Varför tycker så många mammor och bonusmammor illa om varandra?

Nu har jag inte hört uttrycket biomamma och bonusmamma utanför det här forumet men det är rätt så humor hur triggade några av er blir.

Verkar vara lika bra att kalla den andre för kärringjävel, subba eller häxa än just biomamma och bonusmorsa. Betydligt mindre provocerande.

Vad har det med andra kvinnor att göra? Älskar att förlöjliga män också, jag hatar alla!

Men om jag ska vara seriös. Jag har nu gått in i några trådar och sett spaltmetrar med sidor där folk verkar gå upp i falsett över speciellt uttrycket biomamma. Det är klart att jag själv inte benämner mig eller andra morsor som det men är det verkligen nödvändigt att plocka fram luktsaltet? Är vi så kåta på att gå runt och känna oss så himla kränkta i dagens samhälle?

Det viktigaste är väl ändå inte hur man benämner sig utan hur man agerar?!

Går man in med inställningen att alla som benämner sig som biomamma är skit så lär det vara så oavsett hur bra eller bättre föräldrar de är jämfört med de biologiska föräldrarna. Din inställning är ganska talande. Hoppas du slipper bli styvmamma och riskera att bli avskydd för det.

Jag har bara läst om dessa uttryck här på familjeliv, ungefär på samma sätt som det diskuteras ÄL och BIM. Inget jag hör att folk går runt och säger ute i ?det verkliga livet? så varför bli så upprörd?

Men ja, kvinnor och män (de sistnämnda verkar ju inte provocera folk, bonuspappor är alltid likvärdiga som papporna självs) som inleder relationer med folk som har barn sedan innan och som är relativt smarta bör kalla sig för mammas kille eller pappas tjej. Allt för husfridens skull!

Varför skulle det tyda på mentala problem? Om man tar precis lika mycket ansvar och har precis lika mycket engagemang (eller mer) i barnet som mamman, har man då inte ?rätten? att säga att man är bonusmamma? Det är ju till exempel skillnad på att ta ett barn till sig och verkligen bry sig om hen, se till hens behov, laga mat till dagligen, tvätta åt, städa efter, trösta osv än att vara en relativt närvarande låt säga gudförälder. Har man inte då mer ?rätt? att titulera sig bonusmamma/bonuspappa när man faktiskt har en föräldraroll gentemot barnet än någon som tilldelats rollen gudförälder, träffar barnet högst några gånger i månaden och absolut inte uppfostrar barnet? I en del fall kommer ju faktiskt bonusföräldern in tidigt i barnets liv och då utvecklas ibland ett väldigt starkt band sinsemellan, det är nästan omöjligt att inte ta en föräldraroll om man kommer in i ett väldigt litet barns liv och ska bo med barnet, uppfostra barnet osv.

I trådar om bonusföräldrar pratas det så ofta om att inte trampa föräldrarna på tårna, att inte ta över deras plats eller få dem att känna sig nedvärderade med begrepp som till exempel biomamma - men det är helt okej att nedvärdera en bonusmamma som tar ett stort föräldraansvar genom att bara kalla henne för pappas nya tjej?

Varför är det så illa att kalla sig för bonusmamma om man tar en föräldraroll i ett barns liv, speciellt om barnet är litet och man har en form av föräldra- & barnrelation? Jag är själv uppvuxen med skilda föräldrar och har alltså haft både bonusmamma och bonuspappa. Jag anser att min bonusmamma har tagit en större föräldraroll än min bonuspappa och har alltid kallat min bonusmamma för just bonusmamma när jag pratar om henne med andra medan jag kallat min bonuspappa för mammas kille. Min bonusmamma kom in i bilden när jag var yngre och vår relation blev naturligt som en föräldra- & barnrelation medan mammas kille kom in i bilden när jag var lite äldre och därför inte behövde ta hand om mig på samma sätt. Jag har stor respekt för min bonusmamma och anser att hon har all rätt att kalla sig för det. Hon har trots allt hämtat/lämnat på skolan, lagat mat till mig, tröstat när jag varit ledsen, lagat mat till mig, tagit hand om mig när jag varit sjuk, lekt med mig osv precis som mina föräldrar gjort - för att hon älskat mig och valt att göra detta när hon egentligen inte behövt. Min mamma har alltid uppskattat min bonusmamma för att hon tagit hand om mig varannan vecka.

Du skulle kunna svara på min fråga istället för att svara med en motfråga, men som svar på din motfråga så anser jag att man som närvarande bonusförälder för all del kan kalla sig för bonusförälder/extraförälder/styvförälder då denna faktiskt tar ett föräldraansvar över barnet. En extra vuxen för mig kan likaväl vara mammans bästa kompis som man har en fin relation med men som inte uppfostrar. Om man uppfostrar ett barn på halvtid så anser jag att den personen är en förälder oavsett om man har biologiska band eller inte. Personen ersätter i de flesta fall inte en redan existerande förälder utan kompletterar helt enkelt föräldraskalan som i vissa fall faktiskt består av fyra föräldraroller där två är föräldrar och två är bonusföräldrar.

Fast nu blir jag förvirrad. Gör bonusmamman fel i situationer som ser ut så? Är det då bonusmamman som ?tar över?? Eller ställer hon upp för familjen?

En bonusmamma som tillsammans med pappan tar hand om de barn som finns i hushållet då? Eller är det viktigt att det är just pappan som ser till barnets behov, bonusmamman kan tex inte natta barnet eller läsa läxor med barnet för att då tar hon över mammans roll? Vart går gränsen?

Förhoppningsvis båda då det ju är så det är. Sen tänker jag att man också kanske bör respektera att familjers förutsättningar ser olika ut. Om det är så att pappans jobb kräver att han jobbar oregelbundna tider till exempel, är det då hemskt av bonusmamman att ställa upp för hushållet och ta hand om barnet? Är det då bättre att barnet bor heltid hos sin mamma som kanske i sin tur sliter som ensamstående och skulle uppskatta varannan vecka för att få ihop sin ekonomi - bara för att stackars barnet ska slippa vara med sin kanske jättebra bonusmamma?

Nu är vi återigen på det här med att ta över. Jag har aldrig pratat om bonusföräldrar som kommer in och förutsätter att bli kallad för mamma, det är en extremvariant av bonusmammor som jag tror (och hoppas) inte är majoriteten. Jag anser inte att man som bonusmamma bör ta över mammans roll, bli kallad mamma av barnen eller liknande. Men jag tycker att det är fantastiskt när bonusmammor engagerar sig i barnen, hjälper till att uppfostra dem till fina människor, bryr sig om dem, älskar dem. Om hon även bakar bullar och tröstar barnen är det väl jättefint!

Det blir väldigt svårt att förstå vart en del av er anser att gränsen går. Bonusmamman ska visa respekt och omsorg, gärna kärlek och hon ska behandla barnet likt hennes egna barn - men hon ska absolut inte uppfostra eller trösta barnet för då kliver hon på mammans territorium. Hänger inte alls med i logiken.

Finns gott om barn, både killar och tjejer som skulle

må betydligt bättre av att bo med sina pappor också

Just saying ..

Jag är 50% pappa till min son och skulle ALDRIG

acceptera mindre umgänge - aldrig!!!

Torskade tyvärr tid på min dotter och det gör jag INTE om igen!

Barn är det vi ska vara rädda om! 

Inget annat!!!

Finns gott om barn, både killar och tjejer som skulle

må betydligt bättre av att bo med sina pappor också

Just saying ..

Jag är 50% pappa till min son och skulle ALDRIG

acceptera mindre umgänge - aldrig!!!

Torskade tyvärr tid på min dotter och det gör jag INTE om igen!

Barn är det vi ska vara rädda om! 

Inget annat!!!

Finns gott om barn, både killar och tjejer som skulle

må betydligt bättre av att bo med sina pappor också

Just saying ..

Jag är 50% pappa till min son och skulle ALDRIG

acceptera mindre umgänge - aldrig!!!

Torskade tyvärr tid på min dotter och det gör jag INTE om igen!

Barn är det vi ska vara rädda om! 

Inget annat!!!

Skulle aldrig göra det.

Min plastmamma är som sagt mer tolerant än mitt ex ....

 ... gissa varför det finns ett ex, hahahaha

Om barnet vistas hos den nya föräldra-kombinationen så

 gäller deras "uppfostran".

Ofta idag skiter ju folk i detta och tror att skolan och

samhället ska uppfostra barnen!

De kan dra åt helvete - barn ska uppfostras i hemmet!

Av vuxna - oavsett de är biologiska föräldrar eller inte!

Det är vi vuxna som formar barnen! Punkt!

Så går det inte att leva såvida inte barnen är i princip vuxna när man som ny partner kommer in. Skulle aldrig för mitt liv stå tillbaka för att uppfostra mitt bonusbarn bara för att barnet fötts av en annan kvinna. Skulle aldrig för mitt liv inte tillåtas sätta reglerna i mitt eget hem. Att förväntas inte uppfostra hemmavarande barn för att man inte är biologisk/juridisk förälder är sjukt.