och en förklaringsmodell till varför det är mer konflikter mellan mammor och bonusmammor än pappor och bonuspappor.

Tycker att man ska behandla barn man möter med respekt och omsorg.

En bonusmamma som tar barn om barnen på heltid varannan vecka (istället för pappan som kör lastbil eller vad det nu än kan vara här på familjeliv) har faktiskt tagit över mammans roll varannan vecka.

Vem tror du barnen vill vara med varannan vecka, sin pappa eller pappas tjej?

Det är gränsöverskridande mot föräldrarna, och även mot barnen kan jag tycka, om vi pratar om små barn. Barnen har inte möjlighet att välja, och vems behov är det vi tillgodoser här?

Barnets behov? Barnet har i det här scenariot två föräldrar. Varför förutsätter du att där finns behov av fler uppfostrande föräldrar?

Föräldrarnas behov? Ibland kanske, speciellt när det gäller den nya kvinnan. Men innebär det att det är bra eller ens nödvändigt att ta en föräldraroll? Barnen behöver väl tid med föräldern, inte med den nya partnern i första hand? Snarare berövas barn något här, anser jag. Inte ovanligt att pappan lämpar över ansvar på den nya kvinnan, och om hon tar en föräldraroll berövas barnen en mer närvarande pappa.

Nya partnerns behov? Ja, det verkar så. En del känner sig tydligen kränkta om de inte har samma status hos barnen som föräldrarna.

Att komma in i en redan existerande familj innebär att ha en annan roll än i en sk. kärnfamilj, generellt.

Två personer vilka har barn ihop har gått skilda vägar. In kommer en ny partner och vill vara förälder. Uppfostra och trösta och baka bullar. Gärna bli kallad mamma också. Den riktiga mamman kallas numer biomamma. Hon födde barnet, det var allt. Bonusmamma vill vara jämbördig biomamma. Även när det gäller föräldraskapet. Hon tycker att biomamma är ett psycho som har en konflikt med pappan...

Ja jösses.

Att bo varannan vecka när det inte finns anledning till det? Inte ok. Ja, då är det bättre om barnet får bo hos sin mamma. Pappa får betala underhåll givetvis.

Jag tycker helt enkelt inte att den nya partnern ska ta en föräldraroll.

Det räcker med två uppfostrande föräldrar. De ansvarar för uppfostran. Den nya partnern får stiga tillbaka, det är föräldrarna som överför värderingar och fattar beslut. Det är inte den nya partnern som står i centrum här, det är något den personen får leva med då hen ger sig in i en existerande familj.

Då får du se till att ta ditt föräldraansvar och inte dumpa det på en partner.

Så hon ska helt enkelt inte ha så mycket att säga till om i sitt eget hem? Hur blir det då när låt säga pappan och hon får gemensamma barn? Eller om hon har barn sedan innan? Ska alla då uppfostras? Jag håller inte med utan tycker att hos pappa uppfostrar han och eventuell bonusmamma, hos mamma uppfostrar hon och eventuell bonuspappa. Bäst är om samtliga parter har samma syn på uppfostran och kommer överens men om det inte går så får man göra det bästa av situationen och iallafall respektera varandra. Och alltid utgå från barnet, i alla lägen. Jag köper dock inte att en bonusförälder ska sitta utan bestämmanderätt i sitt eget hem.

Ja, om barnets mamma lämpar över barnet på den nya partnern och arbetar hela veckan är det bättre för barnet att bo hos pappan.

Barnet är hos föräldern för att träffa föräldern. Inte för att uppfostras av förälderns nya partner.