Hur ser du på en adopterad person?
De flesta i Sverige svarar nog som de ovan i tråden. Några får extrema menar att adopterade aldrig kan bli svenskar och det har stått i partiprogram hos ett visst parti add de adopterade ska uppmuntras flytta till sina födelseländer.
I officiell statistik och folkbokföring räknas de som invandrare.
Av mina fyra barn är två utlandsadopterade och får i stort stt alltid höra frågor om ursprung när de träffar någon ny bekantskap. Ibland tröttsamt, se nedan. Då och då får de elaka påhopp från okända på stan som utan att skämmas luftar sin otäcka rasism. Detta ökar tyvärr i samhället. Som pappa blir man rejält arg.
Här är 13 kommentarer de som adopterade är trötta på att höra (urklipp från intervju med fyra ungdomar):
1. Då är inte hon din riktiga syster?
? Denna kommentar har jag fått höra när jag har berättat att jag är adopterad men att min äldre syster är biologiskt barn till mina adoptivföräldrar. Det är en sådan konstig sak att säga. Såklart hon är min riktiga syster! Det är hon som har älskat mig, sett till mitt bästa och som har funnits där under hela min uppväxt, säger Viveka Hansson.
2 Åh, vad bra svenska du pratar! eller Du bryter ju inte alls!
? Vissa börjar direkt tala engelska med en, säger Sofia Paulsdotter Henriksson.
3. Vilken tur att du kom hit, annars hade du ju typ varit död.
? Det kan ingen veta. Dessutom är det ej tur. Man är både bortvald och sedan vald som adopterad, säger Anna Mathisen.
4. Har du haft en bra uppväxt med bra föräldrar?
5. Fy, vilka dåliga föräldrar som lämnade dig sådär! Stackare!
? Kan ju tyckas att de biologiska föräldrarna är urusla. Men det finns alltid orsaker till att man väljer att adoptera bort sitt barn anser jag. Att man inte hade möjlighet att ta hand om barnet behöver inte bero på att man inte älskade det eller på att man inte brydde sig om det! Tvärtom tror jag det beror på just kärlek eftersom de ansåg att de inte hade möjlighet att ta hand om barnet på det sätt de önskade och ville att det skulle få ett bättre liv, säger Sofia Pausdotter Henriksson.
6. Trivs du i Sverige?
7. Where are you from?
? I am from Sweden, svarar jag. No, but really. Where are you from? Detta har varit den stående följdfrågan på var jag kommer ifrån när jag har vistats utomlands. Jag har med andra ord fått övertyga personerna i fråga att jag verkligen är från Sverige, säger Viveka Hansson.
8. Äter ni svensk mat hemma?
9. Nihau
? Otalet gånger när jag har stigit på en buss, beställt lunch, eller varit på stan, har personer sagt ?Nihau? till mig och flinat. Det kan te sig vara en oskyldig och lustig kommentar, men att få höra det under sin uppväxt som tonåring och ung vuxen när man bara vill passa in är inte roligt. Jag har aldrig haft något bra svar till denna kommentar. Det var inte förrän jag var i 25-årsåldern som jag började svara tillbaka. Jag svarade att det fanns mer länder än just Kina i Asien, säger Viveka Hansson.
10. ?men du är ju inte invandrare?
? Så fort det pratas om invandring eller flyktingar kommenterar folk: ?men du är ju inte invandrare. Det känns som en väldigt märklig och rätt onödig kommentar, säger Anna Mathisen.
11. Är din man svensk?
12. Har du träffat din biologiska familj?
? Det är en personlig fråga och något som gemene man inte har med att göra. Det är inte en fråga man ställer till någon man träffar första gången, säger Anna Mathisen.
13. Vet du något om dina riktiga föräldrar då? Inte dina låtsasföräldrar
***
Okunskap, fördomar och ovana att möta adopterade präglar frågorna och kommentarerna som mött Elisabeth, Viveka, Sofia och Anna genom åren. Vi frågade dem även om vad de önskar att alla visste om adoptioner. Här är deras svar.
Elisabeth: ?Jag skulle önska att folk faktiskt förstår att bakom varje adoption så finns det alltid en väldigt tragisk orsak. Att man inte ska förväntas svara på massor av frågor och fram för allt inte förväntas känna oss tacksamma! Alla upplever vi vår adoption på ett personligt sätt, en del positivt och en del negativt.?
Sofia: ?Jag önskar folk visste vilka orsaker som kan finnas till att ett barn adopteras bort och att det inte beror på avsaknad av kärlek och omsorg utan tvärt om att man velat barnets bästa. Jag önskar även att de visste mer om hur det är att vara adopterad, vilka tankar, känslor och upplevelser man har.?
Viveka: ?Jag önskar att alla visste att även om en är adopterad och fungerar utmärkt i samhället är det en jättestor sak att prata om och förstå för ett barn. Ursprung och identitet är något jag personligen har kämpat med i unga år och som ung vuxen. Jag har världens bästa familj, både ursprungsfamilj och numera egen familj, underbara vänner men det beror på att jag har jobbat med mig själv i många år och att jag har haft en ursprungsfamilj som alltid har varit öppen om mitt ursprung.?
Anna: ?Många adopterade ser adoption som människohandel och en egoistisk handling till att tillfredsställa sitt eget behov av barnlöshet, inte ett sätt att göra samhället en tjänst. Adopterade är människor som alla andra, och som inte skall behöva vara en informationskälla för att förstå ett land som de själva i många fall heller inte känner till något om, eller kanske av olika skäl inte vill ha något med att göra. Många känner bitterhet och avsky av att ha berövats sin identitet, andra inte.?